My Searchpet

Fråga mig inte vad det är - för det vet jag inte riktigt, med det var en tävling om en xbox 360 om man skapade en egen Seachpet. Så jag gjorde det och nu hittar du den tom på min blog. Använd den om du vill. Är allstå MSN:s sökmotor... tror ja' tralala.

Frutto

Jag hjärta en skurmaskin

Det heter ju att vardagsmotionen är så viktigt. "Ta trapporna istället för hissen", brukar det ju heta. Jag har en variant...

Igår var det julavslutning på skolan. Ryktena hade gått om att de 17 (!) uppträdanden skulle ta i runda svängar 3 timmar. Det var med fasa som jag gav mig iväg till idrottshallen för att avlyssna såndant som bara mödrar tycker är vackert. I med -24dbfiltren i öronpropparna och på med leendet. Nu visade det sig att jag faktiskt hade fel... Flera av numren var riktigt bra, bla ett med en cover på Rammstein. Hådare rock får man leta efter och dessutom på tyska... Visst fanns det några riktiga rysare, men man måste ju i alla fall beundra deras mod. Lärarna var sist ut med årets julshow. Vi gjorde en audition till idol2007. Vi rev ner kvällens största applåder - förstås. Härligt med vuxna som gör bort sig inför yngre. Uppskattas alltid. Hur som helst tog det hela inte såå lång tid. Faktum är att vi hade "anit-roddat" och städat innan de tre ursprungliga timmarna gått! Städningen ja... Vi skulle sopa golvet med en skurmaskin, en så'n där som man sitter på. IdrottsMagnus drog igång, men innan halva hallen var sopad började laddningen ta slut. Då skuvade jag Magnus och maskin runt runt i hallen småspringandes. Såg nog helt galet ut, men det roliga var att jag orkade springa utan att få blodsmak i munnen och utan att tappa talförmågan. Det är väl att fånga motionschanserna i flykten?!

Nu är det jullov! SKÖÖÖNT! Jag lovade mig själv att städa badrummen idag på morgonen, men klockan är snart 14.30 och det är fortfarande inte gjort. Ingen katastrof och lillgrabben tillåter inga längre städpass och idag sov han bara i en halvtimme.

På med gummihandskarna igen - pausen är över.
Rock on!
Frutto

Tro, det gör man i kyrkan...

Här går man omkring och tror att man kanske börjar bli lite mer (väl)tränad. Även fast vågen och måttbandet inte håller med. Men lite bättre kondis MÅSTE jag ju få eftersom jag tränar hyfsat regelbundet.

Jag har uppenbarligen helt fel. Igår mötte lärarna niorna i trippelboll. Basket, innebandy och fotboll. Idag gör det ont - överallt! Inte i själen dock, även om vi förlorade. Vi vann två av tre matcher, måste tilläggas, men förlorade på poäng. Ryggen är stel, benen värker så fort jag gör en ansats till att gå och rumpan ska vi inte tala om! Dessutom så känns det som om jag håller på att få längre ben (egentligen klyvas lite till) Hur är det möjligt att få träningsvärk(?) i skreveruttan?! (Mårrmårrs perfekta ord) Av sport alltså?!

Summa sumarum är således att träningen på gymet inte ger valuta får pengarna, eller? Jag ska i alla fall se till att jag hakar på åtminstone någon fredagsem på jobbet. Då har nämligen personalen hallen och får träna lite. Innebanby=bra träning för rumpan. Då får man ta att bolluschlingen är för liten och för lätt för att jag ska ha en chans att få till nå't bra...

seeya
Frutto

p.s. idag MÅSTE jag in med aktivitetskorten på jobbet...

Träning och yrsel

Jag skrev tidigt i denna blogs historia att om jag inte tränade så yrslade jag och det skulle innebära att bloggen skulle handla om båda - minns ni?! Igår kväll snabbräknade jag alla mina yrselkänningar denna år: ca 70st. Det blir ett och ett halvt i veckan ungefär. Känns lite mycket faktiskt, men det har ju gått på nå't sätt. Kanske att jag återkommer med en mer deltajerad statistik, mest bara för att ha den sparad någonstans.

Men nu till något lite roligare (?). Jag var iväg och tränade ikväll! 21.oo hoppade jag upp på löpbandet. 3km på 17min och till mitt försvar, om det nu skulle behövas nå't, så var jag tvungen att ha en liten paus för att ena skon behövdes knytas om... Sedan attackerade jag lite redskap och till sist bollfan. Men jag fick en yrselkänning och vinglade bort till en liten fotölj och andades lite... Det blev inget jätteyrsel, vilket var tur för det var bara fem minuter kvar innan bygget skulle stänga för dagen. Men å andra sidan har de ju en massagesäng där och det var ju längesedan jag fick nå'n massage av maken....

seeya
Frutto

Det gick åt pipsvängen

Det blev bara ett pass denna vecka... Men även om jag direkt känner fet (slö?) och slapp så för jag se till att jag inte blir likgiltig oxå. På den igen bara. Denna vecka blir det tre morgnar, men den första blir inte imorgon. Tisdag, torsdag och en dag till onsag eller fredag...eller kanske söndag. Måndag, onsdag, fredag vore bättre. Men imorgon blir det inte, som sagt.

seeya och sov gott

Kroppen börjar vänja sig...

Ja, det har hänt igen. Kroppen har fattat att den utsätts för träningsåtgärder. Tecknen är tydliga! Jag är inte speciellt godissugen. Jag känner mig smalare, fastän jag inte blivit det än. Jag slukar inte mat som om det vore min sista måltid varje gång. Och det tydligaste tecknet av allt är nog att jag blir irriterad när jag inte får till tre träningar i veckan. Denna vecka har jag bara tränat en gång än så länge. Idag är det söndag och jag SKA iväg.

Resten av familjen lider av hosta och feber som kommer och går. Maken har varit till farbror doktorn (Heureka!) och fått redan på att han har någor som heter mykoplasmabakterier. Vår gissning är att grabbarna har samma sak. Så imorgon måndag blir det nog ett besök hos samme doktor för grabbarna. Otroligt nog verkar jag slippa undan denna gång...peppar, peppar.

Ja, nu lackar det mot jul. Och gissa om jag längtar. Jag har lagoma krav på min jul. Massor med folk vill jag ha omkring mig, massor av mat, tomte, många klappar och så fred på jorden. Det är väl inte så mycket?! Men jag har i a f taggat ner på städning och sån't som är trist. Men egentligen ska man frossa i julstöket för se'n när tomten kommit och alla tröttnat på sina julklappar, så är julen liksom över. Sedan är man ledig och det är ju skönt, men julen är slut då. Och om mansom jag gillar julen måste man ju "jula" ganska så mycket innan den 24e för att inte uppleva ett massivt antiklimax den 25e.

Nu ska jag maila en familj och kolla vad de pysslar med på nyårsafton... Det gäller ju att vara ute i god tid.

seeya
Frutto

Jag erkänner...

Jag gråter alltid när jag tittar på Extreme Make-over Home Edition. På trean... Klockan 19. Varje kväll tror jag att det går. Jag är säkert lurad och det är grym och väl synlig produktplacering.

Men om det bara är en uns sanning i det osjälviska som sker så räcker det. Familjer i svårigheter, som får hjälp. Är det dåligt även om de säger: "Thank you, ABC!" i slutet på varje program? Är det illa om ett företag/organisation betalar av alla skulder och sätter upp en fond för barnens utbildning? Och detta i ett land som inte ser till sina medbogares väl och ve.

Jag funderar samtidigt som jag rörda tårar trillar när en familj får en ny spis och och varsina rum.

Man är ju ruskigt bra egentligen

Jag stiger upp 05.30.
Tycker att det är helt ok att vara på träningsstället kl.06.00.
Hemma igen 07.10, duschar, äter frukost och tar ett av barnen till (för)skola.
Arbetar hela dagen.
Hemma 17.30, lagar/äter middag.

Och nu sitter jag och bloggar, samtidigt som jag lyssnar på storkillens kornettläxa, och väntar på att pappa ska komma så att jag kan få hjälp att byta ut vår tvättmaskin, som kukat ur, till den som vi hade i lägenheten.

Sedan läggning av barn och ikväll, efter att jag betalat räkningarna på nätet, måste jag läsa/rätta ett gäng elevarbeten. Lägger mig nog inte förrän maken kommer hem från sin jobbmiddag.

Vill inte framhäva mig själv (förutom att jag är skitstolt över mina nya morgnar). Mitt liv är nog likt andras. Men den moderna kvinnan kan och gör det också.

Nu kommer pappa och storkillen vill spela dator istället för kornett, så nu är det goodbye för now.

Frutto

Muffinsmage

Mer bollattacker och färre kakor naså kanske det stramar till sig lite i den här regionen oxå...

Stolt och besviken

Idag - uppe före tuppen som vanligt numer - var det dags för ytterligare en morgonträning. Isch, vad segt det kändes idag. Men jag stack iväg. Tre kilometer på löpbandet och sedan till attack mot låren och slutligen bollen med stort B. Jag var hemma strax efter sju och åt frukost med hyfsat lugn och sedan bar det iväg med lillgrabben till förskolan. So far, so good...

Elevens val på skolan vilket innebär tre ganska intensiva dagar. Ofta ganska roliga dito, men ganska krävande. Första rasten: kvarlämnat go'fika från föräldramötet kvällen innan. Två stora bitar som trycktes ner samtidigt som jag skröt över hur duktig jag var som tränat på morgonen. Pinsamt. Kaffeautomatkillen hade varit på besök och lämnat efter sig en burk med kardmummaskorpor. Hur goda som helst, även efter typ 10 stycken. Noll karaktär. Och nu på kvällen ville min förkylda stora kille ha något gott till kvällfika: "Kanske kladdkaka?" På mindre än en halvtimme var chokladmuffinsen klara. Han mådde illa och ville inga ha, men jag fick i mig två stycken. *suck*

Kan säga att det känns lite som att jag inte vill lyckas. Temporary set-back. Jag vet att när jag kommit in i rutinerna igen med träningen så tappar jag sötsuget på kvällarna. Och dessutom äter jag mer frukt på dagarna. Läste någonstans att kvinnor inte bör ha mer än 88cm runt magen. Mer än det kan vara skadligt för hälsan. Tillåt mig småle... Jag kommer igen - det vet jag. Camilla sa idag en intressant sak. Hon undrade hur jag skulle sammanfatta detta år. Alltså, hon har ju rätt. Himmel vad mycket jag gjort för resten av mitt liv detta år.

En liten lista:
1. Tar upp saker (ganska) direkt med min man (och andra) som jag irriterar mig på.
2. Har satsat 3500SEK på mig själv, genom att köpa skidor och långfärdsskridskor.
3. Ser till att få komma iväg på bra fortbildning.
4. Visar dessutom att jag är viktig på mitt jobb för bl.a. chefen.
5. Tränar regelbundet (hyfsat i a f)
6.Ger mig själv egen tid - utan dåligt samvete.
7. Stiger upp 05.30 för att ge mig själv och mina familj lugnare vardagsmorgnar.
8. Har åtminstone en riktig god vänskap som jag vårdar ömt.
9. Har börjat läsa böcker igen.
10. Städar för att jag vill ha det städat - inte för att maken vill ha det städat.
11. Skaffat mig öronproppar för att skydda min hörsel och kanske hjälpa min Meniere.


Prova själva - det ger positiva sk. spin off-effekter att satsa lite på sig själv. Och det känns ganska coolt att läsa listan som jag just tänkte fram och skrev. Känns bra för framtiden - även om chokladmuffinsarna ligger tungt i magen just nu...

seeya
Frutto

Två sett att se på saken

Jag var och fick andra halvan av mitt program igår. Träningsinstruktören får mig att känna mig som ett pucko. Fast, kasnke är det mitt fel... Jag har ju trots allt varit på ett gym förut. Men jag spelar nog lite på det för att vara säker på att jag för en gångs skull lär mig rätt från början. Ja, nu har jag ett gäng med övningar som det bara är att köra på med. Jag stannade kvar efter min halvtimme och tränade lite. Jag tycker kanke att programmet är lite i längsta laget, men jag kan ju välja lite från gång till gång. Fitnessbollen är just nu min fiende nummer ett! Hur är det möjligt att ha så dålig balans?! Men attans vad det tar. Tror tom att om jag inte skulle ha signat på för ett år så skulle löpträning tillsammans med en boll hemma räcka långt... Men jag hade ju inte listat ut det om jag inte signat mig och fått hjälp av smilande, vi kan kalla henne Terese. Hur som helst så träffade jag en sambo till en kompis där och så såg jag en, som jag tror att jag gick låg- och mellanstadiet tillsammans med. Men jag var för feg för att fråga den sistnämnde om det han var den jag trodde att det var. Då slog det mig (säkert en på gränsen till univerisell sanning för alla andra) att det är ju här man träffar folk! Visst, man svettas och flåsar och har på sig tights och ser ut som jag ni vet vad. Men ändå, alla är liksom lika utelämnade på nå't vis. Fattar att om man skulle vilja ragga, så måste det vara ett utmärkt ställe. Man är sitt sämsta jag - jag menar utan smink och sjyssta outfits (fast för vissa stämmer inte det sista när de kommer instruttande i senaste Casallbrallan och ett litet lila linne med draperingar över magen). Men då vet ju motståndaren hur illa det kan bli (högröd och flåsande kanske man blir tillsammans någon annanstans och någon annan gång tillsammans i framtiden). Och på tal om att ragga, det är hög tid att få bli lite romantisk med mannen. En middag utan barn (är jag en hemsk mamma?) på stan skulle inte sitta fel, även om det skulle innebära att jag behöver attackera bollen lite oftare. Dessutom tror jag att det skulle vara kul om vi tränade tillsammans. Det kanske oxå skulle kunna räknas in i eventuell kvalitetstid? Nu är ju farfar fit for fight igen och min lillasyster är en utmärkt barnvakt...

Efterom jag är så duktig och har börjat träna igen så var jag bara tvungen att ställa mig på vågen nu alldeles nyss. Lite rädd(?) eftersom jag varit på kurs i två da'r och lärt mig ett nytt begrepp, konferensfetma. (Man äter ju hela tiden, om inte annat för att överleva vissa urtråkiga föreläsare.) 83 kilo - känns väl ok. Alltså inte ok, men ok för stunden....

Hälsopedagogen höll igår på att planera inför elevens val-dagar på skolan. Hon läste på lite om kostlära. Då berättade hon att om en kvinna med 10 kilos övervikt (jag?) och med en syreupptagningsförmåga på 2 liter (säger mig INGENTING, men fråga kunde jag inte för det lät som något på tok för självklart) bestämde sig för att börja promenera (40% av pulsmax) 30min tre gånger i veckan skulle det ta henne drygt tre år att blir av med sina 10 kilo. Om hon inte gjorde någon annan förändring. Detta kan man nu se på två olika sätt. Antingen är det lika bra att förorena nå't vattendrag, eftersom det inte är någon mening, ELLER så är det ett bevis på att det faktiskt inte behövs så mycket för att åstadkomma förändring. Vilket väljer du?!

seeya
Frutto

Morgonstund har guld i mund

Ikväll synkade jag och maken kalendrarna. Vilken fruktansvärd sysselsättning - det är så att man vill gråta åt eländet. Nå't måste vara galet.

Vi har nu strukit minst en kväll i veckan (fler går knappt) tills i juni då vi ska ha kvällarna tillsammans. De ska vara småheliga och bara VÄLDIGT VIKTIGA SAKER får komma emellan. Vi kom också överens om att det är bäst om jag tränar morgnar. Det tycker jag faktiskt. Jag har ju träffat en man (en helt annan story) som helt ärligt talade om för mig att det var tramsigt och tonårsaktigt av mig att inte "klara av" att stiga upp före sex. "Det är natt då!" Sedan dess har jag, utan undantag, stigit upp 05.30 alla vardagsmorgnar. Kanske för att (lika tramsigt och tonårsaktigt) bevisa att jag visst kan! Det funkar kanon! Jag tror tom att om jag bara lär mig att gå och lägga mig lite tidigare så är nog 05.15 ännu bättre. Tänk dig en tekopp i lugn och ro på morgonen, kanske med tidningen eller text-tv, lite yoga kanske och sedan maken och barnen. Det är livskvalité. Och nu kommer jag att kunna sticka iväg och träna utan att det nämnvärt pajar för mitt mammasamvete - jag kommer ju att komma hem strax efter de vaknat!

tjolahopp tjolahej
Frutto

Personlig tränare

Jag har varit och blivit instruerad. Fick ju en tid med en tränare när jag skrev på. Jag åkte dit efter ha slitit mig loss från lillkillen som bokstavligen hänge i byxorna. Min lillsyster skulle vara hos grabbarna eftersom maken också var borta.

Lite pirrigt ändå var det väl när man klev in in den faktiskt fräscha lokalen. Jag satte mig och väntade in personen som skulle hjälpa mig. Vi klev sedan in på henna kontor (jisses, vad seriöst). Vad har du för mål med din träning? Mål och mål... jag ska springa Tjejmilen igen och vill ha en tid denna gång som känna ok. Det är ett mål, ett annat är att inte se så nyförlöst ut! Den var ny, sa tränaren. Hon pratade vidare om Body Pump och Core som är bra för löpare (tack, tack - inte precis ett epitet man är van). Tur att man varit på gym och gruppträningar förut, annars skulle manju känna sig som ett fån. Spinning var en annan grej hon rekommenderade. De har pulsspinningpass där man ser sin puls på en skärm och ser hur mycket man tar i eller borde ta i. Men jag är lite tveksam till spinning... Jag har provat en gång, men det kunda ha kostat mig livet. Jag ställde in cykeln enligt konstens alla regler och spände sedemera fast mina fötter på pedalerna. Musiken startade och det gjorde även (cykeln skulle jag vilja skriva, men det är inte sant) tränaren. Äckligt hurtig vill jag minnas. Efter ett (kort) tag började jag känna mig klar. Det var ju skitjobbigt! (Tog nog i för hårt) Tänkte att jag sätter mig ner och låtsas att det är nerförsbacke. Det skulle jag inte gjort för jag hade nog missat nåt i instruktionen... jag satte mig ned på sadeln och slutade trampa på samma gång varpå cykeln fortsatte snurra på tramporna i ett fasligt tempo, som jag genast kom i otakt med. Cykeln började "vobbla" och jag var nära att starta ett cykeldomino. På något vis lyckades jag krångla mig ur ena trampan och tog emot mig samtidigt som den andra foten fortsatte om än i ett långsammare tempo. Jag satte mig raskt upp på cykeln igen (ungefär som när man halkat omkull på vintern och inte vill att nå'n ska ha sett det) och tackade min lyckliga stjärna för att jag fötts till kvinna och därför även efter denna övning skulle ha möjlighet att skaffa barn.

Därför känner jag mig inte precis välvilligt inställd till spinning - inte ens om jag får ha ett pulsband runt bröstkorgen.

Jag fick lite instruktioner på ett par maskiner. Tänk att någon från säg...1700-talet gjorde en tidsresa och kom till mitt (?) träningsplejs och såg all aktivitet där. Undrar just vad han/hon skulle tänka. Det märkligaste var ändå bollen. Coreträning på hög nivå. Ingen balans hade jag heller... Tyckte att alla i rummet smålog när tränaren sa att hon hade en annan övning med bollen där jag hade kontakt med golvet med både hand och fot... Men den känslan kunde jag snabbt förtränga. Tränaren gav mig ett halvt program och vi bokade in en ny tid måndag 20 nov för att få andra halvan. Jag provade på att göra halva halva programmet och ja, jag hade lite känning i musklerna dagen efter. *snyft*

Hem kom jag i all fall som en lyckligare kvinna. JAG TAR TAG MITT LIV, ELLER, JAG TAR TAG I MINA VALKAR! Och bort ska dom!!!

seeya
Frutto

Träningsstället

Nu har Camilla och jag tagit tjuren vid hornen...

Vi har "signat" oss för minst 12 månader på ett träningsställe här i stan. Vi hade bokat en tid för att få lite koll på vad som gäller och hur det ser ut osv. Camillas lilltjej var med så det blev lite ryckigt med informationen bitvis, men det är bara roligt. En annan bra sak var att kommunen har avtal med stället i fråga och jag slipper inskrivningsavgiften på nätta 800 bagis. Bra. Dessutom så kan jag använda mina friskvårdspengar och på så sätt dra ner månadsavgiften med kanske 100 spänn. Det kan alltså bli 239 i månaden istället får de 400 som jag först trodde. Det innebär att jag tjänar nästan 2000 kronor per år. Vad ska jag göra med alla pengarna. Det tål att tänkas på. *ler*

På måndag ska jag dit - ombytt - och få en genomgång där jag berättar mina mål och sedan får reda på hur jag ska bära mig åt för att nå dit. Gissar att jag får börja med att titta på alla vidlyftiga maskiner och då menar jag titta. Eftersom jag säkerligen faller utanför normen för hur man bör se ut på ett gym så är de nog rädda att jag förtar mig om jag börjar dra i nåt. En rask promenad på bandet är nog deras ordinering i ett par veckor... Jag menar om de ska utgå ifrån kroppsformen. (Fast jag såg flera stycken som inte hade casall på sig och som dessutom inte var glanspolerade broilers och till och med över 40. Så det finns hopp!)

Camilla blev lite lyrisk över löpbanden. Jisses vilka maskiner! Helt nya monster med alla möjliga knappar och lampor. Det vill nog till att man inte trycker fel för då hamnar man väl i outer space.

Hoppas att de har något som motiverar mig att åka dit. Och att de inte ler så att huvudet håller på att ramla av och är sådär överdrivet hurtiga för då kommer jag nog ha sönder nåt. Fast det kanske kan räknas som stryketräning det oxå. De har ju alla möjliga och omöjliga träningspass oxå. Vad sägs om Afro?!

Seeya
Frutto

Födelsedagsfilosoferande

Jag har fyllt år! 33 stycken för att vara exakt. Jag satt igår en stund och mindes min 30årsfest. Jag var lika hes igår som då så det var väl därför som tankarna kom farande. Jisses - hur kul kan man ha egentligen? Eller egentligen så kanske frågan är felställd. Varför är det så himla kul och bli firad och ha så många omkring sig som gillar en (hoppas man ju på i a f) och få stå i centrum en hel kväll? Den frågan är mer sann. Kanske kan man försöka skylla på dålig uppväxt, även om det inte är sant. Fast då hör jag min vän och kollegas röst i bakgrunden: "Det finns ett bäst-före-datum på dålig uppväxt". Kanske är jag osäker på mig själv (tillåt mig hånle!)? Det är nog bara så att jag älskar fester och att få har roligt med de som jag gillar. Anledningen till kalaset behöver inte handla om mig. Det är bara det att två av de roligaste festerna jag varit på var mitt eget bröllop och min 30årsfest.

Hur som helst så var jag superförkyld på min födelsedag i år och höll nyfödda bebisar och nyopererade gamlingar borta. Det, bland annat, gjorde att de inte var så många som firade mig personligen. Och då slog det mig faktiskt: Denna dag är inte sååå viktig. En tanke som jag ALDRIG trodde att jag skulle tänka. Känns så vuxen, trött och likgiltig. Ungefär som att tjava runt i en urtvättad gammelrosa morgonrock i frotté med otvättat hår och läsa glanstidningar och äta limpsmörgåsar och dricka te hela dagarna. (Hmmm - låter lockande. H J Ä L P ! ! ! )

Saker jag inte fick igår:
En plattång - tydligen ett måste nuförtiden
En kudde - fy faderullan för en tio år gammal tempur (är som att sova på en vedklabbe)
En ny mössa - dags att sudda bort the heroine look
Cd med Eva Cassidy - hur kan man bara sjunga sådär underbart skört???
Vinterkängor - 10 år har jag hållit på och bestämt mig
Boken "Konsten att vara snäll" - det finns en som säger att det är ett vinnande koncept
En brosch från teskedsorden - "för tolerans - mot fanatism" Heja!

Inget av detta är överhuvudtaget viktigt, men kul. Och jag är inte besviken - faktiskt! Jag fick jättebra grejer - massage bl.a.

Another year older and deeper in dept

Rock on! Livet leker. Ålder är något subjektivt. Hälsan är viktigare. Så nu bär det snart av till ett av stans träningsställen (maken är övertygad och jag har sagt upp alla glanstidningar som brukar dimpa ner i brevlådan - det blir en nätt besparing som jag tänker lägga på mig själv).

Hej från en som är på väg ur skadeperioden och in i svettlukten
Frutto

Frutto funderar...

... på varför inte medierna har kollat upp vilka slags hus den nya regeringen bor i. Kanske finns det några som bor i stora hus på landet...

Frutto

Ställde mig på vågen nyss

Döm om min förvåning när jag upptäckte att jag tappat nästan 2 kilo. Hurra! Nu står det röda lilla strecket mellan 82 och 83 och eftersom jag är fullfjädrad självbedragare så tycker jag att det är mycket närmare till 82. Så det så!


Frutto

10 skorpor senare

Hur kommer det sig att en mätt och belåten kvinna, som i övrigt är vid sin sinnens fulla bruk, kan sätta i sig nästan tio (10!) skorpor med marmelad vid kvällsfika utan att blinka?

Kan knappast bero på att hon (fortfarande) inte kan se busken om hon står rakt upp och kikar neråt! (En av hennes beprövade "smalindikatorer".)

Måste vara den fantastiskt goda marmeladen hon kokade av krusbär och saffran som är grymt beroende framkallande.

Eller kanske är hon svag i sinnet, trots allt.

seeya
Frutto

aktivitetskort

På jobbet nu har man startat en tävling mellan arbetslagen. Motion 30min ger 1 poäng och man kan max få en poäng per dag. Det lag som har flest poäng vinner (surprise surprise) och får en middag på stan av ledningen. För att peppa oss kommer våra poäng, som vi fyller i på varsina aktivitetskort, att publiceras på vårt e-post/konferenssystem. Sjysst, men jag har ingen tiger i mig (som ni vet) och jag blir matt av kommentarer som "jag satte mig på motionscykeln igår kväll vid elvatiden för man måste ju ha dagens poäng". Själv har jag skramlat ihop tre poäng i oktober. Ikväll senast, även om det är tveksamt. Föräldrar på skolan hade fixat en spökvandring i en av byarna. Kolsvart och rakt in i skogen. Jag som avskyr "hoppa-fram-eller- han-står-bakom-dörren-med världens-största-kniv-filmer" skrek som en galning och ångrade bittert att jag inte gjort mina knipövningar regelbundet. Jag gick med några coola killar, som även om de hävdade motsatsen när vi kom tillbaka, också hoppade till vid ett flertal tillfällen. Ur buskar och snår hoppade en massa läskiga varelser fram och skrek och jagade oss. Jag svor och gick an för det var faktiskt kusligt. Efteråt när "de hemska" sitter och fikar med oss så inser jag att jag skrikit som en galen fjortis och svurit som en sjöbuse inför "mina" föräldrar och en hög med gamla elever. Gissa om de haft roligt... Men det bjuder jag på.

Tyvärr så gör ljumsken riktigt ont, så nu måste jag nog hitta någon annan träningsform ett tag.

Nu te och godnatt
Frutto

För mörkt och för kallt

Nu är det svårt. Visst gör ljumsken ont, men jisses vad det känns tröööögt att komma ut. Jag och Camilla hade ju bestämt oss för att springa i måndags, men hon kände sig för förkyld och jag har lite för ont...

Hon köper nog träningskort vilken dag som helst. Fanns visst ett erbjudande och övernattning på bra hotell som bonus om man "skrev på" för minst ett år. Undrar vad konsumentombudsmannen skulle säga om sån't "fiske". Hur som helst vore det ju kul att kunna ge mig själv och maken en helg på ett sjysst hotell någonstans....SNART! Jag bryter ihop om jag inte får lite kvalitetstid (ett hata-ord eftersom jag egentligen är ute efter kvantitetstid) med min älskade man snart.

Just nu funderar jag på hur tråkigt det kan vara att springa på ett löpband... Dunk, dunk, dunk. Och så samtidigt ett hasande ljud från gummibandet som snurrar. Lägg till hunk-wannabees som frustar och har sig i samma lokal och en tv med skval-Mtv. Jiihaa! Och så lite instängd väl använd luft och gammal svettlukt. Japp - detta måste bli en succé! Sa jag att jag måste ut med 400 i månaden för upplevelsen oxå!

Moroten är....




....att få springa Tjejmilen igen?





Nja, jag tror att ett succesivt minskande av omfång är bättre...





...men känns inte tillräckligt kul....




återkommer/Frutto

Kommentera gärna

Skriv gärna en rad om du är inne och läser mina bloggar. Det är alltid kul att märka att nå'n tagit del av mina umbäranden och lyckorus!

Kraaaam
Frutto

Fram och tillbaka

Inser att jag missat att berätta om PULSKLOCKAN! I måndags var jag på en förläsning om målen i skolan. Detta istället för att vara i skolan och jobba... Men men. Camilla var också där och på lunchen gick vi iväg och kollade in stans utbud på pulsklockor. Har förstått att det kan vara ett bra komplement till träningen.

Innan dagen var slut hade vi tittat ut ett exemplar som var skitbra helt enkelt. Kunde allt utom att koka ägg och fålla upp kjolar. 2400 friska pistoler skulle underverket kosta - men det var vi väl värda?! Vi kunde ju få km-tider och dessutom fanns en funktion som kände av dagsformen och styrde in oss på rätt pulsintervall för dagen. Inse vilken träningspolare! Väl hemma kom väl Camilla till sans och funderarde på den aningens billigare varianten (1500SEK). Jag höll motvilligt med. Den tusenlappen ville hon hellre lägga på ett gym. Det är sorgligt att hon alltid är så klok, ja, alltså inte för henne, men det vill till att självförtroendet är gott på en annan. Dagen efter konsulterade jag Hälsopedagogen. Hon har en sådan klocka och hon sa att det kräver timmar av inställningar och inläsning av alla funktioner innan klockan kan användas som det är tänkt. Hon skulle idag köpt en annan. I hear you - loud and clear. Till saken hör att jag tidigare startat en prenumeration på iForm. Välkomstpremien är en pulsklocka och en stegräknare. Vore kanske idé att vänta in den, även om den visar sig vara en epa-variant.

Tillbaka på ruta ett gällande pulsklockan alltså.

Camilla har ringt runt och kollat gymen i sta'n. Hittat dett som kommer att kosta henne 400 i månaden och hon måste binda sig i ett år. Tydligen ska det gå att frysa och det vore ju kanon om det gick maj-augusti. Då räcker det ju nästan nästa vinter oxå. Jag känner att jag nog måste haka på om jag ska fortsätta träna. Camilla är den perfekta sparringpartnern. Nu ska jag bara ta upp förhandlingarna med maken... Men jag har i veckan avslutat två prenumerationer på tidningar och tänker avsluta IForm så fort premien kommer. Kan tom tänka mig att säga upp MAMA bara för att få komma iväg och träna. Det du! Tänk att jag ens tvekar på att spendera dessa 400 på mig själv varje månad - vilken egoism! *ler*

Go natt
Frutto

Just nu mat!

Jag har inte tränat på ett tag igen, som du ser... Men jag är inne i en skadeperiod, som det heter. Ljumsken är ett nytt ställe att ha ont på. Vila, värme och ingen streching , sa "min personlinga tränare", dvs. hälsopedagogen. Men jag tror att jag kommer att ge mig ut imorgon kväll i a f. Knappast dumdristigt då man inte kan kalla min motion för hård träning ens en bra dag.

Istället för att träna har jag ätit. Jag har alltid vetat att min ämnesomsättning är lååångsam, men att den skulle vara så senfärdig att den förskjuts verkar ju knäppt. Jag slänger i mig minst två portioner per mål (så urbota onödigt). Känner riktigt hur magen växer över kanten ännu mer... Men nu är det slut. Likaväl som att min ämnesomsättning är långsam, ska jag äta i ett normalt tempo. Klassikt tänk: Lägg ner besticken efter varje tugga (nu: låt gaffeln knappt nudda tallriken i den ellipsformade rörelsen där tallriken och munnen är varadras motpoler). Tugga varje tugga minst tio gånger (det kan väl inte vara 20?) (nu: skär maten en gång extra för att slippa den tidskrävande sysselsättningen att tugga). Ja, ni fattar va'?!

seeya
Frutto

Nya mått???

Här trodde man att man slankat ner sig. Pyttsan i helvete heller. Brorsan sa ju tom häromdagen att jag blivit så mycket smalare. Och det gick man ju på. Och eftersom jag vet att muskler väger mer än fett så vägde jag mig inte idag (heller) utan frammed måttbandet. Reslutat:

Hals: 37,5
Överarm: 29,5
Midja (à la 50-tal): 88
Navelhöjd (midja á la 80-tal?): 96
Höft (midja á la 2000-tal??): 104
Stuss (samma ställe jämt?!): 106
Lår: 63
Knä: 39


Snacka om deprimerande! Att överarmen ökat ½cm kanske tom är bra, men fy fan för höftmåttet. Ökat 4 cm sedan första mätningen här på bloggen (leta i april 2006-arkivet). Inte kan man bedriva lite självbedrägelri och hålla andan heller - funkar dåligt i de regionerna (gissar jag för jag har faktiskt inte provat). Låren lika svulstiga. Knäna ner 1cm. Det är väl det jag får jubla åt och så får jag fråga Brorsan om det var det han såg...

Nu ska jag fortsätta att leka husmor... jag håller på att koka saft. Men inna det ska jag anmäla mig och Camilla till nästa års Tjejmil. Och då ska vi rejält under timmen!!!

/Frutto

idag blev det (äntligen) av

Japp, till sist tog vi oss iväg. Ja, Camilla har förvisso varit iväg en gång emellan, men ändå. Då sprang hon på 23 min och tyvärr så glömde vi klocka oss idag. Men det gick ganska fort för jag kunde inte prata så mycket. Hoppas att det inte dröjer så länge till nästa gång. Vi satsar på onsdag kväll.

Tänka sig att det blivit rutin av denna läskiga sysselsättning... För tillfället tror jag tom att jag kommer att längta till våren och löpträningen efter en vinter... ja, vartdå?! Än har vi inte kommit på hur vi ska träna i vinter. Ett av sta'ns gym tar 3000 för ett år och det är inte aktuellt. Hälsopedagogen har ett gym hemma, kan det vara nå't. Ja, inte att jag ska dit men det finns ju så mycket bra på TV SHOP!

Seeya
MetamorfosFrutto

idag blev det (äntligen) av

Japp, till sist tog vi oss iväg. Ja, Camilla har förvisso varit iväg en gång emellan, men ändå. Då sprang hon på 23 min och tyvärr så glömde vi klocka oss idag. Men det gick ganska fort för jag kunde inte prata så mycket. Hoppas att det inte dröjer så länge till nästa gång. Vi satsar på onsdag kväll.

Tänka sig att det blivit rutin av denna läskiga sysselsättning... För tillfället tror jag tom att jag kommer att längta till våren och löpträningen efter en vinter... ja, vartdå?! Än har vi inte kommit på hur vi ska träna i vinter. Ett av sta'ns gym tar 3000 för ett år och det är inte aktuellt. Hälsopedagogen har ett gym hemma, kan det vara nå't. Ja, inte att jag ska dit men det finns ju så mycket bra på TV SHOP!

Seeya
MetamorfosFrutto

så var det med den regelbundenheten

Vill knappt tänka på hur länge sedan det var jag snörade på mig 1300-pjucken. Speciellt när människor i min omgivning säger att jag är duktig som motionerar regelbundet och att det syns eftersom jag smalnat. Då känns det nästan som om man sviker när man fuskat.

Idag spöregnar det och familjen har en ledig helg tillsammans. Känns inte riktigt bra att ge sig ut då. Jag skulle dessutom vilja gå på en inredningsmässa och en marknad, men det är ju knappast för barnen... Vi får väl se vad det blir, en kvalificerad gissning är att det inte blir någonting och det känns trist.


hej från en låååg Frutto

Trevligt liv.

I onsdags var Camilla och jag ut igen. 5km upplyst spår. Strax före 21 ringde jag och jag hörde "Nej, nej, måste du ringa!" i andra änden. (Skönt att höra att även hon svackar ibland) Men det gjorde att jag fick lite blodad tand... och det är ju bra. Vi for iväg och det kändes faktiskt bättre än förra gången, men det är fortfarande tungt. Vi diskuterade detta med att träna med pulsklocka. Vi har fått lite stalltips från vår omgivning om hur detta skulle kunna gå till. Undrar bara om det funkar att träna ihop då? Vi är i alla fall rörande överens om att detta vi ändå får till är mycket bättre än ingenting som det var förut. Och dessutom är vi ett sån't trevligt sällskap till varandra och vi avverkar stora och små ämnen på våra rundor nu när vi både kan springa och prata...

Jag har faktiskt firat idag med att köpa en cool döskalletröja på JC. Inte ofta man handlar där precis. lite för coolt och ofta lite för dyrt, men dagens inköp var bara på 200 pix. Men jag och storkillen hade ett uppdrag på stan idag. Vi skulle köpa en fördelsedagspresent till maken som fyller år imrogon. Vi hade en trevlig stund ihop. Vi cyklade in till stan och gick där hand i hand och tittade på stans utbud av skjortor (det enda maken önskat sig). Nice!

Har varit på personalfest igår i Åre. Vi åkte direkt efter jobbet och hade det ganska trevligt. Åt gott och drack och skrattade. Men resan dit var trevligast, tror jag ändå. Jag åkte med hälsopedagogen och vi delade med oss av våra livs historier. Kul med lite klassiskt tjejsnack...

Nu ska jag fixa lite tapenade (för första gången) och senare ska vi på kräftskiva. Det ska bli jättetrevligt att få umgås med människor som man gillar.

Jag har idag fått en trevligt erbjudande. Jag ska få var med i starten på vad som kan bli en tjejmiddagsgäng. Jag blev glad och smickrad att jag blev tillfrågad. Tänk att det finns de som gärna vill umgås med lilla mig. Bra för självförtroendet.

ha de gött
Frutto

idag, i förrgår och två dagar innan det

Japp. det stämmer jag och Camilla har satt oss i bilen och förflyttat oss till motionsspåret och sprungit regelbundet. Varannan eller var tredje dag ska det bli har vi tänkt. Känner oss mycket duktiga. Idag på valdagen sprang vi i dimman vid 10-tiden. Det var skitjobbigt idag, så vi bestämde oss för att låta det gå tre dagar tills nästa gång - kanske fyra tom.

Hurra för mig! (Vill bara tillägga att min svägerska sa att jag blivit smal igen och även om det inte riktigt känns så, så känns ju sådana kommentarer jävligt sköna)

seeya

Stockholmshelgen

Jisses vad tiden går, valrörelse och heltidsarbete och två barn har satt tydliga spår i vår familj. Vi är trötta och morrar mest, men på söndag är ju åtminstone valrörelsen över...

Jag har ju lovat att berätta om helgen. Nu minns jag bara godbitarna, men det är ju mer än nog.

Vi satte oss på flyget med en hel hög andra kvinnor, det var ju trots allt över 20 000 kvinnor som skulle springa Tjejmilen så det säger sig självt att det var fler från stan. Väl framme i huvudstaden låste vi in bagaget och gav oss ut på stan. Vi hade några viktiga saker som vi var tvunga att göra. Förutom nummerlappen som skulle hämtas så skulle Camilla ha skor (köpte sedan de hon såg först, men det efter vi varit runt i alla skoaffärer i city). Vi skulle oxå köpa löparlinnen - likadana förstås. Det blev ingen logga eller reklam på, men ändå. Vi ville köpa presenter till våra barn och så skulle jag ha ett par Cheap Monday-brallor. I Danicahallen fanns en del reklammontrar, men bästa stället var massagen. Jag fick både fot och underbensmassage gratis. LYX! Dessutom fick jag lite tips hur jag skulle strecha för att senan under foten skulle må bättre. Efter det hann vi med lunch och skor och Hötorgshallen där vi köpte lite plockmat till kvällen och en flaska vin. Vi kom på rätt sent att vi skulle boka bord på Terrenos Vinotek, så det var fullt och det fanns bara obokningsbara platser kvar. Mest tryck mellan 19 och 21 så vi planerade att gå vid niotiden.

Väl hemma var vi helt slut och fnittriga. Såå härligt att bara vara vi och jag tror att ingen av oss särskilt mycket längtade hem (ok, skjut oss!). När vi väl satt oss i soffan och börjat äta av fänkålssalamin (himmelskt god) och buffelmozzarellan och vinet kändes det nästintill omöjligt att resa sig. Men vi hade bestämt att vi skulle iväg och vi var på resturangen vid 21. Liten och mysig och med god mat (ja, vi orkade klämma i oss lite till). Vi köpte var sitt kort laddat med 100kr och de drack vi upp. Kul grej faktiskt. Rekommenderas!

Väl hemma resorbade vi (brustabletter för vätskeförlust, men ska tydligen funka lika bra efter alkoholintag).

Vi resorbade igen på morgonen och sedan tog vi det djuriskt lungt. Camilla var inte riktigt sig själv. Vi (jag mest) åt frukost och så småningom bestämde vi oss för att åka till Barkarby och outleten där. Men först stannande vi till på Weekday och jag köpte mig ett par svarta stuprör. Camilla hade fixat ett extra stopp på Telefonplan och den platsen kommer för alltid vara förknippad med Resorb och Camilla. Barkarby sög musten ur oss och vi kom hem till lägenheten helt matta utan att egentligen handlat något alls. Vi hade inhandlat färsk pasta och lite frukt. Hälsopedagogen ni vet, hade sagt att vi skulle resorba och äta mycket (kolhydrater) och dricka mer än vanligt dagen före. Jag flinade väl när hon sa det och kontrade med att hon skulle titta på hur jag ser ut och fatta att jag knappast hade legat i hårdträning inför Tjejmilen. Hon kontrade hon oxå och hävdade att det vore väl dumt att inte maxa det man hade i alla fall. Så halvt flinande så satt vi i soffan och åt vår färska ravioli till middag. Det roligaste av allt är att vi lät lilla ICA i närheten få sälja alla sina sorter av sportdryck (4 st). Vi drack upp tre av dem på kvällen. Fy fan va' äckligt. Vi hotade med att stämma tillverkarna av detta piss om vi inte gjorde jävligt bra ifrån oss på loppet (tur för dom att RSM IK klarade sig med hedern i behåll) Den sista tog vi till frukosten.

Tyvärr fick jag ett riktigt stort yrsel, ett sån't med torrkräkningar och hela kitet. Fy fan vad bedrövlig jag kände mig. Jag somnade vid midnatt...,

DAGEN T
Upp till en god frukost (förutom sportdrycken) och vi kände oss på hugget faktiskt. Vi och några till förflyttade oss till Karlaplan och vidare mot Gärdet. Köerna till bajamajorna var ringlande långa så det var ju bara att ställa sig i en. 11.50 fick jag ett yrsel till och var nära att bryta ihop. Hur skulle det nu gå, men jag satte mig ner och vilade tills det var över. Kissade och sedan gick vi till fållorna. Vi makade in oss i fålla 4. Kände oss som banditer eftersom vi visste att vi inte sprang på den tiden som den fållan önskade. Men insåg rätt snart att fler tänkte som vi. Framför oss stod ett gäng tanter i mintgröna eller rosa plasthalmhattar. En av dem hade hopp-i-helvete-skor utan häl och ryggsäck. Dem ville vi förbi snabbt. Starten gick 12.30 och vi lunkade iväg, ganska långsamt. Vi visste ju inte riktigt vad vi hade att vänta oss. Bävade lite för att vi skulle krokna i den långa uppförbacke vi läst om i banbeskrivningen. Det var lite trångt, men det gick ändå bra. Några sura kommentarer hördes, men de flesta var glada. Ungefär vid 6km skulle backen komma och vi var beredda. Snacka om antiklimax! Vi tog oss upp för en liten kulle och vi sa till varandra att nu var vi tvunga att hålla igen i nerförslutet så att vi skulle orka upp sedan, men det blev inget sedan och vi började ta ut stegen lite mer. Vi började springa om folk. Och vi hade tom så mycket kraft kvar att vi log mot kameran (photomotion.se) och dessutom spurtade vi in i mål. Vilken lycka! Allstå vi hade gjort det!! Ingen trodde väl detta, eller??? Det var två saker som grämde oss ganska mycket faktiskt. Det ena var att vi faktiskt kunnat sprungit ännu fortare än de 1.10 (som vi trodde då) vi sprang på. Vi var ju faktiskt inte helt slut. Det andra var att ingen (!) hissade oss och vår bedrift. Var var alla ryggdunk och "Ni grejade det!"??? Kändes förvånande att ingen fattade vilken bedrift vi gjort. Vi gick runt och åt lite ostkaka och en banan. Camilla drack kaffe. Försökte lokalisera min kollega, men hittade bara hennes familj. Vi drog oss så sakteliga inemot stan och kände oss oövervinnerliga. Hade tidigare bestämt oss för att åka förbi BR leksaker och inhandla liteprylar till ungarna. Tänk att vi gick där i Gallerian svettiga, men lyckliga, och brydde oss inte för fem öre att vi spred en odör som får en att tänka på ett omklädesrum efter en hockeycup. Vi åt en glass oxå innan vi åkte hem till lägenheten. Då slår det oss plötsligt att vi har jävligt bråttom.

Vi hade knappt packat ihop våra prylar, det var diskning kvar att göra, bädda ihop våra sängar och lite annat plock. VAR SKULLE VI GÖRA AV SOPORNA??? Vi ringde lägenhetsinnehavaren och frågade (i sopnedkastet visade det sig...vilken överraskning...) och talade om att det fanns lite mat kvar i kylen och en liten present i frysen (mylta). Vi tackade så JÄTTEMYCKET för lånet. Vi började nu inse att vi inte skulle hinna åka flygbuss till Arlanda. Sa jag att vi skulle duscha oxå - båda två. Kom nu ihåg att jag inte ville stressa så mycket så att jag skulle yrsla igen. Vi bestämde oss för att offra returbiljetten på flygbussarna och ta en taxi till Arlanda Express. Jag ringde och bokade en. Vi snabbade oss så mycket vi kunde, kände väl att vi kunnat röja lite bättre i lägenheten, men jag bad om ursäkt samtidigt som jag frågade vart soporna skulle.

Vi baxade ut våra, nu ännu tyngre, väskor till den väntade taxin. PUH, vad skönt det var att sätta sig. Ganska snart insåg vi att det skulle vara jätteskönt att åka taxi ända ut. Vi frågade om priset. Det var ett enhetspris på 500 kr. TAGET!, sa jag och sedan lutade vi oss tillbaka och vilade hela vägen ut. Taxichauffören körde i och för sig som en galning, men fram kom vi! Kände oss lite lyxiga faktiskt, mem taxichuffören talade om att om man var två eller flera så lönade det sig att ta taxi istället för Arlanda Express. Så nu vet jag det!

Vi småsprang in och checkade in väskorna, vi hade inte ätit middag och nu när klockan började närma sig 17.30 så bröjade det märkas. Vi satte oss vid gaten och såg en röd, istället för en grön linje under vår flight. "New information 18.30" Det var då vårt plan skulle lyfta. Lite matt blev vi då faktiskt. Vi fick så småningom reda på att det var nå't fel på vårt plan... Men vi lyfte med ett annat plan (som egentligen skulle till Göteborg, stackars dem) 45 min försenade.

Det var en helg jag sent kommer att glömma det lovar jag!

seeya

Jag är trött

Dagen har varit trevlig på jobbet, himla goa ungar. Jag kamikazehandlade efter jobbet. Det innebär att man tar ett trött och hungrigt barn med sig och handlar vid middagstid. Det gick bra tack vare att denna handlare VET hur det kan vara och sålde korv med bröd för en femma och dessutom har han/hon införskaffat flera bilvagnar som små barn gillar att åka i och som dessutom rymmer lite mer än en liter mjölk. Vi kom hem år lite mer och sedan gick musten ur mig totalt... Kan bero på att lillgrabben valt att sova stötvis på nätterna igen. Kan oxå bero på att jag höll på att få ett fullständigt frispel idag, när jag fick veta att vår fyra (4!) år gamla bil har nå't mystiskt fel som den auktoriserade märkesverkstaden inte klarar av att laga ens med hjälp från deras tekniska support centralt. ARN här kommer jag (alltså om jag inte får en nyare bil som gått mindre och som funkar, med full sevicebok och utan att jag behöver lägga mer än ett frimärke emellan) Till min tröst finns det ett par tusen bilar i Sverige med samma svårlösta oljeproblem och man jobbar för att ha en lösning inom ett par månader i alla fall. Under tiden får jag känna mig som en miljöbov som kör omkring i en bil som drar 1 liter olja på 300 mil. Och att jag dessutom ska betala oljan själv fattar du väl själv. Sån't tröttar ut mig...

Jag borde...
...inte sitta här
...diska (eftersom diskmaskinen har krashat och ingen handlare av dessa varor har öppet till 21.)
...dammsuga (antingen det eller fortsätta att hävda att jag håller på att försöka bota min dammallergi med sensibilisering)
...sätta igång en maskin tvätt (men klarar aldrig att vara vaken tills den behöver hängas)
...förbereda inför valjobbet som jag ska dra igång med eleverna på onsdag
...duscha (så att jag kan sova tio minuter längre imorgon bitti)
...vänta på att maken och äldste sonen ringer och säger godnatt från sin minisemester (fast det kan jag faktiskt vänta på i sängen.)
...packa in hushållsassistenten som stått framme sedan den kom hem från stugan
...ta fram kläder till mig och minstingen (så att jag kan sova tio minuter till imorgon bitti)
...gå ut med soporna (antingen det eller släppa in skatorna)
...göra i ordning matsäcken till min utedag imorgon(så att jag kan sova tio minuter längre imorgon bitti)


Jag väljer att gå ut med soporna och ställa disken i en mindre osmaklig hög. Sedan sängen.

och ja, jag ska berätta om mina superdagar i Stockholm...se'n.

/Frutto

1.06,08

Det blev tiden. Placeringen blev 4373. Jag återkommer om allt annat...

seeya
Frutto

En glädjedag, tills nu!

I morse tog jag fram smalbyxorna. Jag vet att det kanske inte precis var läge för det tidsmässigt, men jag kände mig lite piskad eftersom alla mina jeans har FEL. Döm om min förvåning när jag kom i flera par! De satt mycket snyggare än de gånger tidigare i år när jag "skohornat" mig i dem. Faktiskt ska ett par med till Stockholm imorgon.

På tal om det... Klockan är efter nio och jag har inte börjat mig packning än. Har två maskiner kvar att tvätta för att få med mig det jag "måste". Wish me luck!

Var ute på en power walk igår kväll med Camilla. Vi velade fram och tillbaka varsina gånger innan vi bestämde oss för att ta en rask promenad. Skönt. Vi gick en runda som vi gått tidigt i vårens träning och vi gick fort. OCH vi pratade. Det hade vi aldrig kunnat göra för ett halvår sedan. Det går framåt!!!

seeya efter Tjejmilen...
Frutto

Dagen

Idag har varit en bra dag!!! I och för sig började den halvdant med lillgrabben som inte ville kliva ur bilen och gå in på dagis och som skrek som en med dödsångest när jag gick, men sen gick det uppåt. Jag fick kred på jobbet för något som jag skrivit. Och det från flera håll! Känns bra. Och sedan hade grabbarna och jag en bra middag tillsammans. De plockade svarta vinbär och ärter i landet tillsammans. Det gläder ett modershjärta!

Senare på kvällen stack jag och Camilla ut och sprang. Tyvärr hade vi glömt att det är sena augusti och att det snabbare blir mörkt på kvällen. Vi hade bestämt att vi skulle springa ett motionsspår. Men tro inte att det är upplyst och fullt med fint sågspån. Nej detta är mer likt en kostig med skyltar uppsatta med jämna mellanrum på nå't träd. Inte för att jag såg dem, dem fick Camilla hålla koll på. Hon har dessutom sprungit där förut. Jag hade fullt sjå att hålla mig upprätt bland rötter och stenar och hala spångar. Men det gjorde jag. Banan var på 5km, men vi gick den sista kilometern ungefär för då såg jag bara nå't mörkgrönt jytter framför mig och jag tyckte att det var bättre att ta det lite lungt istället för att ramla och stuka sig eller bryta nå't. (Glöm att jag skrev att jag ville just det för ett tag sedan...) Camilla tyckte att det är väl bara att springa vidare, men jag vidhöll att jag inte såg nå't. Hur som helst så sprang vi hem från motionsspåret istället och det gick hur bra som helst!!! Jag bara sprang! Skönt var det oxå! Vi pratade om att vi naturligtvis ska fortsätta springa efter Tjejmilen. Fast vi behöver nog använda pannlampa och reflexväst framöver... Fatta hur snabbt det kan gå. Inte en chans att jag för ett halvår sedan skulle ens drömma om att springa ute i skogen med pannlampa för att kunna se! Mycket har hänt, och det känns bra inför framtiden.

Jag trodde inte att jag skulle tycka om att springa någonsin så det målet är ju i alla fall uppnått... Och inte hade nära-döden-upplevelser heller när jag väl var hemma efter nära en och halv timme. Snarare kände jag mig upplyft och pigg. Så pigg att jag sitter här nu framför datorn när klockan börjar närma sig midnatt och tycker att det känns ok. Hoppas att jag känner likadant imorgon bitti.

Camilla och jag ska avsluta vår uppladdning inför Tjejmilen på onsdag med att springa rundan i skogen igen - fast då i dagsljus!

seeya
Frutto

Hälsopedagogen

Första dagen på jobbet... Det är inte bara jag som gäspar innan lunch. Inte för att det är trist och ointressant utan för att man inte är van att sitta still och lyssna koncentrerat så länge. Tre nya kollegor i arbetslaget. Återskommer om det snart....

Tidigare i bloggen har jag ju skrivit om att jag i våras hade en önskan om att komma tillbaka till jobbet idrottslärarfräsch. Det blev ju inte så - i år heller. Jag har oxå skrivit om åldertecken, men jag undrar om jag inte har ett till. Genom åren har min vikt varierat kraftigt, och då menar jag inte från spädis till skolåldern... Men nu när jag släpar runt på typ tio kilo för mycket, så är jag förvånad över att de sitter på magen (de flesta i alla fall). Svårare att bli av med säger erfarna (äldre kvinnor). Kusligt är et i alla fall. Och det får mig osökt in på mina tre nya kollegor - åtminstone en av dem. Hon vikarierar för vår idrottslärare som är mammaledig. Lyssa nu! Hennes drömtjänst är att få jobba 60% med eleverna och 40% med personalen för hon är inte bara utbildad idrottslärare utan även hälsopedagog! Nu kommer det alltså ett läsår där jag hela tiden kommer att dra in magen och fika i smyg. Sa jag att vi delar arbetsrum oxå? Tyvärr verkar hon supertrevlig. Idag på lunchen snodde jag åt mig en kaka på lunchhaket som jag tror var ämnad för henne. När jag kommenterade det sa hon bara: "Det är ju inte lördag idag!"

I rest my case.
Frutto

Från Mårrmårr

Igår hände det sig att vi varit med Mårrmårr och fikat och när vi skjutade hem henne kom nå'n i bilen (jag?) att jag som ändå skulle ut och springa kunde ju springa hem från Mårrmårr. Har jag berättat att det är 7,3km? Jag svängde upp till stugan och svidade om. Jag tog med mig en vattenflaska denna gång. (Kommer att återkomma till den snart igen.)

Varmt men mulet. Kände mig duktig och satte tidigt upp delmål eftersom jag kände att jag inte hade löpet i mig denna dag. Förra gången tog det 45min - igår 55min. Jag gick stora delar och när jag sprang måste jag ha sprungit för fort för jag orkade INGENTING. Sa till mig själv att spring hela sjön. (en flera km lång sjö som jag springer "jämnsme") Jag orkade inte det alls. Dessutom så ringde Camilla. Hon och jag hade lite löst snackat om att vi skulle springa ihop. Men maken hade lovat ut en god middag så jag ville springa innan eftersom jag inte tror att det är så bra att springa efter en halv flaska vin... Vattenflaskan då?! Jag kan nu förstå varför någon kommit på vätksebälten. Jag stoppade min halvlitersflaska i linningen efter det jag förstått att det var lite tungt att hålla i den. Den skumpade runt där bak och irriterade. En gång for den tom ner i brallan - just när det kom en bil. Tur att inte så många kännermig här omkring. Det hela slutade med - efter det att jag funderat på att miljöbova och slänga fanskapet i sjön - att jag tog en klunk och hällde resten på armarna som svalka och sedan gick det bättre att hålla i den.

Foten klarade sig ganska bra - den gör lite ont idag och jag smörjer med ett linement som jag fått av maken.

Jag börjar bli rastlös! Nu är det lika bra att börja jobba. Tänker mycket på jobbet och det är ju inte bra stressmässigt... Och snart har Tjejmilen varit - vad händer då??????

Papperen från Tjejmilen har kommit. Vi platsar i näst sista gruppen tidsmässigt tror vi. Vi vet ju inte eftersom vi inte sprungit en hel mil än. Men vi har beslutat att starta i gruppen tidigare så att vi .... ja, vaddå? Vi funderar i alla fall på att hyra cyklar och cykla runt banan på fredagen när vi kommit ner till Stockholm. Vi ska dessutom hämta ut våra nummerlappar på fredagen så att det är gjort. Sedan blir det shopping och husmorssemester...

seeya, nu ska minstingen sova en skätt (hoppas jag)

När huvudet är dumt får kroppen lida...

Jag tänkte (?) igår att nu så är väl foten helt återställd. Att jag se'n yrslat tre gånger på kort tid senast igår på dagen spelade väl ingen roll. Jag satt och läste i iForm och tänkte att nä nu jävlar måste jag ut!!!! Fettet har samlat ihop sig i en massiv sommarattack kring magen. Mobiliserat alla krafter inklusive min självdisciplin (tillåt mig småle HAHAHAHAHA) och ligger i formation runt mage och lår. VAD GÖRA?! Jo, springa kanske och skrämma skiten ur fettet och mig själv.

På med stridsutrustningen och iväg. Tänkte ta en kortare och snabbare variant för att prova att ta ut stegen och se om jag orkade det. Det gjorde inte - orka alltså. Var ute i 20 min och gick mestadels av tiden. Foten ville inte. Och inget annat heller. Sprang ett par 400m-lopp. Tänk om jag skulle orka ha den springstilen i ett par km i alla fall...

Mindre än 20 dagar kvar... *uuuhhääää* Det kommer aldrig att gå! Inte en chans. Hoppas nästan att jag ska bryta benet eller nå't så att en tid på 2 tim inte gör nå't eftersom det ändå är en bedrift att hoppa en mil på kryckor. *uuuuhhääää*

När jag kom hem från min runda (?) satte foten igång och protestera. Dessutom fick jag ett litet yrsel som tack för att jag faktiskt gav mig iväg.

Dagens visdomsord:
När huvudet är dumt får kroppen lida eller som man oxå brukar säga Kroppen är inte skapt för att springa på asfalt

seeya

Moloken

Känner mig lite låg inför Tjejmilen idag. Mitt kroppsomfång har ökat, inte minskat som jag så naivt och hoppfullt trodde i våras. Nu har träningen legat nere så pass länge att jag knappast kan säga att jag springer för att hålla mig igång. Foten vägrar att bli bra. På söndag är det dags för vår brunch (en av tre årliga återkommande). Då ska Massören i sällskapet få känna på foten igen - tror jag. Snart bara 20 dagar kvar tills det bär av. Nu känns det definitivt som om att Tjejmilen får betraktas som ett delmål...

Men självklart ska jag inte träna på en fot som gör ont. Och tyvärr har jag lite halvdana kunskaper (och vilja?!) för att träna något annat i väntan på. Lägg till att jag ätit och druckit en massa skräp i sommar (men ack så gott det varit). Min kropp längtar efter rutiner och då menar jag inte ett glas vin till varje middag! Eller ligga till nio på morgonen och sedan äta frukost i en timme. Det hör sommaren till och nu kommer vardagen med stormsteg. Jag hade riktigt svårt att sova inatt. Jag började fundera (och bli stressad över) allt som jag (vi) inte hunnit gjort i sommar. Sedan började jag jobba och då var det kört. Jisses vad jag kan gå igång på jobbet - tankemässigt alltså, inget sexigt med mitt jobb. Jag försökte verkligen att tala om för mig själv vilken skön och välbehövlig sommarledighet som vi haft i familjen och det är sant, det märks på oss alla! Märkligt att jag lyckas ge mig själv så dåligt samvete för att jag varit helt ledig. Jävla Luther!!! Att man ska behöva vara så jävla duktig och ordentlig jämt (fast det är jag ju inte så samvetet får jobba stenhårt).

Min man gav mig lite perpektiv på saker och ting när han ikväll sa att vet inte alls vet vad han ska gör efter nyår. Först måste han vinna två val. Dels måste partiet vinna och sedan måste partiet välja honom. Men på något konstigt sätt så känner jag mig helt lugn. Inte på så sätt att jag tror att han lätt vinner något av valen, men han har andra saker att göra och andra kontakter att kontakta om valet skulle gå åt skogen. Men lite perspektiv lyckades han ge mig i alla fall.

Nog klagat och suckat - imorgon kanske foten är bra! Som om allt ängde på det. *ler*

seeya
Frutto

Skadad

Jaha, nu går jag in i en skadeperiod. Har haft lite ont nere i foten. Nere vid fotknölen. Känns som en sträckning ungefär.

Var på middag hos min moster igår. Åt mig halvt fördärvad, som vanligt när man är där... Jag som trodde att jag skulle komma tillbaka till jobbet smal, snygg och sådär idrottslärarfräsch. Pyttsan, lite brun har jag väl blivit, men kroppsformen är densamma. Det tar tydligen längre tid och lite bättre matdisciplin för att åtstadkomma det jag vill. Det finns ju inga vardagar på sommaren...

Hursomhelst så är min mosters man massör och han ryckte åt sig mina fötter och jag sa:"Stopp!" för att jag ville inte att han skulle ta på det onda. Han hittade i alla fall ett par senknutor (hans ord) som han torterade så att de försvann. Han påstod att att mina fötter är orörliga i tårna, senorna och att jag bör träna lite. Han har säkert rätt. Så det är väl bara att sätta igång. Och sedan tror jag att jag ska stretcha fötterna efter jag sprungit. Och till sist skulle jag behöva mer ork så att jag skullle orka ta ut stegen mer och på så sätt få till en bättre teknik och använda hela foten. Borde definitivt springa idag,men det vill inte min fot. Om jag vore idrottare... ja, va' fanken skulle jag ha gjort då??? Troligtvis styrketränat resten av kroppen. Vad jag gjort? Ätit potatissallad och salami på frukostmackan...

Idag ska jag plocka lite jordgubbar på nå't självplock nå'nstans. Hukningen får räknas som träning. Och imorgon kommer mamma.

seeya
Frutto

Till Mårrmårr

Igår kväll skulle jag ut eftersom Camilla sprungit 6.30 och inte hade nån lust att åka ut hit och ta en runda med mig. MEN jag orkade inte, Harry Potter kändes roligare. Så.. jag var ju tvungen (?) att ge mig ut idag. Hade först tänkt att sticka iväg innan frukost, men det var så mysigt att ligga och morna sig med familjen. Och sen blev det frukost och jag glömde bort att äta lite light för att orka springa... Jag kom iväg 12.45. Jag var trött och kroppen kändes tung. Men jag skulle till Mårrmårr. Jisses vad jobbigt det var. Och solen stekte. Kanske är det en bra träning om det blir soligt i Stockholm. Keps på blir det, det är då ett som är säkert. Och solbrillor. Och vatten. Hur som helst så stannade jag bara två gånger. En gång för att skölja munnen i sjön och en gång då sinnet sviktade. Men jag var snabbt igång igen. 7,3 km på mindre än 45 min känns bra! Kanske kan jag klara en mil på 1h 20min?

Jag vet att det var länge sedan jag sprang, men i helgen när min pappa med familj var här, simmade jag och min lillasyster två dagar i rad i sjön. Inget supertempo, men ändå motion.

Nu är det en månad kvar.

Har fått kontakt med Tjejmilen om att få med klubbnamnet i anmälan och det skulle inte vara några problem.

Nu är det kväll och jag orkar inte ens skriva långa meningar. Hoppas jag håller mig vaken tills grabbarna är i säng.

seeya
Frutto

Igår gjorde jag nå't galet

Jag satte mig i bilen, klockan var efter 21. Jag åkte 2,5 mil in till sta'n. Där mötte jag upp med Camilla och så stack vi iväg på en runda. Sedan satte jag mig i bilen och åkte 2,5 mil tillbaka till stugan. Och jag tyckte att det var värt det! Maken sa inget när jag åkte, fastän jag såg att han tyckte att det var knäppt. Det är ju oxå en form av stöttning. Fast jag förstår honom. Inte allt för långt tillbaka i tiden tyckte jag att folk, så kallade motionärer, var knäppa om de satte sig i bilen och åkte iväg till ett motionsspår. Springa gick väl direkt utanför knuten? Men nu, när jag själv åker 5(fem) mil för att få sällskap i löpningen, tycker jag att det är helt naturligt. Tänk vad man kan förändras!

Tycker att löpningen kanns ganska ok igen. Lite fundersam hur jag ska orka en hel mil. På söndag eller måndag kommer Camilla hit och då blir det en runda runt sjön. Och nästa sväng för mig blir 7,3km till Mårrmårr. Klarar jag det med livet i behåll, så borde en mil gå på ren vilja, eller?!

Frutto

Har hittat vägen runt sjön

Stack iväg idag på ren ilska. Sket i att molnen var så tunga av regn att det såg ut som träden höll dem uppe. Mitt älskade lilla odjur bröt sönder mina glasögon imorse... Mina skitsnygga DKNY, som jag passar så bra i. Ok, jag vet att det bara är materialistiskt att bli arg och ledsen för att en pryl går sönder, men jag är inte större än så. Och så kostar det ju en massa pengar att fixa nya. Tur att jag har fler en ett par (sa jag materialistisk förut?). Ringde optikern som sa att jag måste komma in. (Varför? undrar jag eftersom de har allt i sina papper...) Talade om vilket märke (DONNA KARAN), "Det har vi inte." "Jorå", sa jag, "DKNY." "Jaha, du menar DKNY" ... (kommentarer andra än att jag nog måste byta till en optiker som vet vad de saluför är överflödiga) I alla fall så var det tvungna att ringa England och kolla, men att det var nog ganska kört. (Egna ord).

Med det i skallen satte jag på mig springskorna och gav mig iväg. Tänkte bara ta en kort sväng, men när jag hittat vägen till lilla bron så var det ju bara att fortsätta. Sprang nog lite fortare idag. Det tog 40 min knappt runt sjön. Bra runda. Och ja, det regnade fast bara halva vägen....

Nu sitter jag här mätt efter mannagrynsgröt, ren och mjuk efter en skön dusch ute i uppvärmt sjövatten och med en raspig tvagningsvante. Kan man önska sig nå't mer? Ja, inte behöver jag så särskilt lång betänketid för att komma på en hel lista med saker jag önskar mig. Nyfiken? Titta längre ner.













1. Slippa den efterhängse Meniere.
2. Shoppa loss på stans reor. Bikinin i stugan håller på att falla sönder. Och en snygg jeanskjol.
3. Hela brillor.
4. En kul fest.
och tusen andra saker och upplevelser...

Är ändå nöjd. Som vanligt. Det är en skön känsla. Try it - you like it!!!

Frutto

Försöker titta på mig själv med andras ögon

Har nyss kommit tillbaka till stugan efter en runda. Är mäkta stolt över mig själv. Sprang mellan 40 och 45 minuter. Tänkte först skriva nästan 45min. Men det lät som om jag försökte späda på min prestation. Sedan tänkte jag skriva drygt 40min. Men det lät som om jag inte var nöjd med 40. Saken är den att jag har så taskig klocka att jag måste räkna små streck för att se exakt hur många minuter som passerar och det orkar jag inte! Där blev det idag mellan 40 och 45 min. Det är i alla fall mer än jag sprungit själv någonsin förut. Tyvärr behöver jag väl orka med dubbla den tiden för att få till en mil... Men det kommer att gå! 45 dagar kvar. Har nästan bestämt mig för att inte mäta upp en mil och springa den, för då bryter man väl ihop! Om nu kna anse tidsproblematiken som viktig (och det känns så ibland), så har jag tackat ja till några nummer av iForm för att få en löparklocka, en stegräknare och en pulsmätare. Allt för knappa hundringen. (se nedan appropå hi tech...)

Nu till det att se på sig själv utifrån:
Låt säga att jag för ett år sedan skulle titta ner på vägen här vid stugan och se en halvfet (nåja inte smal) person flåsa sig fram i sakta mak med tunga steg, iförd på gränsen till hi tech kläder och skor. Vad tror du att jag skulle tänka då? "Vilken tankestark kvinna som tagit tag i sitt liv och som verkar ha bestämt sig för att ändra på dåliga vanor och trotstar väder och annat." Knappast!!! Snarare: "Vilken galning!!! Tror hon att det går bättre bara för att hon har dyra kläder??? Ser ju ut som en kobent valross. Kan hon inte låsa i sig någonstans med ett löpband från TV-shop så man slipper se (och höra!!) eländet."

Frutto

46 dagar kvar...

Kollade just på Tjejmilens hemsida... Det är 46 dagar kvar. Himmel och pannkaka. Undrar om det vore idé att prova att springa en hel mil innan det är dags, eller ska man INTE göra det?

Frutto

Läkarens utlåtande

Igår var jag till min läkare. Till 75% vill han påstå att jag har fått Menieres sjukdom. Konstig nog så känns det inte så fruktansvärt. Jag var väl lite förberedd. Men det känner mig för ung för att få en kronisk obotbar sjukdom. Han vill i a f att jag skulle sjukskriva mig och bara jobba 75%. Det funkar inte om man är lärare. Jag måste i samråd med min man hitta tid för mig själv i den vardag jag har. Göra saker bara för mitt eget höga nöjes skull. Borde inte bli så svårt...

Läkaren sa också att det är mycket sällan som man blir helt döv på det ansatta örat och ännu mer sällan som det blir dubbelsidigt. Tyvärr kan det vara så att jag kommer att fortsätta att ha anfallen ofta. Det känns tungt, men är det så så är det. Ska börja med lite homeopati och örtmediciner för att se vad som händer.

För att helt bestämma sig behöver läkaren ett hörselprov under i nära anslutning till ett anfall. Svårt att få till, men det blir väl så småningom. Han sa att det kan ta flera år att diagnostisera en Menieres helt säkert.

Vi får väl se om jag sticker iväg och springer imorgon... Idag vill jag inte - lite less och uttråkad. Har köpt en dvdspelare och lånat lite filmer av bror. Det är det som lockar just nu även om det är härlig svensk sommar utanför.

seeya
Frutto

Kort bara

Jag tog mig ut ikväll! En knapp halvtimme. Känner mig rätt stolt. Tre dagars intervaller känns ok. Gick mycket bättre idag än i förrgår. Skönt. Hoppas att jag orkar hålla i detta... Camilla och min man (!) är bra peppare. Det ska gå!

Godnatt
Frutto

Nu har jag börjat om igen.

Igår kom jag då iväg - äntligen. Minsta grabben sov till 10. Så går det när man håller dem uppe sent på kvällarna. Jag hade ju planerat att ge mig iväg tidigare på morgonen innan det blev för varmt, men jag bestämde mig i a f för att jag måste börja om. Det är ju mindre än två månader kvar.

Jag sprang längs europavägen ett par hundra meter. Jisses vad läskigt när lastbilarna svepte förbi en. Jag var ute i 25 minuter. Sprang nästan hela tiden. Ändå en bedrift enligt mig själv. Och varmt var det - nästan 25 grader.

Idag märks det att det var alldeles för länge sedan jag sprang. Lite korta muskler på utsidan av låren faktiskt, men inte så farligt.

Jag har varit och fått en privatlektion i Yoga igen. Skitlängesedan. Jag har fått ett litet morgonprogram på en kvart ungefär där jag får andas lite och ta en minut eller två till att fundera på hur jag vill att dagen ska bli. Jag har inte hållit på med något yogaprogram riktigt ordentligt sedan innan jul och det sätter sina spår på humöret. Jag har ett mycket bättre tålamod med mig själv, min man, mina barn och alla andra om jag yogar på lite mer kontenuerligt. Min yogalärare är i Indien just nu och om tillfälle ges kommer hon att fråga sin lärare om det finns något som yogan kan ge när det gäller Menieres.

Jag hade ett litet miniyrsel idag, så jag kanske inte springer imorgon, men då blir det i övermorgon istället. Nu gäller det att ligga i, framför allt eftersom Camilla inte kommer hit till stugan och drar med mig ut. Måste hitta tillbaka till den där känslan som nästan infann sig att det var skönt att ge sig ut och spring. I väntan på den ska jag nu ta en päroncognac...

seeya
Frutto

Jag yrslar vidare...

Det går åt pipsvängen med löpningen. Jag har yrslat på som fan ett tag och då vare sig kan eller orkar jag springa. Funderar på att blogga om yrseln oxå. Det blir ju bloggar mer jämt då eftersom jag springer när jag inte yrslar och vice versa.

Inatt hade jag ett anfall modell större. Är helt slut idag - bakis liksom. Ska fixa en tid hos läkaren nu snart. Men jag har som accepterat att det nog är Menieres sjukdom, som läkaren trodde på ett tidigt stadium. En migränvariant på så sätt att anfallen kommer vid samma tillfällen som ett migränanfall gör - när anspänning släpper eller när jag slappnar av efter en stressig situation. Fast det är inte klockrent det heller eftersom jag fick ett anfall inatt och jag var inte särskilt stressad igår.

Det finns hur många hemsidor som helst att läsa om detta och jag har läst några, men det är ganska deprimerande. Tex. så blir man ofta döv på det örat som är "ansatt". (Det är det som läkaren vill kolla för att bestämma om det är Menieres eller inte. Hörseln alltså...) Dessutom så blir även det andra örat "ansatt" i 15-25% av fallen. Det går inte att bota och inte behandla särskilt väl inom skolmedicinen heller. Så...så snart det är befäst kommer jag att prova varenda kvackare inom länet för att få ordning på detta. Inte kinesiologi och håranalys kanske, men det mesta andra. Jag kommer att börja med Dr. Pal även om han kan betraktas som utomläns. Han fixade ju till mig hyfsat för ett år sedan...

Alltså ingen löpning sedan sist, men jag kommer igen. Om inte annat så får jag väl krypa runt Djurgården. Allt går utom gamla klockor och nyfödda barn. MEN gamla klockor går på auktion och nyfödda går såsmåningom.

seeya
Frutto

Mustasch

Inte ett enda litet piller som kan tänkas innehålla anabola steroider har inmundigats Ärligt talat så jag inte ens tänkt tanken. Det känns inte som om jag befinner mig på en sådan idrottslig nivå att det liksom skulle vara nödvändigt. Dessutom tycker jag att det inte är ok. Trots det upptäckte jag till min fasa att jag håller på att få mustasch!!! HJÄÄÄÄLP! Några mörka(!) hårstrån på överläppen. Inte ens lika mycket som mina elever i nian brukar odla med stolthet (killarna förstås). Men ändå! Det är väl kanske morsarvet, men ack så deprimerande. Undrar hur länge de funnits där? Jag som själv tycker, när jag ser det på andra kvinnor, att det är väl för jösse namn bara att plocka bort, har själv gått omkring med fjunig överläpp. Stråna plockades bort med ljusets hasighet. Ont gjorde det! Vaxa bikinilinjen är en promenad i parken i jämförelse. Frågan är nu hur jag ska bära mig åt för att, för alltid, avlägnsa mustaschen. Pris och smärta är inga variabler att ta hänsyn till. Tips?!

Frutto

I'm back

Har yrslat varje dag sedan båtturen, men faktiskt inte idag. HURRA! Så jag tog och sprang en runda. Har hittat/kommit på en flack sväng som tog mig ganska exakt 30 min och det kändes lagom. Varmt idag - 25 grader, men det började blåsa på em och fem min efter det att jag kom hem kom det en rejäl regnskur. Ganska skönt faktiskt. Lite frömjöl rinner bort.

Ja, annars så rullar den härliga (minns vilken generation jag tillhör...) vardagen vidare i ett rasande tempo mot sommarlovet. Jisses vad mycket jag har kvar att göra. Nu gäller det att prioritera och välja bort. Detta snurr har gjort att jag/vi fått körförbud på lillbilen (missade sista besiktningsmånad); glömde att se till att stora grabben fick sitt besök hos skolsköterskan; att grabbarna tror att farmor & farfar har delad vårdnad om dem; att vi fått två påminnelser om att hämta ut ett paket på Statoil; att det dimper ner böcker som jag glömt att avbeställa och hellre betalar än tar mig omaket att posta dem tillbaka; att jag går nerför trappen på morgnarna med värjan i högsta hugg för att freda mig från fluffdjuren som håller på att ta över vårt hem, eller åtminstone trappen; osv. osv. Dessutom ska jag till chefen imorgon för att en förälder tror att jag hatar hennes barn. Det konstiga är att jag känner mig glad. Glad över att jag inte yrslat idag. Glad över att jag stack ut och sprang, överlevde det utan sällskap och klarade det ihållande i 30 min. Glad för att jag har världens bästa man (borde kanske stått först *ler*). Glad helt enkelt.

tjolahopp tjolahej
Frutto

Blåsor och yrsel

Hemma igen. Jag gick nog ett gäng kilometer nu när jag var borta. Inte precis power-walking, mer som ett behagfullt strosande. Skavsår/blåsor gjorde att jag var TVUNGEN att köpa nya skor - två par faktiskt. Blåsan på höger lilltå är av den större och fullare sorten, men det finns ju flip-flops, fast då får man ju tejpa mellan tårna istället. Lite sömn men mer alkohol än vanligt, så som det kan bli på en semester... Men riktigt riktigt trevligt!!!!

Jag yrslade två gånger när jag var borta och två gånger igår. Jag har tagit min medicin som jag ska så det kanske har något med ovanstående faktorer att göra, eller är det kanske så att jag helt enkelt hade för trevligt under för lång tid?! Hur som helst känns kroppen som den knöcklats ihop och sedan dragits ut igen fast muskler och annat liksom inte riktigt hängt med och hamnat lite galet. Den känns lite överanvänd och sliten. Hemma idag från jobbet. Så blev det med den saken. *alla svordomar jag kan* Kanske är det bara den grå, enformiga vardagen (läs dagar som ser likadana ut och som har tydliga rutiner som följs till punkt och pricka) som funkar om den är stressfri alltså. Inga anspänningar av vare sig lycka eller nå't annat för då "kukar kroppen ur". Bara grå, grå, grå (tänk Magnus & Brasse). Kanske borde ta en funderare på hur Ior lever. Inte precis översvallande utan mer entonig och nöjd med det lilla. Det blir ju skitkul...


Har vilda planer på att ge mig ut ikväll, men maken är inte hemma och kanske vill kroppen nå't annat. Fortsätter att leva i villfarelsen att det går att vila sig i form...

Tack för att du ser mig
Frutto

shopping time

Nu har jag 'tit en stadig frukost och ska ge mig ut i staden. Idag 'r det Stockholm Maraton s[ jag kommer i alla fall att komma i kontakt med l;pning!

Och jagkommer s'kert att ha ont i f;tterna ox[!

seeya

Ett litet avsteg från bloggens syfte

Packa. Det är en konst enligt vissa och busenkelt enligt andra. Jag fattar inte hur jag ska få ner det jag vill i en liten kabinväska som knappt rymmer ett par partystövlar... Som tur är har jag en shoppingdag för mig själv först och kan shoppa ett par lite mindre pjuck och lite mer som kanske behövs. Fyra utgångar och då vill man ju ha olika outfits. Och så två shoppingdagar med sköna skor... Nu skulle jag behöva en Amelia med ett uppslag med packningstips för storstadsweekend.

En kompis till en kompis har pengar som gräs bakom en gödselstack och är en sk. light traveller. Hon har en handväska med det hon behöver under resan. Sedan köper hon nytt om det behövs... Själv har jag inte två lägenheter att förvara sådana excesser och pengar som gräs...ja kanske som på den ryska taigan där permafrosten har ditt grepp och grödorna. Missförstå mig inte - jag klagar inte. Det är bara det att jag är helt otränad på att resa så långt att jag måste ha med mig tandborste att jag känner mig helt handlingsförlamad.

Jag har lagt upp en hög att stryka och vi får väl se vad som sedan rymms i weekendväskan. Dessutom måste det ju finnas plats för lite shoppingfynd.

Bestämde nyss att de högklackade stövlarna ska med! Omprioritering krävs.

Jag skickar ett kort!!
seeya

Förvirrade löpare

Igår kväll var vi ut en repa. Vi åkte till stadens stora motionsområde. Inte en enda j-vla spårkarta såg vi, men små fykantiga färgmarkerade skyltar samt lite markeringar på asfalten hittade vi. Nu är det ju så att på förhistorisk tid - typ jura- så sprang Camilla ibland där så hon hade lite koll, vilket var tur för jag hade fasen inte hittat hem. Vi gav oss iväg på vad vi trodde var en 5km runda, men vi var bara borta i knappa 20 min så vi missade nog en loop någonstans. Men vi hade en bättre tempo än i söndags. Nu vet ju både kroppen och jag att det går att springa 5 km och överleva - det var ett stort mentalt hinder som jag nu passerat...

Det blev väl kanske typ 4km, men det bästa är att ingen av oss ville ut och trots det var det skönt när vi väl var där. Vad håller på att hända?! Börjar jag gilla att späka min kropp?

Fortsättning följer.

Alternativ till höghöjdsträning?!

Det verkar vara brukligt att åka iväg på träningsläger när man idrottar. Och då gärna på högre höjd än ... ja vaddå? Havet? Sängen? Arenan? Hursomhelst ska har jag ett litet alternativ. Jag ska på söndag insupa samma luft som jag ska kippa efter den 27 augusti. Frihamnen i Stockoholm ligger alldeles bredvid Gärdet där loppet börjar och slutar. Jag tar färjan därifrån till Tallin och kommer att dra djupandan flera gånger för att vänja kroppen vid den (förorenade?!) luft som finns där. Nå'n löpning blir det dock inte och ingen sportdryck, däremot blir det nog en och annan GT och lite stuffning ombord.

seeya

Ingen tiger

Klockan är tio över nio och maken har inte kommit hem ännu. Det regnar inte, men jag orkar inte ge mig ut. Även om jag får sova till halv sju imorgon. Jag vet ju att det tar 30 min att springa 5km, men ikväll får det vara.

seeya

82 kilo

Jag tyckte att jag blivit så smal och ett kilo till är borta. Betänk då det faktum att muskler väger mer än fett... Har jag berättat om att jag häromsistens provade mina smalbyxor?! Jag kom i några, men inga satt klädsamt. Jag är ju i a f på väg och det betyder massor!

Hade bestämt att jag skulle ut och springa med Camilla ikväll efter det att jag stoppat favvoungarna i säng. Camilla kan inte (repar) och mannen min kommer hem sent. Det är väl sådana här gånger som disciplinen testas. Återkommer om hur det gick... Bara det inte rgnar också, jag vet inte hur mycket tiger jag har.

seeya

29.14

Ja där har ni den officiella tiden. Jag hamnade på en 19 plats....av några till. Men lika glad är jag för det. En studiekompis sprang 10km herrar. Han kom på en 16 plats. Tittar man bara på det så gick det väl typ lika bra för oss. Tiden?! Nja... drygt 36min så då var det väl också rätt lika. Skit i att han sprang dubbelt så långt.

seeya

RSM IK har bildats!

Jag gjorde det!!! Kanske borde rubriken varit "Invincible!!". 5km under 30 min är kanske ingen supertid, MEN jag sprang hela loppet! Helt klart var jag värt rosen jag fick när jag sprang över mållinjen. Inte ens knäna poppade även om de ömmar lite! Nå'n som har nå't tips förutom vila?!

Vi backar lite...
När vi sitter i bilen börjar Camilla jiddra lite om tänk om nå'n ser oss - de kommer ju att undra vad vi gör där. Fler orosmoment var: Tänk om vi blir fotade; tänk om resultatlistan kommer i tidningen; Hoppas att vi inte träffar nå'n vi känner. Detta lyckades på något sätt smitta av sig på mitt redan halvdana självförtroende. Allt utom det första visade sig slå in (rätt uttryck?). Flera stycken kommenterade: "Ska DU va' me' och springa?!" Jag log och sa: "Ja, nå'n gång måste man ju börja" (inombords tänkte jag skit i de' ru' - spring själv!!) Camilla och jag förvånades över seriositeten i tillställningen, alla hade flera lager av kläder och de värmde upp och bet ihop. Så här i efterhand så passade vi ganska bra in förutom att det gick två löpare på var och en av oss...

Vi gick i a f iväg för att göra vår efteranmälan. 150 pix - det måste vara en av världens dyraste träningsrundor utan nå'n flashig privat tränare som peppare. På lappen som skulle fyllas i skulle namn, fördelseår och klubb fyllas i. Klubb?? Jaha, vi bildade en på stående fot! Kanske kan det uppfattas som ett hån mot "DE SERIÖSA", och det är det oxå! Hur som helst vi är numer medlemmar av RSM IK. Det står för Rabiata SmåbarnsMammors IdrottsKlubb. Smaka på den du! Vi kommer att ha årsmöte den 27 augusti varje år, bl. a. för att hedra den första tävlingsmilen ever.

Camilla ringde nyss. Hon ville bara berätta att jag var KM. Klubbmästare! Jo jag tackar jag. Återkommer med den officiella tiden när jag läst tidningen imorgon.

Jag skulle kunna redogöra för loppet mer i detalj, men det blir nog lite tradigt. Men jag hade i a f ork kvar att ta ut stegen sista kilomentern.

seeya

Men vilket skitsnack

Det jag nyss skrev är ju rena rama tonårsdeppen. Bättre kan jag. Visst fan känns det tungt att jag inte hunnit längre i mina försök att bli sådär klämkäckt hurtig, men vad begär jag?! Jag är en tung person att förflytta och jag har inga som helst träningsrutiner. Egentligen har det gått över förväntan redan eftersom jag inte gett upp!

Jag ska runt 5km idag och jag ska försöka springa mig in i andra andningen och mina knän ska hålla och jag kommer att fortsätta!

seeya

Invincible?!

Ja, det måste vara så att mitt självförtroende vida överträffar min självinsikt. Idag ska jag springa ett tävlingslopp på 5km. Känner mig helt otränad. Nu måste det till fler träningstillfällen per vecka. Ett pass då och då gills knappt. Jag har gjort ett till inköp - det kostar att ligga på topp. Ett par löpartights á 399kr. Rätt snygga, om ett dylikt plagg kan vara det!

Tittar jag tillbaka lite i tiden så undrar jag hur, eller om, jag tänker. Jag vill ju komma i form för att orka med vardagen och så. Jag vill oxå gå ner i vikt. Men på senaste tiden har jag liksom bara ätit och inte tränat. Dessutom är det inte precis äpplen som jag stoppat i mig. Pizza och annan skitmat har jag ätit. Man kan ju fundera hur jag tror att jag ska kunna uppnå nå't av dessa mål då.

Men på det igen bara... Nu ska jag mha (?) av maken planera in minst två pass i veckan. Det måste synkas med hans kalender eftersom det inte känns bra att utnyttja barnvakt för att få träna. Om jag inte hinner på kvällarna så kanske jag kan tänka mig att offra någon sovmorgon istället för att få till det. (huvva).

Även om tjejmilen är det stora målet, så hoppas jag ändå att det finns ett (tränings)liv efter den 27 augusti.

hopp och förtvivlan - hela tiden

Om jag inte skriver mer efter detta så tog de 5km det sista av mig.

Frutto

Aj mina knän

Det är inte skönt att förflytta sig upp för trapporna i huset... Tydligen är jag på tok för tung för att springa. Vet inte om jag ska le av lycka att slippa eller gråta av sorg för att det är så kort tid kvar till den 27 augusti.

Camilla ringde idag. Hon har talat om jag hon inte tillåter att jag ger upp och frågade om jag skulle med ut idag på en promenad. Jag sa att jag inte hann, vilket var sant. Hon ringde när hon varit iväg. tjohej tjohå och 30 minuters springtid. Suck. Önskar att jag hade hennes beslutsamhet eller tjurighet. Hon köper knäskydd hon när hon har ont. Hur som helst så ska vi ut imorgon. Ska dessutom försöka tänka efter för och se vilka dagar jag kan gå/löpa. Ska vara i stugan i helgen - skorna ska med!!

Camilla ska springa ett lopp på söndag. Rätt sjysst mors dagspresent - till sig själv alltså.

seeya

Det kommer aldrig att gå

Ja, igår var jag på krogen. Hemma före tolv, men massor med mat och vin och gin och tonic. I säng vid ett-tiden. Min morgon... och junior började med sina sanatorieövningar vid fyra. Helt otroligt att ett sån't litet barn kan hosta så läskigt. Börjar tro att det är nå't astmaliknande.

Hur som helst så är det inte morgon förrän tidigast fem. Så strax efter fem gick jag upp. Halvslumrade i soffan så länge som sonen stod ut (typ 6.30).

Jag hade ju lovat (vem egentligten?) att jag skulle ut och springa idag. Jag var ute i en knapp halvtimme och sprang 20 min. Aj, aj, aj vad mina knän gör ont. Och vad jobbigt det var. Jag kommer aldrig att klara att springa en mil. Redo att ge upp... tur att Camilla finns. Måste ut minst två gånger i veckan annars är det ju knappt nå'n mening.

Frutto

Nytt rekord

Jag kan inte minnas att jag någonsin sprungit i en halvtimme. Det har jag idag (nåja, jag hade en minuts powergång efter fem minuter för att jag trodde att vi skulle ha intervallsträning, men Camilla gillar visst inte intervallsträning. Hon "kommer aldrig in i andra andningen då".). Vi tog oss runt berget igen - lättare denna gång. Känner att nu måste jag hitta ett nytt delmål annars kommer Camilla få det tungt att motivera mig. Erkänner dock att dagens runda kändes helt ok, förutom att knäna ömmar lite för mycket, men det är inget som en dos Arnica CM inte kan styra upp.

Jag har inte hållit på så länge med dessa vansinnigheter, men tycker mig märka tydliga spinoff-effekter. Det beror nog på en felaktig springstil, men mina armar börjar anta en annan lite mindre strömlinjeformad (?) form. Kroppens mellanparti är alltjämt lika likt en tunnas rundning, men vem vet... kanske kan även det förändras? Ska snart ta och göra en ny måttbandsrunda och se efter om jag lever i självbedrägeri eller om det jag tror mig se faktiskt är sant.

Godnatt

Lite väl långt uppehåll

Idag är det söndag och jag har inte varit ut sedan i onsdags. Men så blir det när maken är borta på jobb. Klarar inte riktigt av att ringa in barnvakt för att stick ut och springa... inte än i alla fall.

Nu har jag stoppat mig full med kycklingpaj med gorgonzola och nu ska jag smälta maten, sedan ska jag runt berget! Intervallträning ska det bli. Stånk och stön! Wish me luck!

seeya

Tjejgåing

Onsdagen var det tjejgåing. Drygt 7 km i ett rasande tempo (enligt undertecknad). Tog cirka en timme och väl i mål fick man en pick-nickpåse och det lottades ut lite priser. Jobbet fick en pokal för att vi var flest antal deltagare från samma arbetsplats i vår startgrupp. Benhinnorna (?) gav sig till känna dagen efter, eller kanske var det träningsvärk på skenbenen och fotens översida?

Jag kan i alla fall träna. Målet är väl varannan dag eller åtminstone var tredje. Nu blev det två på raken och så kan manju inte hålla på.

seeya

Över bron

Efter föräldramötet i måndags hade jag ingen lust att ge mig ut och Camilla och jag att vi skulle ut på tisdagen istället. Vi kom iväg och gav oss iväg över bron. Vi sprang hela vägen "upp till nock" sedan hade jag ont överallt och ville inge' mer. Camilla kände samma sak (vilka peppningspolare va'?). Vi powerwalkade till dansbanan och lite till. Vi var ute i en timme och jag gick av mig lite irritation över suckandet hemma innan jag kom iväg.

Härligt att jag kan ha hög puls i en timme utan att pumpen ger upp.

seeya

Jag+ 8km=sant

Japp, jag har förflyttat min lekamen 8km i en sammanhängande loop och vid ett och samma tillfälle! Mäkta stolt! Nu känner jag mig säker på att jag kommer att klara av att springa (!) en mil. Känns inte ens overkligt längre. Hurra vad jag är bra!

Visst började vi med att gå och visst hade vi intervaller med gång och löpning, men sista typ tre km sprang vi och jag hade kunnat springa en bit till så länge det inte varit uppför...

Detta var i lördags morse (japp, jag var ute strax efter åtta och en timme och en kvart senare var jag hemma) och i söndags trodde jag att jag skulle behöva inlines och klättrarutrustning för att kunna förflytta mig! Jisses vad många muskler det finns i ett lår! Och inte visste jag att skulderpartiet och nacken skulle ta stryk av att springa. Troligen fel teknik ( i alla fall enligt Camilla).

Hela söndagen krattade jag som en besatt i stugan för att bli av med träningsvärken. Idag känner jag mig redo för en repa till, men först föräldramöte, sedan får vi se.

seeya

83 pannor och träningsvärk i rumpan

Ja! Två kilo ner betyder två kilo mindre att frakta runt en mil. Det var tydligen ett träningspass igår eftersom det satte sina spår i kroppen. Jag känner en ovanlig känsla i rumpan. Bra att det ger lite resultat.

seeya

Gick runt berget idag

Jag vet att jag fortfarande är lite sjuk och inte borde, men en promenad kan väl aldrig vara fel, eller? Jag var hemma från jobbet idag, minsta grabben sjuk han oxå. (Det är förresten stora grabben med, men han ville till skolan och det tycker jag är ok.) Camilla ringde och frågade om det var aktuellt att hänga med ut på en runda. Jag hade ingen lust egentligen, men det är ju så att det var ett tag sedan jag var ut så va' fanken...

På med nya träningströjan och nya sockar, skor och så lite gammalt. Jisses vilken junkie jag blivit direkt. Det går nog bättre och jag köper ett par löpartights. Ja, eller hur? Men visst är det väl viktigt att ha bra grejor, men swoochen behövs knappast.

Hur som helst Camilla kom i sin nya stass och så satte minstingen i vagnen och så bar det iväg. Vi pratade lite teknik och annat som har med löpning att göra. Camilla har hittat ett lopp den 28 maj. 3, 5 eller 10 km finns det att välja på. Om det blir av så blir det 5:an tror jag. Intressant att se om jag klarar av halva sträckan.

Det var jobbigt uppför (förkylningens fel? Knappast!) och jag väntade ihärdigt på att jag skulle komma in i andra andningen. När alla uppförsbackar var slut så släppte stumheten i benen och jag kände att det gick lite bättre, men om inte Camilla varit med hade jag stannat flera gånger - tur att hon är lite tjurig... Något meditativt stadium infanns sig inte, och knappast heller någon andra andning, men kanske en liten känsla av att om jag bara tar mig förbi det första jobbiga så blir det lättare ett tag igen.

En timme och en kvart var vi ute och svettig blev jag och jag applåderar mig själv för att jag inte stannade till mer än för att ta vatten. Och faktiskt så kände jag mig lite friskare efteråt. Jag lovar dock att inte ta i allför mycket om jag är sjuk.

Ett steg närmare målet...

seeya

Förkyld

Nu har jag skor och jag har kläder som funkar och jag vill faktiskt ut. Vad händer?! Bihåleinflammation. Som extra salt i såren (bihålorna?!) har Camilla varit ute och sprungit två (2!) gånger. Hon påstår att hon måste ta två steg när jag tar ett så att det är lugnt. Vi får väl se. Snart bara 100 dagar kvar. Var i stugan en sväng i helgen. Funderade på var jag ska hitta någon bra runda där.... Runt sjön kanske, men hur j-vla långt är det?!

seeya *snörvel*

Ligger jag redan hjälplöst efter?

Tänkte avsluta mig dag med att kolla hur jag borde ha tränat... Skulle på samma tid kunna ha gjort just det.

Enligt programmet för att orka jogga/springa hela milen ska man orka springa i 12 minuter. Orkade man kunde man få jogga hela löptiden på en gång (24min). På söndag skulle det viss bli 40min. Känns helt omöjligt. Kanske kan ett par skor och ett par åtsmitande tights som avslöjar mer än man vill var det som krävs?! På söndag kan det bli lite krattning i stugan. Det är oxå motion.

När ska jag börja springa?????

seeya

Något konstigt har hänt...

Jag hade tänkt så här på löningsdagen hasta iväg och inhandla skorna med stort S, men det hade blivit för stressigt så det får bli imorgon eller på lördag. Det konstiga är att jag liksom längtar tills dess att jag kan ge mig ut och springa. Denna tanke trodde jag aldrig skulle passera min hjärna. Lite taggad blev jag när jag idag hörde av min kollega (hon ska oxå springa tjejmilen) att hon sprungit 9km i måndags. Hur fan går det till?! Frivilligt. Hon satsar på den nästa högsta nivån på träningsförslaget! Jisses! Det som lite fick igång mig var när hon sa att:"Men du kommer att gå om mig snabbt. Du är mycket yngre och har en löparkropp." När hon sa det där sista trodde jag kanske att hon haft nå't blankt i morgonkaffet. Jag - löparkropp - tillåt mig småle. Men hur som helst så gick jag igång på det och nu vill jag ut och testa om det stämmer... Sa jag att hon är en fantastisk pedagog?

Jag har i alla fall skaffat Camilla och mig ett boende. Vi lånar makens kompis 2:a. Han är hos flickvännen och vi kommer att bo ruskigt nära en tunnelbanestation. Japp, så var det avbockat!

seeya

p.s. Camillas skor var dyrare, så jag har tjänat 400kr redan. Det är en par löpartights eller en himla massa skavsårsplåster...

thecityisyourstadium

Japp. Lägg till ett .com och titta på hur man kän lägga upp ett löpträningspass kring sta'n. Försök sedan för ditt inre se dig själv göra det som föreslås.

seeya

trettonhundra kronor

Camilla och jag hade halft om halft planerat att sticka iväg och kolla in löparskor igår torsdag, men det blev bara jag. Min lillasyster följde med. Gå och löpkliniken hade lunchstängt så vi knallade runt till de andra sportbutikerna, men inget hade lust att hjälpa oss så en timme senare var vi tillbaka där vi började. Vi väntade. Och väntade. Och väntade. De hade släppt in oss när det skulle till att ha lunchstängt,men jag tycke att det var bättre at de fick äta och de höll med. Jag förväntade mig fantastisk hjälp! Och faktiskt så fick jag det, även om väntan var lång.

Jag fick visa fötterna och göra ett knäböj. "Du har väldigt smala fötter" (I know, tyvärr smittar det inte till andra roligare delar av kroppen) "Högerfoten behöver mycket stöd." (Jasså?!) "Kanske att du skulle behöva ett inlägg." (VA?!) "Men vi börjar med att prova lite skor." Två par tog hon fram och det kändes snabbt vilka som var skönast. (Är det viktigt?) Jag sa att jag inte har en aning om detta område och att hon lätt skulle kunna lura på mig nå't. Det hade hon inget för sa hon och det har hon ju rätt i!

Vill du veta vilka det blev? Inga! Jag tyckte inte att jag direkt kunde lägga upp 1300kr (japp, så illa var det) utan att först fundera lite. Nu så här i efterhand hade jag likaväl kunna köpt dem på en gång. Maken höjde knappt på ögonbrynen: "Det kostar ju så mycket!" var enda kommentaren. Om tid ges idag så ska jag tillbaka och inhandla ett par Asics GT 2110 för ettusen trehundra kronor, men då skulle hon skicka med ett par träningssockar. Undrar om hon minns det eller om jag törs påminna henne?

seeya

Påsken

Ja, det ska väl anses som ett gott tecken att jag inte skrivit något på ett par da'r.

Påskdagarna innehöll massor av godis och mat och vin... Men faktiskt så tog värdinnan med mig på en promenad. Nu fattar jag varför hon har så'n kondis. Det var cirka 5 km i ett rasande tempo. Fast det var skönt - allt utom det faktum att jag fick ett litet skavsår som blödde när vi väl var tillbaka hemma igen. Jag skrev ju att jag skulle ut när jag kom hem på måndagskvällen, men det blev för sent och så var jag inte i toppform heller. (Jag hade ett yrsel när vi kommit fram på lördagen och det hängde som i och dessutom var det dagen efter kvällen före...)

Men jag och Camilla kom iväg på tisdagen istället. Denna gång var tempot lite lugnare men vi höll på i en timme istället och så utnyttjade vi några av öns backar. Erkänner att det kändes i rumpan lite grand dagen efter. Hurra! Jag hade dessutom sopat av utanför bron i och det kändes ju bra. Fram för vardagsmotionen. Tyvärr var det väl inte en så stor plätt, men ändå.

Vet inte hur det gått till men jag har fått en kula (kanske snarare en limpa) på magen. Jag som alltid oberoende av vikt haft en hyfsat slät (absulut inga rutor!) mage. Ålderstecken? Nja, slö slapp och ... är väl snarare närmare sanningen. I ren panik har jag gjort några sit ups när jag lagt mig. Kanske inte bästa tillfället på dagen, men bättre än inget.

seeya

#4 efter påskbrunchen

Var hos bror på brunch idag. En av tre traditionsenliga bruncher. Påsk hos bror, midsommar hos oss i stugan och jul hos moster. Inte en svingammal tradition, men man måste börja någon gång...

Hur som helst så sa jag ju att jag skulle ut på em. Grått och trist, men jag kom iväg. Tog samma runda som jag och Camilla häromdagen. Sprang 3 min av 38. Himmel vad mycket jobbigare det är att springa än att gå! Men det blev gjort i alla fall. Hög tid för skoinköp!!!!

Undrar hur lång tid det tar innan centrimetrarna börjar försvinna och kilona likaså.

Funderar på några saker. Om 24000 kvinnor ska springa samma runda, var kan man pinka innan man börjar sin jakt på målsnöret? Och finns det en garderob (ungefär som på krogen) där man kan lämna in typ överdragskläder?

the quest continues...

Idag borde det varit en träningsdag...

... men jag fikade med en kompis som flyttat till Malmö istället. Jag hade förmånen att träffa hennes nya kärlek. Det var mycket roligare. Det är obligatoriskt att äta middag hos oss om man hälsar på hemma, men mannen är sjuk och har jobbat som en galning så han var inte fit for främmande denna gång.

Ja, även om jag inte tränade så pratade jag om att jag ska springa tjejmilen. Fan, nu är det bara 137 dagar kvar. Hur ska det gå? (eller 'springa' kanske det borde vara). Tiden går fort, så det gäller att få in rutinerna. Imorgon middag hos svärföräldrarna, så det får bli en runda på Långfredag efter brunchen hos brorsan. Kom ihåg det nu. Jag SKA ut på fredag och dagen efter vi kommit hem från påskfirandet...

Räknade ut BMI idag tillsammans med mina elever. (Fråga inte varför) 25,66. Jisses det klassas väl som övervikt? Vill till att det är sjyssta fjädringar på skorna, som jag inte har köpt än, annars pajar väl knäna under tyngden.

mot nya djärva mål...

Riktiga #3

Snön har vräkt ner i omgångar idag. Inte precis vårväder -fast ändå. Det finns ju något som kallas aprilväder. Vet exakt vad min mårrmårr gillar detta - inte alls!

Hur som helst kände jag att det måste bli någon slags träning idag. Camilla hade samma tanke (igen) och vi bstämde att gå ut och gå efter barnen lagt sig. Mörkt och snöigt och faktiskt riktigt skönt. 40 min lite drygt gick i rask takt. Kändes i rumpan och hela kroppen var rödflammig när jag kom hem. "Fetbränna" på höfter och lite på låren. Men konstigt nog så var det faktiskt skönt och jag är på ett strålande humör. Nu återstår bara lite vatten och sedan godnatt.

ett litet p.s. Fan vad dyrt detta kommer att bli: nya dosor, ny bh, nya träningskläder och så skulle det sitta fint med en tunn lite tightare skaljacka... Vi börjar med skorna och en bh.

# 3 (med ett nödrop)

Var på kalas igår. Dansade 6 styrdanser. Undar om det gills...

Efterrätt

Camilla med familj var här på vardagsmiddag - köttbullar och potatis. Men det blev visst efterrätt- Marängsuisse (eller hur det nu stavas). Jättegott och helt ok om det inte blir varje dag. Jag har ju tänkt att lägga till något i mittliv, nämligen motion, inte ta bort något och absolut inte efterrätterna.

seeya

Så då var det gjort + Träningsdagbok #2

I morse när jag körde till jobbet kände jag mig oövervinnerlig! Vad kunde gå fel? Inget!

Gårdagens föräldramöte gick bra, jag gillar att diskutera och höra vad föräldrarna tycker. De är ju viktiga för att deras barns vardag ska bli så bra som möjligt. Dessutom var jag på väg mot en friluftsdag - fiske. Inget jag gör självmant, men det är ju skönt att vara ute och R hade köpt gott fika till mig. Och inte regnade det heller som jag befarat. Jag fick upp 4 pyttesmå abborrar. Två behöll jag faktiskt och så fick jag tre små tillskott av en kollega. Så det blev stekt abborre till middag! Snacka om familjeförsörjare... Men innan dess så fick jag åka hem tidigare från jobbet, så jag myglade lite och drog en snabbis på isen, men idag tror jag att det var sandpapper under skridskorna. Och motvind. Men det tar väl bättre då. Ringde Camilla när jag skulle till och vända. Sa att idag anmäler vi oss. Ok, sa hon och skrattade. Hon tycker nog att det går undan i svängarna. Men hon kommer att få peppa järnet sen då jag får slut på startgas.

Fattar inte hur jag ska kunna springa en hel mil! Joggade till garaget idag för att hämta skridskorna - det orkade jag, men hur långt är det?! 50 meter kanske. Hur som helst så kan jag tydligen springa i alla fall, jag var ju inte riktigt säker på det.

Efter middagen så gick jag in på Tjejmilens hemsida och anmälde Camilla och mig själv. 295 bagis per person. Snackade med henne under tiden. Mamma rinde och då kom vi på att hon haft tillgång till ett billigt boende i Stockholm. Jag mailade dit och hoppas på att det funkar. Återkommer i ärendet.

Kollade efter om det fanns någon tjejmilsresa på nätet. Det gjorde det! Men det var med hotell och kostade 2700 friska pistoler. Känns för mycket på något vis. Kanske kan man bara haka på resan och bussresorna till och från Gärdet... Ska kollas upp.

Sedan har jag kontaktat Stadium och klagat på att vi i Östersund inte får någon tjejkväll med massa rabatter och annat sjysst inför Tjejmilen. Undrar vad de svarar, om de svarar.

Det var dagen det. Synd att R inte är hemma. Längtar.