God fortsättning
Frutto
december 25, 2008
Julfrid
God fortsättning
Frutto
december 22, 2008
Läxa=nyårslöfte och sanningar
Snart julafton. Var är julstämningen?! Känner mig inge' glad över att vara ledig - bara att det är fullständigt nödvändigt. Men idag ska allt pynt fram och då blir det nog skillnad.
Detta årsskifte ska jag göra något som jag inte brukar, nämligen lova mig själv något. Ett nyårslöfte helt enkelt. Inte gå ner i vikt eller börja träna... Utan något som jag behöver för att orka med allt jag vill. Jag ska försöka göra ingenting en stund varje dag. Att titta på tv gills inte, inte heller att sitta vid datorn eller läsa. Som utvecklingsnissen sa; "Titta på en orkidé i 20min". Jag skrattade! Hur ska det gå till?! Tiden är väl för kort för att göra ingenting?! Och ensam! Utan att prata?! Inte görligt! Meningslöst! Men tydligen så ska det gå. Jag får väl börja lite försiktigt genom att lyssna på hans andnings-CD. Då går det lättare att rättfärdiga - då gör jag ju nå't med en viss mening. Eller så kan jag köra mitt nya yoga-program som jag fick igår. Oxå meningfullt. Målet är dock att vara tom och att det ska vara tomt -typ umgås med mig själv. Vilken utmaning, va'?! Det är min läxa från utvecklingsnissen. Det tar kanske ett halvår att få till sa han. Så meningen är nu att jag inte ska tillbaka till honom och det känns ok faktiskt. Det han sagt och det jag lärt mig finns ju med mig ändå.
Mötet med min yogalärare var bra! Det var så längesedan. Hon säger också en massa sanningar som jag (mitt intellektuella jag) redan vet, men som jag (mitt ologiska jag med en massa dåligt samvete till höger och vänster) måste höra om och om igen. Och så fick jag ett program som jag helst ska göra varje dag, åtminstone 5 dagar i veckan. Detta för att stärka upp de svaga delarna i min kropp och för att hitta lugnet. Jag ska tillbaka den 18e januari.
Delar av de här sanningarna är:
Jag är stressad.
Det mår jag dåligt av.
Jag duger.
Det måste jag (väl) inse.
Jag har dåligt tränad core-muskulatur.
Det ska jag fixa med yoga och pilatesboll.
Jag har dåligt samvete när jag tänker på mig själv.
Det mår jag dåligt av.
Jag måste börja tänka på mig själv. Först.
Hur är frågan.
Jag måste välja mig. Först.
Hur är frågan.
Jag duger.
Mitt liv är viktigt.
Jag måste må bra för att göra bra för andra.
Jag måste kunna umgås med mig själv - bara.
Jag måste välja att lugnare normaltempo för att klara av livet när det speedas upp.
Busenkelt va'?! Det jag har svårt att fatta är varför jag inte gör det som är bra för mig. När jag vet vad det är menar jag. S a m v e t e t är inte logiskt och inte rättvist heller. Men jag ska vinna! Det är mitt liv och jag bestämmer och jag vill bestämma rätt saker.
God Jul
Frutto
Detta årsskifte ska jag göra något som jag inte brukar, nämligen lova mig själv något. Ett nyårslöfte helt enkelt. Inte gå ner i vikt eller börja träna... Utan något som jag behöver för att orka med allt jag vill. Jag ska försöka göra ingenting en stund varje dag. Att titta på tv gills inte, inte heller att sitta vid datorn eller läsa. Som utvecklingsnissen sa; "Titta på en orkidé i 20min". Jag skrattade! Hur ska det gå till?! Tiden är väl för kort för att göra ingenting?! Och ensam! Utan att prata?! Inte görligt! Meningslöst! Men tydligen så ska det gå. Jag får väl börja lite försiktigt genom att lyssna på hans andnings-CD. Då går det lättare att rättfärdiga - då gör jag ju nå't med en viss mening. Eller så kan jag köra mitt nya yoga-program som jag fick igår. Oxå meningfullt. Målet är dock att vara tom och att det ska vara tomt -typ umgås med mig själv. Vilken utmaning, va'?! Det är min läxa från utvecklingsnissen. Det tar kanske ett halvår att få till sa han. Så meningen är nu att jag inte ska tillbaka till honom och det känns ok faktiskt. Det han sagt och det jag lärt mig finns ju med mig ändå.
Mötet med min yogalärare var bra! Det var så längesedan. Hon säger också en massa sanningar som jag (mitt intellektuella jag) redan vet, men som jag (mitt ologiska jag med en massa dåligt samvete till höger och vänster) måste höra om och om igen. Och så fick jag ett program som jag helst ska göra varje dag, åtminstone 5 dagar i veckan. Detta för att stärka upp de svaga delarna i min kropp och för att hitta lugnet. Jag ska tillbaka den 18e januari.
Delar av de här sanningarna är:
Jag är stressad.
Det mår jag dåligt av.
Jag duger.
Det måste jag (väl) inse.
Jag har dåligt tränad core-muskulatur.
Det ska jag fixa med yoga och pilatesboll.
Jag har dåligt samvete när jag tänker på mig själv.
Det mår jag dåligt av.
Jag måste börja tänka på mig själv. Först.
Hur är frågan.
Jag måste välja mig. Först.
Hur är frågan.
Jag duger.
Mitt liv är viktigt.
Jag måste må bra för att göra bra för andra.
Jag måste kunna umgås med mig själv - bara.
Jag måste välja att lugnare normaltempo för att klara av livet när det speedas upp.
Busenkelt va'?! Det jag har svårt att fatta är varför jag inte gör det som är bra för mig. När jag vet vad det är menar jag. S a m v e t e t är inte logiskt och inte rättvist heller. Men jag ska vinna! Det är mitt liv och jag bestämmer och jag vill bestämma rätt saker.
God Jul
Frutto
december 17, 2008
Innebandy
Igår var det trippelbollsturnering mellan niorna och personalen på skolan. Jag brukar vara med. Det är faktiskt ganska kul att få visa att man kan hålla på med idrott även om man inte är så strålande duktig. Och att det är ok att tycka det är kul oxå. Det är oxå ok att vilja vinna även om det är mot eleverna. Eller?
Men i år var jag inte med... Jag hade mina dubier mot ett deltagande från min sida eftersom armen inte är riktigt ok än(!). Men det som stoppade min var ett magras av klassisk sort. Troligen var det en rå prinskorv som satte tokstopp på mig en hel dag. Det tar ett tag innan jag äter en prinskorv igen. Typ en vecka eller så... Och rödbetssallad... Jag sov så mycket igår att jag hade så ont i ryggen att när det var dags att lägga sig för kvällen visste jag inte hur jag skulle ligga för att kunna somna alls. Toppa detta med tre glas vatten fram till 16 så fattar ni min dag.
Men idag var allt som vanligt igen. Back in the saddle.
Och ikväll lirade jag och ett antal föräldrar mot våra 9-10åriga grabbar i innebandylaget. Det är nog sista året som vi vinner är jag rädd... 9-7 och jag gjorde ett mål. Tjoho! Är det elakt att tycka att det känns bra när ungarna bara är 9-10 år?! Dessutom var lillkillen med. Han var superduktig och sa att det var dags att de drog igång ett lag på förskolan.
Och armen? Jorå jag ska klista dit magneten igen nu och ta ett par piller så blir den snart helbra lagom till jullovet!
seeya
Frutto
Men i år var jag inte med... Jag hade mina dubier mot ett deltagande från min sida eftersom armen inte är riktigt ok än(!). Men det som stoppade min var ett magras av klassisk sort. Troligen var det en rå prinskorv som satte tokstopp på mig en hel dag. Det tar ett tag innan jag äter en prinskorv igen. Typ en vecka eller så... Och rödbetssallad... Jag sov så mycket igår att jag hade så ont i ryggen att när det var dags att lägga sig för kvällen visste jag inte hur jag skulle ligga för att kunna somna alls. Toppa detta med tre glas vatten fram till 16 så fattar ni min dag.
Men idag var allt som vanligt igen. Back in the saddle.
Och ikväll lirade jag och ett antal föräldrar mot våra 9-10åriga grabbar i innebandylaget. Det är nog sista året som vi vinner är jag rädd... 9-7 och jag gjorde ett mål. Tjoho! Är det elakt att tycka att det känns bra när ungarna bara är 9-10 år?! Dessutom var lillkillen med. Han var superduktig och sa att det var dags att de drog igång ett lag på förskolan.
Och armen? Jorå jag ska klista dit magneten igen nu och ta ett par piller så blir den snart helbra lagom till jullovet!
seeya
Frutto
december 04, 2008
Skitarm
Nu håller min arm på att plåga ihjäl mig. Jag kan inte (kan och kan förresten... det handlar väl naturligtvis om vilja, men när det gör ont som fan väljer jag att tro att det inte är nyttigt att fortsätta!) röra armen bakåt, typ dra upp byxorna, eller uppåt, typ ta på mig en tröja. Jag går ju förvisso inte omkring naken, men påklädningsprocessen tar lite längre tid... Det funkar oxå dåligt att skriva på tavlan. Men inget ont som inte har nå't gott med sig... Jag har lärt mig att skriva med vänster, på tavlan iaf. Och jag hanterar (dator-)musen riktigt sjysst med vänsterhanden. Svårt är det dock att växla med vänstern eller lägga ur handbromsen, så där får det bli höger.
Nu ska jag behandla med homeopatmedicin oxå, inte bara kinesiska värkplåster.
Jag måste ju bli bra så att jag kan få komma ut och skotta kl. 05.30 på morgonen. Jag trodde väl aldrig att jag skulle sakna den aktiviteten, men det gör jag. Jag är ganska själv ute och jag suger i mig massor av friskluft, något som annars är en rejäl bristvara i mitt liv just nu. Nu hyperventilerar jag när jag tar dagens längsta sträcka och det är från bilen in på jobbet och tillbaka. Har jag tid går jag sakta...
Återkommer
Frutto
Nu ska jag behandla med homeopatmedicin oxå, inte bara kinesiska värkplåster.
Jag måste ju bli bra så att jag kan få komma ut och skotta kl. 05.30 på morgonen. Jag trodde väl aldrig att jag skulle sakna den aktiviteten, men det gör jag. Jag är ganska själv ute och jag suger i mig massor av friskluft, något som annars är en rejäl bristvara i mitt liv just nu. Nu hyperventilerar jag när jag tar dagens längsta sträcka och det är från bilen in på jobbet och tillbaka. Har jag tid går jag sakta...
Återkommer
Frutto
november 25, 2008
LYCKA
Förra veckan var bedrövlig och jag hann inte ens tänka på att sätta mig framför datorn för att göra nå't annat än att jobba.
MEN... fredagen innan. Då ru! Jag gick omkring halva eftermiddagen med flytväst på jobbet. Varför då, kanske du undrar? Jo, för att jag var rädd för att drunkna. Ja, inte på jobbet, men efter jobbet. På isen.
Var länge i valet och kvalet om jag skulle våga ge mig ut på isen. Tänkte att om jag har flytväst så gör det ingenting om jag inte orkar dra mig upp. Då kan jag lungt invänta hjälp där i vaken. Fryser ihjäl kommer jag inte att göra eftersom jag aldrig skulle ge mig ut ensam och knappast behöver vänta så förtvivlat länge på hjälp. I bakhuvudet fanns oxå makens ord att jag (moi?!) själv brukar säga att de är dårar de som ger sig ut på tidiga isar.
Om du nu läst rubriken så fattar du ju att jag gav mig iväg. Gruvensamt, men dock. Och vilken lycka och vilken frid!!! Dessutom friskluft på köpet. Fastän det var över en vecka sedan ler jag som en fåne när jag tänker tillbaka på den lite dryga halvtimmen jag och Eva var på isen. Fantasktiskt.
Sen var det lite middag hemma hos mig för några arbetskamrater och det var oxå nice, men en istäckt sjö utan snö - det du!
/Frutto
MEN... fredagen innan. Då ru! Jag gick omkring halva eftermiddagen med flytväst på jobbet. Varför då, kanske du undrar? Jo, för att jag var rädd för att drunkna. Ja, inte på jobbet, men efter jobbet. På isen.
Var länge i valet och kvalet om jag skulle våga ge mig ut på isen. Tänkte att om jag har flytväst så gör det ingenting om jag inte orkar dra mig upp. Då kan jag lungt invänta hjälp där i vaken. Fryser ihjäl kommer jag inte att göra eftersom jag aldrig skulle ge mig ut ensam och knappast behöver vänta så förtvivlat länge på hjälp. I bakhuvudet fanns oxå makens ord att jag (moi?!) själv brukar säga att de är dårar de som ger sig ut på tidiga isar.
Om du nu läst rubriken så fattar du ju att jag gav mig iväg. Gruvensamt, men dock. Och vilken lycka och vilken frid!!! Dessutom friskluft på köpet. Fastän det var över en vecka sedan ler jag som en fåne när jag tänker tillbaka på den lite dryga halvtimmen jag och Eva var på isen. Fantasktiskt.
Sen var det lite middag hemma hos mig för några arbetskamrater och det var oxå nice, men en istäckt sjö utan snö - det du!
/Frutto
november 13, 2008
Mitt rätta element
JAG ÄLSKAR VATTEN.
Idag simmade jag i 40min.
I bilen ligger långfärdsskridskorna. Tyvärr verkar det som om det blir blidväder imorgon, och jag törs egentligen inte ge mig ut än även om längtan är stark.
Kan titta på vatten alltid och hur länge som helst. Utvecklingsnissen (minns du?) berättade om en som började varje dag med att ställa sig på bryggan i 20min. Ingen medveten andning, inga rörelser. "Han bara står där på bryggjäveln i 20 min och sedan går han in och börjar dagen." I mina öron låter det underbart. Men jag har ju ingen brygga här där jag bor - undrar om det funkar med nå'n av broarna till fastlandet?!
Det enda som är fel med vatten är att det är så tråkigt att dricka. Jag tar hellre ett glag vin!
Imorgon fredag.
Frutto
Idag simmade jag i 40min.
I bilen ligger långfärdsskridskorna. Tyvärr verkar det som om det blir blidväder imorgon, och jag törs egentligen inte ge mig ut än även om längtan är stark.
Kan titta på vatten alltid och hur länge som helst. Utvecklingsnissen (minns du?) berättade om en som började varje dag med att ställa sig på bryggan i 20min. Ingen medveten andning, inga rörelser. "Han bara står där på bryggjäveln i 20 min och sedan går han in och börjar dagen." I mina öron låter det underbart. Men jag har ju ingen brygga här där jag bor - undrar om det funkar med nå'n av broarna till fastlandet?!
Det enda som är fel med vatten är att det är så tråkigt att dricka. Jag tar hellre ett glag vin!
Imorgon fredag.
Frutto
november 11, 2008
Winter Beach 2008
Ja du... nära nog 88 kilo. Det vägde jag senast (förutom gradiviteter) innan jag blev gravid första gången. Tror jag, sån't här är lätt att förtränga. Men med dödsförakt iklädde jag mig baddräkt i fredags och gav mig iväg med grabbarna till badet.
Jag har inhandlat en riktig tantbaddräkt. Svart (naturligtvis) och hög i ryggen (man måste ju försöka dölja granen en aning (och vet du inte vad jag menar så har du ingen - grattis!)). Jag ålade mig i den och sträckte lite extra på mig när jag stegade ut i den lilla simhallen. Ja, jag höll in magen lite extra oxå. Man vet ju att belysningen i en simhall ofta är lik den på en patologavdelning. Badvakten var typ 17 och de i bassängen typ 10, så det hade man ju inget för. För dem var man ju bara en blekfet tant som skulle komma och bada med sina barn. Jag minns när jag simtränade (OBS! la av med det när jag var 15). Då kunde jag inte fatta hur kvinnor med celluliter ens tänkte, när de kom i sina svarta (!) baddräkter och dallrande lår till badhuset. Hade de ingen spegel hemma?! Nu tänker jag: "Far åt helvete vad bastant och ofärgad jag blivit - men skit i de ru! Titta åt ett annat håll om du mår illa!" Tänka sig vad livet kan förändra sig...
Bada kommer jag göra flera gånger, fär även om jag inte simmade längd på längd, så ger ju vattnet i a f lite motständ när man jagar runt med sina barn. Och det måste ju oxå räknas som träning...
seeya
Frutto
Jag har inhandlat en riktig tantbaddräkt. Svart (naturligtvis) och hög i ryggen (man måste ju försöka dölja granen en aning (och vet du inte vad jag menar så har du ingen - grattis!)). Jag ålade mig i den och sträckte lite extra på mig när jag stegade ut i den lilla simhallen. Ja, jag höll in magen lite extra oxå. Man vet ju att belysningen i en simhall ofta är lik den på en patologavdelning. Badvakten var typ 17 och de i bassängen typ 10, så det hade man ju inget för. För dem var man ju bara en blekfet tant som skulle komma och bada med sina barn. Jag minns när jag simtränade (OBS! la av med det när jag var 15). Då kunde jag inte fatta hur kvinnor med celluliter ens tänkte, när de kom i sina svarta (!) baddräkter och dallrande lår till badhuset. Hade de ingen spegel hemma?! Nu tänker jag: "Far åt helvete vad bastant och ofärgad jag blivit - men skit i de ru! Titta åt ett annat håll om du mår illa!" Tänka sig vad livet kan förändra sig...
Bada kommer jag göra flera gånger, fär även om jag inte simmade längd på längd, så ger ju vattnet i a f lite motständ när man jagar runt med sina barn. Och det måste ju oxå räknas som träning...
seeya
Frutto
november 06, 2008
Snart oövervinnerlig igen
Snacka om att livet åker berg-och-dalbana med en. Just nu känner jag mig stark och även fastän högen av ofärdiga jobb är gigantisk så känner jag att jag hinner med det jag hinner och just nu nu så tror jag inte att världen går under om jag missar nå't.
Kram på mig (och dig förstås!)
Frutto
Kram på mig (och dig förstås!)
Frutto
november 05, 2008
Intressant
Idag har jag varit till kiropraktorn igen... Jag gruvade mig lite eftersom jag fick så himla ont förra veckan.
Vi pratade om tiden emellan. Jag frågade om hon trodde på att man kan lösa upp gråt när man manipulerar ryggraden. Hela fredagen - ja halva i a f- så grät jag. Jag kände mig så fruktanstvärt bedrövlig och värdelös. Inget intellekt i världen kunde få mig att släppa den känslan. Jo... Camilla kom en stund och sedan kom ju maken hem och då kändes allt bättre. Kiropraktorn sa att enligt henne så funkar kroppen så.
Vi pratade även om detta med sjukskrivning - igen. Jag sa att jag inte vill och hon sa att det vill inte hon heller. Om inte jag var rädd för sjukskrivning för att jag känner att jag inte orkar jobba, men så är det inte. Sjukskrivning för mig är lite av en dödsdom - jag vet att det är korkat, men så är det. Ingen logik där heller.
Hon tog hand om min överansträngda arm idag, eller min tennismus som jag sa när jag skulle berätta för maken vad som hade hänt. Den har varit ont i två veckor nu och det räcker. Triggerpunkter. Lyssna på den. Jag får rysningar. Men när hon var klar så kunde jag lyfta armen över huvudet och utåt utan smärta. Nu såhär ett par timmar efteråt gör den ont igen och det strålar ut i den, men så kunde det bli sa hon...
Hon försökte även idag att låsa upp bröstryggen. Alltså, fattru? "Låsa upp". När låste jag igen den?! Hur som heslt verkar jag ha använt dubbla lås för det kom inget "plopp" idag heller. MEN hon sa att bröstgyggen såg plattare ut. Hoppas bara att det är nå't bra...
Hon sa oxå att jag såg kraftfullare ut och hade mer färg. Att min lätt anemiska look var borta. Jag kommenterade att det varit jävligt tungt sedan i fredags, men jag är på väg uppåt igen. Då berättade hon att min hållning var bättre och att det är bra. Nehe?! Men hon förklarade att serotoniner och endorfiner frigörs om kroppen är rak (hur fattade jag inte riktigt). Att det är bra om jag har ett så långt avstånd mellan höftben och revben som möjligt utan att för den skulle vara spänt utsträckt. Jag har fått både förklarat, visat och provat hur en bra hållning känns och ser ut. Just nu kan jag säga att min kropp inte fattar ett skvatt. Read it and weep... och sedan kan du ju alltid prova själv...
"Håll in naveln och lyft den uppåt mot bh-bandet (om du är man så tror jag att du ändå fattar vart naveln är på väg, eller hur?). Sänk samtidigt axlarna. Inte så mycket dra dem bakåt som låta dem sjukna mot jordens mitt. Tänk det som om skulderbladens spetsar, som pekar nedåt, dras mot varandra och mot din upplyfta navel. Låt det samtidigt kännas som om någon drar dig i håret - rakt upp. Och ingenting av din sträckning ska ske med hjälp av rumpan eller benen." Skitenkelt, eller hur?!
Sa jag förresten att jag köpt en födelsedagspresent till mig själv? Jomenvisst serru. En gymboll. Minns med plågsam tydlighet när jag i Stockholm gick på ett gym. Mest för att duscha eftersom jag och maken (som inte var min make då...) var i stan på besök. Han skulle jobba på sin praktik på Odenplan. Vi sov även där, men där fanns ingen dusch så maken hade fixat med gymet runt hörnet så att vi kunde få duscha där lite billigt. Min plan var att kliva in på ett träningspass oxå under tiden som han jobbade. Minns att detta var på tiden då jag tränade regelbundet och var typ 15 kilo lättare än idag - minst. Jag frågade en otroligt vältränade receptionisten vad de hade att erbjuda. (Tänk er nu en riktigt jobbig stockholmdialekt komma från en riktigt dryg receptionist) "Ja, vi har ju ett core-pass med bollar som börjar om en kvart." Det var inte riktigt läge att fråga vad i hälleflundra det var för något, så jag sa bara att:" Tack, men nej tack, jag gymar bara idag..." Jag tjuvkikade naturligtvis in och döm om min förvåning när jag såg fullvuxna män och kvinnor studsa upp och ner på sådana där bollar som man hade när man var liten. Enda skillnaden var att dessa bollar var större och hade varken ansikte eller handtag! Aldrig kunde jag väl tro att jag 10 år senare skulle pumpa upp en likadan boll - hemma i vardagsrummet och tycka att det är den mest naturliga sak i världen...
Denna boll ska hjälpa mig med min core-träning och min tanke är att sitta på den istället för soffan när jag tittar på tv. Snacka om att förena nytta med nöje!
Jag ska tillbaka till kiropraktorn i slutet på november och då ska jag ha tränat på hållning både liggande, sittande, stående och liggade på sidan (båda förstås). Dessutom sa hon att man kan lura hjärnan att frigöra endorfiner genom att le/skratta även om det är fejk. Så nu jävlar ska här skrattas. Hoppas på äkta vara i större och större utsträckning bara...
seeya
Frutto
Vi pratade om tiden emellan. Jag frågade om hon trodde på att man kan lösa upp gråt när man manipulerar ryggraden. Hela fredagen - ja halva i a f- så grät jag. Jag kände mig så fruktanstvärt bedrövlig och värdelös. Inget intellekt i världen kunde få mig att släppa den känslan. Jo... Camilla kom en stund och sedan kom ju maken hem och då kändes allt bättre. Kiropraktorn sa att enligt henne så funkar kroppen så.
Vi pratade även om detta med sjukskrivning - igen. Jag sa att jag inte vill och hon sa att det vill inte hon heller. Om inte jag var rädd för sjukskrivning för att jag känner att jag inte orkar jobba, men så är det inte. Sjukskrivning för mig är lite av en dödsdom - jag vet att det är korkat, men så är det. Ingen logik där heller.
Hon tog hand om min överansträngda arm idag, eller min tennismus som jag sa när jag skulle berätta för maken vad som hade hänt. Den har varit ont i två veckor nu och det räcker. Triggerpunkter. Lyssna på den. Jag får rysningar. Men när hon var klar så kunde jag lyfta armen över huvudet och utåt utan smärta. Nu såhär ett par timmar efteråt gör den ont igen och det strålar ut i den, men så kunde det bli sa hon...
Hon försökte även idag att låsa upp bröstryggen. Alltså, fattru? "Låsa upp". När låste jag igen den?! Hur som heslt verkar jag ha använt dubbla lås för det kom inget "plopp" idag heller. MEN hon sa att bröstgyggen såg plattare ut. Hoppas bara att det är nå't bra...
Hon sa oxå att jag såg kraftfullare ut och hade mer färg. Att min lätt anemiska look var borta. Jag kommenterade att det varit jävligt tungt sedan i fredags, men jag är på väg uppåt igen. Då berättade hon att min hållning var bättre och att det är bra. Nehe?! Men hon förklarade att serotoniner och endorfiner frigörs om kroppen är rak (hur fattade jag inte riktigt). Att det är bra om jag har ett så långt avstånd mellan höftben och revben som möjligt utan att för den skulle vara spänt utsträckt. Jag har fått både förklarat, visat och provat hur en bra hållning känns och ser ut. Just nu kan jag säga att min kropp inte fattar ett skvatt. Read it and weep... och sedan kan du ju alltid prova själv...
"Håll in naveln och lyft den uppåt mot bh-bandet (om du är man så tror jag att du ändå fattar vart naveln är på väg, eller hur?). Sänk samtidigt axlarna. Inte så mycket dra dem bakåt som låta dem sjukna mot jordens mitt. Tänk det som om skulderbladens spetsar, som pekar nedåt, dras mot varandra och mot din upplyfta navel. Låt det samtidigt kännas som om någon drar dig i håret - rakt upp. Och ingenting av din sträckning ska ske med hjälp av rumpan eller benen." Skitenkelt, eller hur?!
Sa jag förresten att jag köpt en födelsedagspresent till mig själv? Jomenvisst serru. En gymboll. Minns med plågsam tydlighet när jag i Stockholm gick på ett gym. Mest för att duscha eftersom jag och maken (som inte var min make då...) var i stan på besök. Han skulle jobba på sin praktik på Odenplan. Vi sov även där, men där fanns ingen dusch så maken hade fixat med gymet runt hörnet så att vi kunde få duscha där lite billigt. Min plan var att kliva in på ett träningspass oxå under tiden som han jobbade. Minns att detta var på tiden då jag tränade regelbundet och var typ 15 kilo lättare än idag - minst. Jag frågade en otroligt vältränade receptionisten vad de hade att erbjuda. (Tänk er nu en riktigt jobbig stockholmdialekt komma från en riktigt dryg receptionist) "Ja, vi har ju ett core-pass med bollar som börjar om en kvart." Det var inte riktigt läge att fråga vad i hälleflundra det var för något, så jag sa bara att:" Tack, men nej tack, jag gymar bara idag..." Jag tjuvkikade naturligtvis in och döm om min förvåning när jag såg fullvuxna män och kvinnor studsa upp och ner på sådana där bollar som man hade när man var liten. Enda skillnaden var att dessa bollar var större och hade varken ansikte eller handtag! Aldrig kunde jag väl tro att jag 10 år senare skulle pumpa upp en likadan boll - hemma i vardagsrummet och tycka att det är den mest naturliga sak i världen...
Denna boll ska hjälpa mig med min core-träning och min tanke är att sitta på den istället för soffan när jag tittar på tv. Snacka om att förena nytta med nöje!
Jag ska tillbaka till kiropraktorn i slutet på november och då ska jag ha tränat på hållning både liggande, sittande, stående och liggade på sidan (båda förstås). Dessutom sa hon att man kan lura hjärnan att frigöra endorfiner genom att le/skratta även om det är fejk. Så nu jävlar ska här skrattas. Hoppas på äkta vara i större och större utsträckning bara...
seeya
Frutto
oktober 30, 2008
Aj aj aj
Var till kiropraktorn igår igen. Hon har ju tidigare sagt att jag är överrörlig och att det är mitt problem. Rak som en fura, men med en nacke som, om inte axlarna fanns, skulle kunna titta bakåt. Igår när jag kom så berättade jag att jag att jag hade en yrsel-2:a i måndags och känningar hela dagen efteråt med illamående på kvällen. Och att två veckors halsbränna är knäckande. Jag berättade att jag kände mig "låst" att jag liksom inte kunde öppna upp framsidan utan att det tog emot mellan skulderbladen. Hon ville då kolla upp bröstryggen eftersom den ofta tar stryk vid magkatarr (jag sa inte magkatarr det var hon). Tydligen blev hon mycket förvånad då det var några kotor som liksom hakat i varandra, eller nå't, och liksom inte släppte taget trots att hon bände och drog och tryckte och "andas in" och "håll andan" och "andas ut långsamt" och "slappna av". Vet du hur svårt det är att slappna av när man vet att det kommer ett "knyck" och ett " plopp" när man gör det?! Hur som helst så blev det inget "plopp" och hon gav sig i kast med revbensfästena på framsidan. AJ AJ AJ!!! Hon sa visserligen att jag nog skulle få lite ont idag, men att hela framsidan känns som ett blåmärke känns lite väl. Idag ska jag inte massera brosket på framsidan (Nej då - jag LOVAR!) med sedan är det bra ocm jag gör det (Vi får väl se...).
Hon pratade sjukskrivning oxå. (igen) Jag vill inte vara sjukskriven och för vad i så fall?! Hon menar som på att det kan behövas att vara helt ledig för att hinna hitta sina stategier för att orka. Första veckan kanske blir rastlös, men sedan kommer DEN STORA TRÖTTHETEN tydligen. Jag väljer att inte tro på det. Jag är livrädd för att bli sjukskriven och sedan aldrig mer orka gå och jobba. Det enda jag vill är att få till strategier så att livet funkar. Jag har fått till mina morgnar. Med hjälp från utevecklingsnissen, men ändå, eller egentligen så är det precis det jag menar, jag behvöer att någon med nyktra ögon hjälper mig att hitta sätt att klara av stressiga siutationer; mitt speedade jag och framför allt mitt ständiga dåliga samvete...
Men idag fyller jag år och det är jag barnsligt förtjust i så nu hoppas jag att jag får många paket. Brorsan ska bjuda på middag ikväll, maken är på jobb i Paris. Det bästa med det är att jag blir firad imorgon oxå!
seeya
Frutto
Hon pratade sjukskrivning oxå. (igen) Jag vill inte vara sjukskriven och för vad i så fall?! Hon menar som på att det kan behövas att vara helt ledig för att hinna hitta sina stategier för att orka. Första veckan kanske blir rastlös, men sedan kommer DEN STORA TRÖTTHETEN tydligen. Jag väljer att inte tro på det. Jag är livrädd för att bli sjukskriven och sedan aldrig mer orka gå och jobba. Det enda jag vill är att få till strategier så att livet funkar. Jag har fått till mina morgnar. Med hjälp från utevecklingsnissen, men ändå, eller egentligen så är det precis det jag menar, jag behvöer att någon med nyktra ögon hjälper mig att hitta sätt att klara av stressiga siutationer; mitt speedade jag och framför allt mitt ständiga dåliga samvete...
Men idag fyller jag år och det är jag barnsligt förtjust i så nu hoppas jag att jag får många paket. Brorsan ska bjuda på middag ikväll, maken är på jobb i Paris. Det bästa med det är att jag blir firad imorgon oxå!
seeya
Frutto
oktober 26, 2008
Friskis&Svettis
Igår var HELA familjen på F&S. Fattaru?! Storkillen tyckte det var astråkigt, men vi andra hade kul. Lillkillen han gjorde varenda övning!!! Inte i takt och inte rätt, men varenda en. Ledaren hade ibland svårt att hålla sin takt när han lite för intensivt tittade på lillkillens försök.
Önskar att jag filmat alltihop så du fick se hur bra det var! Han är i a f beredd på fler lördagar. Han berättade för farfar att detta ska vi göra alla lördagar framöver. Storkillen höll på att fara under bordet. Jag träffade en kompis mamma på stan. Hon tyckte att det lät som en bra idé, så kanske kanske att Storkillen står ut om han får en kompis med sig.
seeya
Frutto
Önskar att jag filmat alltihop så du fick se hur bra det var! Han är i a f beredd på fler lördagar. Han berättade för farfar att detta ska vi göra alla lördagar framöver. Storkillen höll på att fara under bordet. Jag träffade en kompis mamma på stan. Hon tyckte att det lät som en bra idé, så kanske kanske att Storkillen står ut om han får en kompis med sig.
seeya
Frutto
oktober 23, 2008
En epok går i graven...
Minns du mig?! Mycket har hänt förstås, men jag har inte hittat motivationen till att skriva (heller!).
Jag sprang Tjejmilen - hela milen! Det tog dryga timmen, men jag var såå lycklig när jag kom i mål! Det blir nog en vända till nästa år.
Men det är inte det som är slut. Idag sa jag upp mitt medlemsskap på gymet. Jag tror inte att jag varit dit en enda gång i år utan bara betalat. Nu är det slut. Jag vill inte.
Jag tänker inte ge upp. På nå't jävla vis och vänster kommer jag att träna igen. Jag har börjat (igen) med min yoga på morgnarna. Har även pratat med min yogalärare om en ny tid. Behöver en ny sorts program. Dessutom ska hela familjen på Friskis&Svettis på lördag. Det känns så himla bra att vi gör detta ihop för då blir det kanske av.
Nu är jag så stor och stressad att jag behövt skaffa mig en ny kompis - Losec. Usch, inte bra!
Nu kan det bara bli bättre.
Seeya
Frutto
Jag sprang Tjejmilen - hela milen! Det tog dryga timmen, men jag var såå lycklig när jag kom i mål! Det blir nog en vända till nästa år.
Men det är inte det som är slut. Idag sa jag upp mitt medlemsskap på gymet. Jag tror inte att jag varit dit en enda gång i år utan bara betalat. Nu är det slut. Jag vill inte.
Jag tänker inte ge upp. På nå't jävla vis och vänster kommer jag att träna igen. Jag har börjat (igen) med min yoga på morgnarna. Har även pratat med min yogalärare om en ny tid. Behöver en ny sorts program. Dessutom ska hela familjen på Friskis&Svettis på lördag. Det känns så himla bra att vi gör detta ihop för då blir det kanske av.
Nu är jag så stor och stressad att jag behövt skaffa mig en ny kompis - Losec. Usch, inte bra!
Nu kan det bara bli bättre.
Seeya
Frutto
augusti 20, 2008
Livet är märkligt
Just nu ligger min pappa nedsövd i Umeå i väntan på nå'n form av behandling för en blödning som han haft i huvudet. Som tur är inte i hjärnan - alltså ingen hjärnblödning utan nå't annat som jag inte vet vad det heter.
I morse innan jag visste. Då var det en dag, vanlig, på väg till jobbet och mitt andra möte som utvecklingsledare.
Nu har jag haft lite livsträning. Jag tar mycket för givit - nästan allt. Och mina föräldrar kommer inte att dö - inte före mig i alla fall. De ska ju alltid finnas där. Nu kommer inte pappa att dö nu, som det verkar och det är en obeskrivlig lättnad. Men jag vet att det gäller att ta vara på livet medan det pågår. Världens klyscha - man ack så sann.
Sommaren jag givit mig ett par extra kilon och väldigt få kläder som passar. (Tack gode uppfinnare för karuscha!!!) Det är ju ett problem. Men att lösa det med ångest över att man blivit fet verkar ju jävligt korkat så länge man inte behöver lägga till epitetet "obese" när man beställer flygstol, eller måste börja sy om Hillebergs för att få till en outfit som inte stramar. Än så länge kan jag köpa tillräckligt stora kläder utan att behöva handla på "de stora" affärerna. Ända problemet med det är att det är dyrt. Men så länge det kostar pengar är det billigt!
Tjejmilen, ja... Camilla kan inte följa med pga knäet som spökar tyvärr. Och vad gör det om det tar en och en halv timme att ta sig runt istället för en?! NADA!
seeya
Frutto
I morse innan jag visste. Då var det en dag, vanlig, på väg till jobbet och mitt andra möte som utvecklingsledare.
Nu har jag haft lite livsträning. Jag tar mycket för givit - nästan allt. Och mina föräldrar kommer inte att dö - inte före mig i alla fall. De ska ju alltid finnas där. Nu kommer inte pappa att dö nu, som det verkar och det är en obeskrivlig lättnad. Men jag vet att det gäller att ta vara på livet medan det pågår. Världens klyscha - man ack så sann.
Sommaren jag givit mig ett par extra kilon och väldigt få kläder som passar. (Tack gode uppfinnare för karuscha!!!) Det är ju ett problem. Men att lösa det med ångest över att man blivit fet verkar ju jävligt korkat så länge man inte behöver lägga till epitetet "obese" när man beställer flygstol, eller måste börja sy om Hillebergs för att få till en outfit som inte stramar. Än så länge kan jag köpa tillräckligt stora kläder utan att behöva handla på "de stora" affärerna. Ända problemet med det är att det är dyrt. Men så länge det kostar pengar är det billigt!
Tjejmilen, ja... Camilla kan inte följa med pga knäet som spökar tyvärr. Och vad gör det om det tar en och en halv timme att ta sig runt istället för en?! NADA!
seeya
Frutto
juli 16, 2008
Träningsläger
Jag försökte blogga ett par gånger från mitt träningsläger, men bilder från mobilen verkar inte vilja/få vara med . Hur som haver så skippade jag höjhöjdsträningen i år och for till Barcelona Beach. I knappa två veckor svettade jag mig i form (över 30 grader varje dag - utom en då var det bara 27!). Jag laddade med kolhydrater, i och för sig i form av öl, men ändå...
Väl hemma så gick jag ett varv runt berget i ren förtvivlan över att mina -6 GI-kilon nu bara var -5. Camilla var med. Hon ligger ju många mil före mig i träningen.
Sedan flyttade jag ut till stugan och började grilla. Tyvärr har jag blivit helt dagavill och har ingen koll på om det är vardag=GI eller om det är helg=va' fan som helst. Och med det resultatet att lite va' fan som helst slinker ner. Fast med cava förstås...
Camilla med familj var hit häromdagen och då tog vi rundan runt sjön. Vi sprang hela sjösidan! Himla bra gjort faktiskt! Och så hem till fantastiskt god mat. Nu är jag inne på tredje dagen efter den rundan och äntligen! kan jag stiga ut sängar/stolar utan att kvida av träningsvärken som förlamade mig från naveln och ner!
Imorgon ska jag prova rundan runt sjön igen - kanske!
seeya
Frutto
p.s. vågar inte räkna dagarna tills det är dags, men du kan ju alltid kolla in Tjejmilens hemsida om du vill pika mig...
Väl hemma så gick jag ett varv runt berget i ren förtvivlan över att mina -6 GI-kilon nu bara var -5. Camilla var med. Hon ligger ju många mil före mig i träningen.
Sedan flyttade jag ut till stugan och började grilla. Tyvärr har jag blivit helt dagavill och har ingen koll på om det är vardag=GI eller om det är helg=va' fan som helst. Och med det resultatet att lite va' fan som helst slinker ner. Fast med cava förstås...
Camilla med familj var hit häromdagen och då tog vi rundan runt sjön. Vi sprang hela sjösidan! Himla bra gjort faktiskt! Och så hem till fantastiskt god mat. Nu är jag inne på tredje dagen efter den rundan och äntligen! kan jag stiga ut sängar/stolar utan att kvida av träningsvärken som förlamade mig från naveln och ner!
Imorgon ska jag prova rundan runt sjön igen - kanske!
seeya
Frutto
p.s. vågar inte räkna dagarna tills det är dags, men du kan ju alltid kolla in Tjejmilens hemsida om du vill pika mig...
juni 08, 2008
Tjejmilen
Idag har jag kollat upp biljetter igen. Tyvärr inga 95 kronors på tåget att finna. Men för tusenlappen kommer jag både dit och hem. Tjatade lite på Camilla idag igen. Har lite trott att hon vill dra sig ur, men det verkar inte så. Utan bara att hon precis som jag har häcken full och detta hamnar lite längre ner på listan än tidigare år eftersom vi inte har tränat och fokuserat på målet lika mycket. Men kanske att vi skippar att åka ner på fredag morgon utan åker istället på lördag morgon. Det blir lite mindre husmmorssemester, men vi spar en slant på att slippa ta ledigt en dag från jobbet och dessutom inte behöver boka mer än en natt att bo.
Sista veckan innan sommarlov - HALLELUJA! Massor att göra, men betyg är satta och ämnesprov redovisade. Nu är det bara att hoppas på att yrslet håller sig lugnt - eller är det kanske jag som ska tagga ner?! Känner mig och glad och speedad. Och enligt uppgift är det samma fysiska grej som när jag är stressad och arg! Fast det förra är ju roligare.
Käken är mer loose än nå'nsin och kiropraktorn hoppas kunna gå loss på axlarna nu på tisdag. Sedan blir det semester och sedan trodde hon tre gånger till. Hoppas att detta är rätt nu! Jag vill bli bra. Ska försöka komma ihåg att att fråga vad hom tror om att åka berg- och dalbana i sommar, möjligheterna kommer ju att finnas. För övrigt så hittade hon en mönster dierkt när hon kollade i min yrselkalender: Mest helger, annars mest måndagar. Nästan inga onsdagar, torsdagar eller fredagar. "Typiskt migrän!", sa hon.
seeya
Sista veckan innan sommarlov - HALLELUJA! Massor att göra, men betyg är satta och ämnesprov redovisade. Nu är det bara att hoppas på att yrslet håller sig lugnt - eller är det kanske jag som ska tagga ner?! Känner mig och glad och speedad. Och enligt uppgift är det samma fysiska grej som när jag är stressad och arg! Fast det förra är ju roligare.
Käken är mer loose än nå'nsin och kiropraktorn hoppas kunna gå loss på axlarna nu på tisdag. Sedan blir det semester och sedan trodde hon tre gånger till. Hoppas att detta är rätt nu! Jag vill bli bra. Ska försöka komma ihåg att att fråga vad hom tror om att åka berg- och dalbana i sommar, möjligheterna kommer ju att finnas. För övrigt så hittade hon en mönster dierkt när hon kollade i min yrselkalender: Mest helger, annars mest måndagar. Nästan inga onsdagar, torsdagar eller fredagar. "Typiskt migrän!", sa hon.
seeya
juni 02, 2008
Tre månader från nu
Om tre månader har jag sprungit Tjejmilen... Tror jag. Jag har inte tränat alls i år kan man säga. Varför då kan man undra. LAT. Dåliga prioriteringar. Och så tror jag att jag ska prioritera annorlunda när sommaren kommer och jag är ledig. Moahaha. Men något måste till. Promenader i alla fall. Det tar väl inte mer än en och en halv timme att gå en mil, eller hur?
Minns du att jag skrev om tanten med ryggsäck och hopp-i-helvete-skor? Hon som startade i samma fålla som jag i fjol? Den som "innehåller" de som ska ta sig runt kring 45-50min? Jag får leta upp henne i år och fråga om vi kan gå tillsammans.
Och så detta med karaktär och GI. Gick ner 6 kilo men haft en dålig vecka med kalas hit och dit och fuskat rejält. Två kilo upp! Men skam den som ger sig! Denna vecka ska bli en bra en. Och kanske kanske att jag tar mig runt berget någon kväll. Hade varit en superbra kväll ikväll, men jag är solo och har ingen barnvakt. Jag skulle behöva en tonåring som jag kunde lita på till 100% och som inte ville någonting hellre än att få komma hit med kort varsel och sitta här och kolla på tv i ett par timmar. Gratis, eller hur kan man betala barnvakter vitt? Om ett år eller så så kan jag nog lämna grabbarna en stund själva och ge mig ut. "Och den ljusnade framtid är vår..."
Undrar om Camilla kommer att lämna walk over i år. Hon tränar nästan lika lite som jag och verkar inte sååå intresserad av att beställa biljetter. Jag ska iväg oavsett! Men jisses vad trist utan henne, nej det kan ju inte bli så - omöjligt scenario.
seeya
Frutto
Minns du att jag skrev om tanten med ryggsäck och hopp-i-helvete-skor? Hon som startade i samma fålla som jag i fjol? Den som "innehåller" de som ska ta sig runt kring 45-50min? Jag får leta upp henne i år och fråga om vi kan gå tillsammans.
Och så detta med karaktär och GI. Gick ner 6 kilo men haft en dålig vecka med kalas hit och dit och fuskat rejält. Två kilo upp! Men skam den som ger sig! Denna vecka ska bli en bra en. Och kanske kanske att jag tar mig runt berget någon kväll. Hade varit en superbra kväll ikväll, men jag är solo och har ingen barnvakt. Jag skulle behöva en tonåring som jag kunde lita på till 100% och som inte ville någonting hellre än att få komma hit med kort varsel och sitta här och kolla på tv i ett par timmar. Gratis, eller hur kan man betala barnvakter vitt? Om ett år eller så så kan jag nog lämna grabbarna en stund själva och ge mig ut. "Och den ljusnade framtid är vår..."
Undrar om Camilla kommer att lämna walk over i år. Hon tränar nästan lika lite som jag och verkar inte sååå intresserad av att beställa biljetter. Jag ska iväg oavsett! Men jisses vad trist utan henne, nej det kan ju inte bli så - omöjligt scenario.
seeya
Frutto
maj 13, 2008
Idag tisdag.
I förrgår söndag. Och då sprang jag för första gången (på evigheter). Jag var bara ute en kvart och vet att jag skulle ha gått i 30min istället, men jag ville verkligen se om kroppen mindes hur det var att springa. Ett visst minne fanns där faktiskt... Jag fick till 2x 7-8min faktiskt. Helt ok. Idag har jag lite träningsvärk, men det torde vara ett gott tecken!
Rätt vad det är så kommer jag ut igen. Fast jag skulle behöva köpa nya skor...
seeya
Rätt vad det är så kommer jag ut igen. Fast jag skulle behöva köpa nya skor...
seeya
april 02, 2008
Äääntligen
Idag har jag träffat en trovärdig person som dessutom visade prov på kunskap (enligt mig alltså). Jag har varit till en kiropraktiker för min yrsel. När jag beskrev min symptom och mina funderingar kring dem höll hon med. Ja jag vet att det låter som att jag bara gillar ja-sägare, men hon kunde förklara symptomen på ett sätt som mina lekmannafunderingar inte ens kommit i närheten av. Hon sa bl.a. att vagusnerven ofta spökar när det gäller yrsel. De kommer ut vid/i första nackkotan. Hon pratade om syrebrist och spända muskler. Och hon ville inte starta upp någon behandling nu utan ville vänta så att det fanns möjlighet att få tider tre veckor i följd. Hon tyckte att det fanns all anledning att tro att det är någon typ av migrän ("Det finns hur många varianter som helst"). Det är egentligen en form av kärlkramp fick jag veta. Hon tyckte, precis som Herr Nilsson, att det var spännande med mina symptom som är komplexa och inte följer någon speciell mall för någon exakt sjukdom. Tyckte även att Meniéres sjukdom verkade trolig. Hon frågade vilka saker man hittills uteslutit (Epilepsi, Kristallsjukan osv.) Vidare sa hon att hon knappast kommer att kunna säga vad mina anfall beror på, men hon var hyfsat säker på att hon skulle kunna lindra/eliminera det som triggar igång dem. Good enough right now!
Jag fick lägga mig ner på britsen och hon tog på sig en latexhandske. oj oj tänkte jag... "Gapa!" För ett ögonblick kände jag mitt dittills uppbygda förtroende för henne vackla. "Jag ska bara känna efter hur dina käkar mår". Hon såg väl min något förvånade min och ville få mig tillbaka. Hon log när hon sa:"Här är du riktigt spänd". Jisses vad ont det gjorde. Molande på nå't sätt. Jag blev nästan lite illamående. Tänk att det finns nå't där innanför tänderna som kan göra ont.(Vagusnerven hade visst något med magen att göra även om det är föga troligt att kontakten mellan huvud och mage är så snabb.) Hon log ännu mer när sedan sa:"Här på vänster sida är du mycket spänd - dina problem är värre från din vänstra sida va'?" Jag säger bara HALLELUJA!!!
Hon ville inte ge sig på dessa muskler för mycket och sa tom med att denna lilla "kontakt" kunde starta upp nå't. Och jag blev alldeles varm om öronen och jag fick lite senare ont ovanför ögonen. V.S.B.
Jag gick därifrån upplyft och med ett par saker att göra/komma ihåg. Jag fick lova att sluta tugga tuggummi. Check! Jag ska inte sitta med tungan mot gommen eller med sammanbitna tänder. Hon föreslog istället att jag med gapande mun skulle se lite lätt utvecklingsstörd ut (mina ord). "Det funkar ju bra i bilen..." Och så skulle jag införskaffa sådan där migrännässprej som jag skulle ha med mig (alltid) och ta så fort jag fick en känning/föraning. Om inte annat så för att utesluta migrän.
Tiderna jag fick ligger i slutet på maj, början på juni. Så nu får ni hålla utkik efter en lätt dreglande kvinna med tungan käckt på svaj som är röd om öronen. Det senare mest för att hon inte riktigt gillar att ha sina hakor som två gungande fem-kilos bröst dinglande mot halsen...
Frutto
Jag fick lägga mig ner på britsen och hon tog på sig en latexhandske. oj oj tänkte jag... "Gapa!" För ett ögonblick kände jag mitt dittills uppbygda förtroende för henne vackla. "Jag ska bara känna efter hur dina käkar mår". Hon såg väl min något förvånade min och ville få mig tillbaka. Hon log när hon sa:"Här är du riktigt spänd". Jisses vad ont det gjorde. Molande på nå't sätt. Jag blev nästan lite illamående. Tänk att det finns nå't där innanför tänderna som kan göra ont.(Vagusnerven hade visst något med magen att göra även om det är föga troligt att kontakten mellan huvud och mage är så snabb.) Hon log ännu mer när sedan sa:"Här på vänster sida är du mycket spänd - dina problem är värre från din vänstra sida va'?" Jag säger bara HALLELUJA!!!
Hon ville inte ge sig på dessa muskler för mycket och sa tom med att denna lilla "kontakt" kunde starta upp nå't. Och jag blev alldeles varm om öronen och jag fick lite senare ont ovanför ögonen. V.S.B.
Jag gick därifrån upplyft och med ett par saker att göra/komma ihåg. Jag fick lova att sluta tugga tuggummi. Check! Jag ska inte sitta med tungan mot gommen eller med sammanbitna tänder. Hon föreslog istället att jag med gapande mun skulle se lite lätt utvecklingsstörd ut (mina ord). "Det funkar ju bra i bilen..." Och så skulle jag införskaffa sådan där migrännässprej som jag skulle ha med mig (alltid) och ta så fort jag fick en känning/föraning. Om inte annat så för att utesluta migrän.
Tiderna jag fick ligger i slutet på maj, början på juni. Så nu får ni hålla utkik efter en lätt dreglande kvinna med tungan käckt på svaj som är röd om öronen. Det senare mest för att hon inte riktigt gillar att ha sina hakor som två gungande fem-kilos bröst dinglande mot halsen...
Frutto
mars 29, 2008
En annan sorts träning
Himmel vad kul jag hade det igår. Lite för kul tycker kroppen. Är lite bakis faktiskt. Men jag dansade igår så att det stod härliga till. Fick duscha när jag kom hem klockan tre. Skulle kunns beskriva kvällen med en massa ord och långa haranger, men väljer att skriva att jag hade för kul för att komma ihåg mitt löfte om att plåta min outfit. Den var loose och helsvart!
Frutto
Frutto
mars 28, 2008
JAG SKA UUUUT
Det är fan i mej helt otroligt! Jag ska ut på krogen ikväll. Och jag inte ens ett uns av dåligt samvete- åtminstone inte än...
Ok vad klär man in sig i om man känner sig som en hottie men ser ut som en fattie?! Det återstår att se. Det finns ju faktiskt lite partykläder i klädkammaren som är näst intill oanvända. Men jag tycker att jag inhandlat lite för mycket glittriga saker. Tänker mig en tunika så att jag kan andas och så kanske mina glansiga brallor. Vill helst ha helsvart ikväll. Kanske med något i färg i halsen som damerna säger.
Det kommer att komma nå't kort på eländet - det lovar jag. Om det inte blir för mycket vin förstås...
See u out there
Frutto
Ok vad klär man in sig i om man känner sig som en hottie men ser ut som en fattie?! Det återstår att se. Det finns ju faktiskt lite partykläder i klädkammaren som är näst intill oanvända. Men jag tycker att jag inhandlat lite för mycket glittriga saker. Tänker mig en tunika så att jag kan andas och så kanske mina glansiga brallor. Vill helst ha helsvart ikväll. Kanske med något i färg i halsen som damerna säger.
Det kommer att komma nå't kort på eländet - det lovar jag. Om det inte blir för mycket vin förstås...
See u out there
Frutto
mars 25, 2008
Tio kvar till hundra
Jo det är sant. Femton bort från målet. Om jag skulle tappa en halvt i veckan skulle det ta 30 veckor och då har både Beach 2008 och Tjejmilen varit.
Men... back in the saddle efter påsken och inget godis eller fikabröd på veckorna. Jag har gjort det förr och jag ska klara det nu!
Wish me luck. Åtminstone ska väl baggy-brallorna hänga lite lösare innan sommaren.
seeya
Frutto the fattie - on the move
Men... back in the saddle efter påsken och inget godis eller fikabröd på veckorna. Jag har gjort det förr och jag ska klara det nu!
Wish me luck. Åtminstone ska väl baggy-brallorna hänga lite lösare innan sommaren.
seeya
Frutto the fattie - on the move
Pumpen
Som du sett så har jag varit inspelat i ett dygn. Jag och jag förresten, det var väl egentligen bara hjärtat. Och idag så ringde Herr Nilsson och berättade att hjärtat slog fint och bra. Det kom inte som någon överraskning alls eftersom jag vet att jag inte hade någon känning alls det dygnet. Bara en liten precis efter det att tiden gått ut för inspelningen så det fanns ju inte med.
Så nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Kanske en så'n där veckoinspelning där jag även försöker att yrsla genom att utsätta mig för sådant som kan framkalla yrsel. tex. skruva i skruvar, skotta, älska vilt, stressa som en galning och sova dåligt. Åtminstone tror jag att detta är sån't som katalyserat fram anfall för mig.
Mellan veckorna 4 och 9 hade jag inte ett enda yrsel. På sportlovet fick jag ett litet när jag skottade jag av uteplatsen och sedan dess har det varit lugnt igen. Är ju helt otroligt faktiskt! Men vad beror det på??? Om det nu är som jag tror (och hoppas) att det bara är trångt och det gör att jag får syrebrist så kanske att det faktun att jag flera gånger om dagen sträcker ut nacken har bidragit.
Nu ska jag se till att få komma till en kiropraktor och sedan ska jag kontakta min yogalärare igen. Jag behöver prata med henne om detta.
På återseende från en förkyld Frutto med urinvägsinfektion
Så nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Kanske en så'n där veckoinspelning där jag även försöker att yrsla genom att utsätta mig för sådant som kan framkalla yrsel. tex. skruva i skruvar, skotta, älska vilt, stressa som en galning och sova dåligt. Åtminstone tror jag att detta är sån't som katalyserat fram anfall för mig.
Mellan veckorna 4 och 9 hade jag inte ett enda yrsel. På sportlovet fick jag ett litet när jag skottade jag av uteplatsen och sedan dess har det varit lugnt igen. Är ju helt otroligt faktiskt! Men vad beror det på??? Om det nu är som jag tror (och hoppas) att det bara är trångt och det gör att jag får syrebrist så kanske att det faktun att jag flera gånger om dagen sträcker ut nacken har bidragit.
Nu ska jag se till att få komma till en kiropraktor och sedan ska jag kontakta min yogalärare igen. Jag behöver prata med henne om detta.
På återseende från en förkyld Frutto med urinvägsinfektion
Neurologen del 2
Jag vet att det är evigheter sedan jag skrev om nå't över huvud taget här på bloggen. Det var väl randiga skäl och rutiga orsaker förstås, mest för att jag varken yrslat eller tränat...
Efter mitt besök hos 'vin-neurologen' har jag varit och fått ett EEG gjort. Och en massa blod har jag lämnat för att kolla... ja vad vet jag. Jag har varit på återbesök hos neurologen och som väntat var allt i sin ordning - tom ämnesomsättningen! Han sa att det nog bara är spänningar och kanske har han rätt. Fast inte 'bara' enligt mig. Jag ångrar lite nu att jag aldrig gick till osteopaten faktiskt. Men det går ju att ändra på. Neurologen föreslog avspänningsövningar. Han tyckte tom att jag skulle ta upp mig yoga - och det ska jag! Och om jag behövde mer avslappning förelog han valium. "VA?!" Förra gången var det lyckopiller - nu valium. "Det är inte mer beroendeframkallande än en mellanöl och det har du säkert redan hemma." Han ordinerade även denna gång att jag skulle ta mig ett par glas vin om problemen uppstod - fast inte på jobbet förstås.
Det bästa är väl trots allt att jag är helt ok - rent medicinskt i alla fall.
Frutto
Efter mitt besök hos 'vin-neurologen' har jag varit och fått ett EEG gjort. Och en massa blod har jag lämnat för att kolla... ja vad vet jag. Jag har varit på återbesök hos neurologen och som väntat var allt i sin ordning - tom ämnesomsättningen! Han sa att det nog bara är spänningar och kanske har han rätt. Fast inte 'bara' enligt mig. Jag ångrar lite nu att jag aldrig gick till osteopaten faktiskt. Men det går ju att ändra på. Neurologen föreslog avspänningsövningar. Han tyckte tom att jag skulle ta upp mig yoga - och det ska jag! Och om jag behövde mer avslappning förelog han valium. "VA?!" Förra gången var det lyckopiller - nu valium. "Det är inte mer beroendeframkallande än en mellanöl och det har du säkert redan hemma." Han ordinerade även denna gång att jag skulle ta mig ett par glas vin om problemen uppstod - fast inte på jobbet förstås.
Det bästa är väl trots allt att jag är helt ok - rent medicinskt i alla fall.
Frutto
mars 03, 2008
lååååååg
Fy enda in i helvete. Det är nå't fel nå'nstans. När jag sträcker på mig och tar en titt i spegeln tänker jag: "Ja, men inte är det så illa. Jag funkar. Jag duger." Jag tror tom att det skulle kunna finnas nå'n som tycker att jag är lite snygg. Förutom maken alltså. Jag tror att om jag gick på krogen så skulle jag uppföra mig som om att jag är en liten hottie. Men se'n så sätter jag på mig kläderna. Helvete vad smått allting blivit. Tom klockan sitter tight. Och när jag tar en snabb koll i spegeln ser jag en småfet kvinna. Jag tänkte skriva som ingen ser, men det är inte sant. Dels för att jag hörs, så att det för ju folk att vända sig om. Och så är jag ju lång så på så sätt syns jag ju. Men den bistra insikt jag kom till idag, eller egentligen inätt för jag har drömt en massa, är att när folk ser mig så ser de inte den där snygga kvinnan, utan de ser en blekfet kvinna som passerat sitt bäst-före-datum och som dessutom klär sig som om hon vore smal.
Snyft. Snyft.Uuuuuääääääää. Ska jag vara tvungen att gå med i sekten igen för att få fason på eländet?!
Frutto
Snyft. Snyft.Uuuuuääääääää. Ska jag vara tvungen att gå med i sekten igen för att få fason på eländet?!
Frutto
februari 28, 2008
februari 24, 2008
Gravid eller fet?
Svärföräldrarna på söndagsmiddag idag. Som vanligt kramas vi när vi möts men idag ångrar jag det. Svärmor klappar mig på magen efter kramen och frågar om jag är med barn. "Näe, jag är bara fet!", svarade jag helt sanningenligt. Man kan ju bli ledsen för mindre. Det är nog jobbigt att känna sig 15-20 kilo för tung utan att de i min hyfsat närmaste omgivning ska behöva fråga om jag väntar barn. Dessutom är det oförskämt och inte ens första gången. Tur att man kan bita ihop, svälja och sedan är det bara att le och vinka.
Suck!
Suck!
februari 17, 2008
Sur
Sitter här och är sur. Egentligen helt utan anledning och som du förstår leder det ingenstans alla. Stackars maken och barnen gör bäst i att hålla sig undan. Det som är värst är väl tonfallet. Bistert och kort. Allt jag skulle behöva göra är väl att gå från moll till dur. Jag har haft en bra vecka träningsmässigt och detta trots att jag inte varit på gymet! Jag har fått massor med friskluft och har åkt längdskidor i fredags och långfärdsskridskor igår. Att ta sig runt 3,6km på skidor kan ju tyckas vara ett lätt match. Man har ju varit och kollat på skidskytte-VM. Men med en teknik som skulle få ett dagisbarn att se ut som Helena Jonsson så är det faktiskt ganska jobbigt. Jag hasade mig fram och gick liksom mest. Men som jag ser det så torde det ju bli mer arbetsamt om man gör fel. Jag hasade mig även fram och tillbaka till skidstugan, så dryga 5,5km tillryggalades. Och hur det gick på skridskorna har du ju redan sett. Ajaj...
Och att vara ute gör mig gott - det sa tom min man. Det gjorde mig mindre sepia-lik. Och på tal om det så ska jag nog gå och pillra i mig lite piller så att jag inte förpestar tillvaron för mig själv och andra mer än nödvändigt!
seeya
Frutto
Och att vara ute gör mig gott - det sa tom min man. Det gjorde mig mindre sepia-lik. Och på tal om det så ska jag nog gå och pillra i mig lite piller så att jag inte förpestar tillvaron för mig själv och andra mer än nödvändigt!
seeya
Frutto
februari 16, 2008
Långfärdsskridskor
Idag åkte jag 8km långfärdsskridskor på Medvinden. Men isen var inte så bra och det är ju inte jag heller så jag krashade - platt på magen. Knäna fick lite stryk som du ser. Och då hade jag redan stått på örona en gång... Men jag höll på i 50 min och det är ju bra för kroppen, knäna får ursäkta. Ja,armbågen oxå... Seeya Frutto
februari 12, 2008
Vin och åksjukepiller
Har nu varit hos Neurologen. Vilket slöseri med min tid. Ja, han var supersnabb, ja tom stressig. Han kollade mina reflexer i en sådan fart att om dem inte varit i toppform skulle han inte märkt av dem. "Upp med armarna, hoppa på ett ben - byt! Sträck ut armarna - blunda och nudda näsan. Följ mitt finger!" Hela den delen av undersökningen var över på 10 min och på den tiden hade han hunnit avfärdat homeopati som något som hans förnuft inte kunde tro på och dessutom hunnit tagit emot ett mobilsamtal från sin dotter i Göteborg.
Inne på hans rum så haglade frågorna. "Huvudvärk? Illamående? Hur länge? Sjukdomar i släkten? Hmm..." "Yr när du druckit vin?" "Ok, jag sätter upp dig på en EEG-tid, du får lämna ett blodprov och så skriver jag ut ett läkemedel mot illmåendet - för det måste ju vara jobbigt!" "Jo och så vill jag att du testar att ta ett glas vin när du börjar känna att yrseln kommer - ja,inte på jobbet alltså..."
Ungefär så gick det till. På riktigt! En man som avfärdar en hel vetenskap (med rätten till en åsikt javisst, men ändå!) med hänvisning till att han förnuft inte greppade, ordinerar vin utan att ens kolla om jag kanske eventuellt har problem med spriten. Lite roligt är det oxå att han gör det under vit-februari...
Min riktiga läkare har beställt ett dygns-EKG till mig. Kanske kan det ha att göra med att pumpen inte gör sitt jobb riktigt bra. Det är en tanke som jag snuddat vid många gånger. Jag har ofta sagt till maken att det känns konstigt i bröstet, men jag har själv avfärdat det som en sträckning eller nå't. Det som talar för att det kan var hjärtat enligt min högst okunniga tro är att bl.a. att... Ja, tänk dig in i följande situationer:
1. Jag är ute och rensar ogräs. Jag står framåtböjd och drar för glatta livet. Ogräset gör motstånd och jag tar i. Vad händer med framför allt överkroppen? Jo, den spänner sig och jag håller andan när jag tar i som värst. Resultat: Ibland yrsel.
2. Morgon. Jag är sen som fan. Grabbarna gör så gott de kan, åtminstone den äldste. Skolor x3 väntar. Jag skyndar, skyndar. Pratar till slut genom tänderna till grabbarna. Samma sak händer i överkroppen som i 1, med undantag för andningen. I stressade situationer, som jag hela tiden känt varit som en katalysator för yrslen, andas jag grunt och snabbt. Reslutat: Ibland yrsel. Och då ofta när spänningen släpper känns det som.
3. Jag skruvar i skruvar. Tar i och håller andan. Reslutat: Ofta yrsel. Jag har faktiskt tänkt tanken att jag ska se om jag kan "framkalla" ett autentiskt yrsel genom att skruva i en eller ett par skruvar.
4. När det är som allra skönast och hela kroppen spänns och jag njuter mig igenom stunden med "hållen andning". Då kan jag avsluta med... ja just det ett yrsel. Man kan ju gå i kloster för mindre, eller hur?
5. Jag sover. Drömmer att jag blir yr. Vaknar och är det. Här har jag ingen smart förklaring faktiskt. Har du?
Hur detta nu kan hänga ihop med hjärtat fick jag ett förslag på av min mosters man. Men jag fattade inte riktigt allt. Tror att det var någonting med att hjärtat tar en extra sväng till lungorna och sedan snabbt upp i huvudet om det är så att det är lite brist på syre där uppe. Och är det då spänt och lite trängre än vanligt så funkar det inte som det ska. Och om hjärtat inte klaffar, som det ska, så kan det bli syrebrist i hjärnan. Nåt' sån't. Inte för att jag alls kan något om hjärtats konstruktion och funktion annat än det som vilken annan som helst, (Du vet... har kammare och förmak och pumpar blodet runt i kroppen.) så tycker jag ändå att det låter rimligt på något sätt. Fast jävligt läskigt. Läs detta högt: "Open heart surgery" Huvva! Och nej tack! Och utvecklingsnissen, du vet, han arbetade ju efter hypotesen att det var andningen som är boven. Och min yoga då? Ja, jag utövar nästan ingen yoga alls och har inte gjort det på länge. OCh ibland har jag ju fått yrsel när jag yogat. Kanske att jag då andats för långsamt helt enkelt - för det har aldrig varit några problem att få till riktigt långsam andning. Och om då hjärtat inte sköter sig så kanske kanske. Vad vet jag?
Det jag VET är att det faktiskt är skönt och tryggt att hänga upp denna jävla yrsel på något och just nu är det hjärtat som får vara svaret. Åtminstone tills det är uteslutet. Och min läkare har sagt att jag ska få ha detta dygns-EKG vid flera tillfällen så att jag säkert har det då jag får ett yrsel.
Ok, that all for now
Frutto
Inne på hans rum så haglade frågorna. "Huvudvärk? Illamående? Hur länge? Sjukdomar i släkten? Hmm..." "Yr när du druckit vin?" "Ok, jag sätter upp dig på en EEG-tid, du får lämna ett blodprov och så skriver jag ut ett läkemedel mot illmåendet - för det måste ju vara jobbigt!" "Jo och så vill jag att du testar att ta ett glas vin när du börjar känna att yrseln kommer - ja,inte på jobbet alltså..."
Ungefär så gick det till. På riktigt! En man som avfärdar en hel vetenskap (med rätten till en åsikt javisst, men ändå!) med hänvisning till att han förnuft inte greppade, ordinerar vin utan att ens kolla om jag kanske eventuellt har problem med spriten. Lite roligt är det oxå att han gör det under vit-februari...
Min riktiga läkare har beställt ett dygns-EKG till mig. Kanske kan det ha att göra med att pumpen inte gör sitt jobb riktigt bra. Det är en tanke som jag snuddat vid många gånger. Jag har ofta sagt till maken att det känns konstigt i bröstet, men jag har själv avfärdat det som en sträckning eller nå't. Det som talar för att det kan var hjärtat enligt min högst okunniga tro är att bl.a. att... Ja, tänk dig in i följande situationer:
1. Jag är ute och rensar ogräs. Jag står framåtböjd och drar för glatta livet. Ogräset gör motstånd och jag tar i. Vad händer med framför allt överkroppen? Jo, den spänner sig och jag håller andan när jag tar i som värst. Resultat: Ibland yrsel.
2. Morgon. Jag är sen som fan. Grabbarna gör så gott de kan, åtminstone den äldste. Skolor x3 väntar. Jag skyndar, skyndar. Pratar till slut genom tänderna till grabbarna. Samma sak händer i överkroppen som i 1, med undantag för andningen. I stressade situationer, som jag hela tiden känt varit som en katalysator för yrslen, andas jag grunt och snabbt. Reslutat: Ibland yrsel. Och då ofta när spänningen släpper känns det som.
3. Jag skruvar i skruvar. Tar i och håller andan. Reslutat: Ofta yrsel. Jag har faktiskt tänkt tanken att jag ska se om jag kan "framkalla" ett autentiskt yrsel genom att skruva i en eller ett par skruvar.
4. När det är som allra skönast och hela kroppen spänns och jag njuter mig igenom stunden med "hållen andning". Då kan jag avsluta med... ja just det ett yrsel. Man kan ju gå i kloster för mindre, eller hur?
5. Jag sover. Drömmer att jag blir yr. Vaknar och är det. Här har jag ingen smart förklaring faktiskt. Har du?
Hur detta nu kan hänga ihop med hjärtat fick jag ett förslag på av min mosters man. Men jag fattade inte riktigt allt. Tror att det var någonting med att hjärtat tar en extra sväng till lungorna och sedan snabbt upp i huvudet om det är så att det är lite brist på syre där uppe. Och är det då spänt och lite trängre än vanligt så funkar det inte som det ska. Och om hjärtat inte klaffar, som det ska, så kan det bli syrebrist i hjärnan. Nåt' sån't. Inte för att jag alls kan något om hjärtats konstruktion och funktion annat än det som vilken annan som helst, (Du vet... har kammare och förmak och pumpar blodet runt i kroppen.) så tycker jag ändå att det låter rimligt på något sätt. Fast jävligt läskigt. Läs detta högt: "Open heart surgery" Huvva! Och nej tack! Och utvecklingsnissen, du vet, han arbetade ju efter hypotesen att det var andningen som är boven. Och min yoga då? Ja, jag utövar nästan ingen yoga alls och har inte gjort det på länge. OCh ibland har jag ju fått yrsel när jag yogat. Kanske att jag då andats för långsamt helt enkelt - för det har aldrig varit några problem att få till riktigt långsam andning. Och om då hjärtat inte sköter sig så kanske kanske. Vad vet jag?
Det jag VET är att det faktiskt är skönt och tryggt att hänga upp denna jävla yrsel på något och just nu är det hjärtat som får vara svaret. Åtminstone tills det är uteslutet. Och min läkare har sagt att jag ska få ha detta dygns-EKG vid flera tillfällen så att jag säkert har det då jag får ett yrsel.
Ok, that all for now
Frutto
januari 23, 2008
Hur man överlever en yrslig dag.
Helgen som passerat var yr och märklig. Jag var yr på direkt när jag vaknade på lördagen. Hade haft en dröm där jag gick in i ett varuhus med flera etage och våningar med trappor och rullband överallt. Till höger så fanns det ett etage med kosmetik. Hela inredningen var vitt glas och speglar infattade i kromade lister. Jag blev helt yr och fick ta tag i en disk för att försöka få tillbaka fattningen igen. Och ungefär där vaknade jag... yr! Maken skulle iväg på arbete men jag låg kvar i sängen och tänkte vänta ut yrslet. Grabbarna var nere och kollade på morgonTV. Allt lungt. Efter etttag kommer storebror: "Jag håller på att svälta ihjäl!" Jag föreslog att han skulle påbörja lite frukostdukning, men den sucken som mötte mig sa att då svalt han hellre ihjäl. Lillebror kom strax senare: "Jag e alldelet enpam däj neje!" Jag insåg att det bara var att kliva upp. Huset har ju fyra väggar att hålla sig i, men det var inte för inte som jag förstod hur Anton i Lönneberga kände det när Emil kom hem från Mariannelund med Alfred. "Ingen mänska kan vara sjuk när Emil har kommit hem!"
Jag hade lite uppdrag denna lördag. Dammsugning, eftersom vi skulle få lite fördrinksgäster medans det fortfarande var ljust ute... Jag skulle åka till Pappa en sväng med lite grejor och få lite fika... Grabbarna skulle sova hos Aja o Lola så det skulle packas och bestämmas var utbytet skulle ske. Det enda som jag kunde förhandla bort var besöket hos Pappa och det gjorde jag oxå.
Det omedelbara yrslet var ganska snabbt borta som vanligt, men jag kände mig svajig och absolut inte körbar förrän långt inpå eftermiddagen. Typ 3 halv 4.
Jag gjorde en packningslista åt storebror. Han förstod nog att han skulle behöva hjälpa mig. Då skulle lillebror oxå ha en, så det var bara att sätta igång med att rita kalsonger, snuttefiltar och småbilar... De var änglar och gjorde faktiskt det jag bad dem om.
De ville bli hämtade tidigt så att de kunde vara ute med småbobarna och bygga banor. De hade varit ute en sväng med grannarna på gården så att jag, i sakta mak, kunde dammsuga huset. Aja o Lola kom vid halv tre och då tänkte jag LUGN OCH RO I EN TIMME!!! Men jag kom på att jag skulle bestämma stass och rosta lite nötter till drinken. Men jag beundrar mig själv över vilket tempo jag lyckades hålla. Typ åttioårig tant med reumatism och järnvilja. Halv fem skuklle gästerna komma - maken klockan fyra. Jag hann ta ett bad; fixa både hår och make; klä mig och sån't innan de kom strax vid fem.
Iväg på fest och hade det trevligt - lagom lugnt och ipluggade hörselskydd.
Söndagen var lugn och jag kände mig ganska manglad. Det är tur att jag har en såå uuunderbar familj som vet vad som gäller när min kropp vill något annat än schemat.
Kram
Frutto
p.s. Jag har en ny yrslig fundering, men den återkommer jag till... en annan hypokondrisk (?) dag!
Jag hade lite uppdrag denna lördag. Dammsugning, eftersom vi skulle få lite fördrinksgäster medans det fortfarande var ljust ute... Jag skulle åka till Pappa en sväng med lite grejor och få lite fika... Grabbarna skulle sova hos Aja o Lola så det skulle packas och bestämmas var utbytet skulle ske. Det enda som jag kunde förhandla bort var besöket hos Pappa och det gjorde jag oxå.
Det omedelbara yrslet var ganska snabbt borta som vanligt, men jag kände mig svajig och absolut inte körbar förrän långt inpå eftermiddagen. Typ 3 halv 4.
Jag gjorde en packningslista åt storebror. Han förstod nog att han skulle behöva hjälpa mig. Då skulle lillebror oxå ha en, så det var bara att sätta igång med att rita kalsonger, snuttefiltar och småbilar... De var änglar och gjorde faktiskt det jag bad dem om.
De ville bli hämtade tidigt så att de kunde vara ute med småbobarna och bygga banor. De hade varit ute en sväng med grannarna på gården så att jag, i sakta mak, kunde dammsuga huset. Aja o Lola kom vid halv tre och då tänkte jag LUGN OCH RO I EN TIMME!!! Men jag kom på att jag skulle bestämma stass och rosta lite nötter till drinken. Men jag beundrar mig själv över vilket tempo jag lyckades hålla. Typ åttioårig tant med reumatism och järnvilja. Halv fem skuklle gästerna komma - maken klockan fyra. Jag hann ta ett bad; fixa både hår och make; klä mig och sån't innan de kom strax vid fem.
Iväg på fest och hade det trevligt - lagom lugnt och ipluggade hörselskydd.
Söndagen var lugn och jag kände mig ganska manglad. Det är tur att jag har en såå uuunderbar familj som vet vad som gäller när min kropp vill något annat än schemat.
Kram
Frutto
p.s. Jag har en ny yrslig fundering, men den återkommer jag till... en annan hypokondrisk (?) dag!
januari 22, 2008
Nya dosor!
Nu är jag äntligen stolt ägare av ett par näbbkängor. Fattas gör bara nya snoddar av läder. Eller kanske man borde ha såna där vävda. Fast det blir nog lite för mycket... TTFN
januari 10, 2008
Nu har jag något att berätta!
Tycker jag i a f... I måndags var det skolstart och vardagen drog igång med raketfart. Rätt skönt på sätt och vis även om jag inte precis längtar till jobbet . Med vardagen skulle ju rutinerna komma sa jag ju. Och jag har tränat två gånger denna vecka. Fy fanken va' bra jag är. Camilla ringde i måndags och sa lite kryptiskt att det var halv nio som gällde. Jag fattade ingenting tills hon sa att hon tog första initiativet. Jaha träna. Vi snackade i bilen på vägen dit om vad som skulle hända när vi drog våra kort. Att kortläsaren skulle braka ihop; att istället för att "välkommen" skulle vi få höra ett gapskratt och att en saftblandare skulle börja snurra i taket. Inget av det vi hittade på inträffade naturligtvis. Däremot så blev vi tvungna att byta kort. Vi hade inte varit där sedan stället bytt namn... Lite pinsamt eftersom det var ett tag sedan.
Jag har inget revolutionerade att berätta kring själva träningen (rutin du vet *lol*) förutom att jag vägrade att sätta på mig nå'n av mina CRAFTtröjor. Alltså hur gravid kan man se ut egentligen?! Jag tror att jag har en hel hög med mansgener som far omkring i mig. Mest kring magen. Jag har ju för tusan ölmage! För gravid är jag inte! När det gäller träningen så förflyttade jag mig i 30 minuter utan avbrott. Jag gick väl de tio första, men ändå. Och jag har blivit sams med bollen och tycker att den inte ser så töntig ut. Däremot säger jag inte att jag inte ser töntig ut när jag försöker använda den. Summa sumarum så kändes det inte helt tröstlöst att träna, men inte heller jublande roligt.
Och ja, jag hade träningsvärk två dagar senare. I magen. Man kan ju hoppas att ölmagen lider och till slut ger upp. Det är ju så lagom charmigt att man känner att man måste bylsa på sig på gymet och att de coola baggy jeansen sitter som ett korvskinn. Camilla hade ju sagt att hon skulle invänta mitt samtal om nästa träning så var det ju bara att ringa. Igår tog vi oss dit igen. Konstigt nog så kändes rutinen igen och det var helt ok att träna. Inte för att jag orkade så mycket, men ändå. Det kändes liksom rätt att bli svettig. Nytt för denna omgång (för tyvärr så kan man väl gissa att det kommer fler uppehåll...) är att jag ska stretcha ordentligare. Herregud jag är ju stel som en pinne!
När vi var klara så fyllde vi i vad vi gjort på våra kort. Jag kollade när jag var där senast - 24 april!!! Huvvaligen, men jag tränade ju faktiskt lite i stugan oxå. När vi som bäst stod där och fyllde i alla våra övningar så föll ögonen på en liten hög med A4 som låg där. Det var reklam för Östersund Marathon. Lite på skämt sa vi att vi skulle springa. Och ni som läst min tidiga blogg om hur det gick till när jag bestämde mig för Tjejmilen kan ju räkna ut vad som hände... Nja, vänta lite nu. Jag är inte sååå galen. Att springa ett maratonlopp är inte bra för kroppen - det är omöjligt. Men man kan springa loppet som stafett och jag och Camilla utmanade våra män att springa med oss. Och döm om min förvåning när maken sa:"Ja men absolut, det är lungt!" Camilla fick samma svar så nu har vi ett delmål! Fast vi får se om vi ska vara ett par till. Men det blir svårt att kvala in i RSM IK:s tuffa kriterier. Camilla och jag har en total demokrati i föreningen, där båda har vetorätt. Men vi ska fundera lite... Sträckorna är 5km, 10km, 5km, 10km, 5km, 7,2km. Vi trodde först att vi kunde dela upp den i fyra lika långa sträckor men se det gick inte. Och kanske är det lika bra det - för jisses vilken prestigetävling det skulle bli mellan oss fyra! Men kanske att mankan spring 5 bli skjutsad till nästa 5 eller nå't sån't. Vi får som sagt se. Om vi inte hittar några som kvalar in i RSM IK med bihang så kanske vi frågar några som är skitsnabba och som kan ge oss en tid som man törs berätta om för andra.
Återkommer (förstås!) Allra senast efter min man har varit iväg på sin första träning på x år!
Frutto
Så nu kan jag och maken peppa varandra och det känns jättekul att vi ska göra nå't tillsammans. Nå't som inte måste göras.
se
Jag har inget revolutionerade att berätta kring själva träningen (rutin du vet *lol*) förutom att jag vägrade att sätta på mig nå'n av mina CRAFTtröjor. Alltså hur gravid kan man se ut egentligen?! Jag tror att jag har en hel hög med mansgener som far omkring i mig. Mest kring magen. Jag har ju för tusan ölmage! För gravid är jag inte! När det gäller träningen så förflyttade jag mig i 30 minuter utan avbrott. Jag gick väl de tio första, men ändå. Och jag har blivit sams med bollen och tycker att den inte ser så töntig ut. Däremot säger jag inte att jag inte ser töntig ut när jag försöker använda den. Summa sumarum så kändes det inte helt tröstlöst att träna, men inte heller jublande roligt.
Och ja, jag hade träningsvärk två dagar senare. I magen. Man kan ju hoppas att ölmagen lider och till slut ger upp. Det är ju så lagom charmigt att man känner att man måste bylsa på sig på gymet och att de coola baggy jeansen sitter som ett korvskinn. Camilla hade ju sagt att hon skulle invänta mitt samtal om nästa träning så var det ju bara att ringa. Igår tog vi oss dit igen. Konstigt nog så kändes rutinen igen och det var helt ok att träna. Inte för att jag orkade så mycket, men ändå. Det kändes liksom rätt att bli svettig. Nytt för denna omgång (för tyvärr så kan man väl gissa att det kommer fler uppehåll...) är att jag ska stretcha ordentligare. Herregud jag är ju stel som en pinne!
När vi var klara så fyllde vi i vad vi gjort på våra kort. Jag kollade när jag var där senast - 24 april!!! Huvvaligen, men jag tränade ju faktiskt lite i stugan oxå. När vi som bäst stod där och fyllde i alla våra övningar så föll ögonen på en liten hög med A4 som låg där. Det var reklam för Östersund Marathon. Lite på skämt sa vi att vi skulle springa. Och ni som läst min tidiga blogg om hur det gick till när jag bestämde mig för Tjejmilen kan ju räkna ut vad som hände... Nja, vänta lite nu. Jag är inte sååå galen. Att springa ett maratonlopp är inte bra för kroppen - det är omöjligt. Men man kan springa loppet som stafett och jag och Camilla utmanade våra män att springa med oss. Och döm om min förvåning när maken sa:"Ja men absolut, det är lungt!" Camilla fick samma svar så nu har vi ett delmål! Fast vi får se om vi ska vara ett par till. Men det blir svårt att kvala in i RSM IK:s tuffa kriterier. Camilla och jag har en total demokrati i föreningen, där båda har vetorätt. Men vi ska fundera lite... Sträckorna är 5km, 10km, 5km, 10km, 5km, 7,2km. Vi trodde först att vi kunde dela upp den i fyra lika långa sträckor men se det gick inte. Och kanske är det lika bra det - för jisses vilken prestigetävling det skulle bli mellan oss fyra! Men kanske att mankan spring 5 bli skjutsad till nästa 5 eller nå't sån't. Vi får som sagt se. Om vi inte hittar några som kvalar in i RSM IK med bihang så kanske vi frågar några som är skitsnabba och som kan ge oss en tid som man törs berätta om för andra.
Återkommer (förstås!) Allra senast efter min man har varit iväg på sin första träning på x år!
Frutto
Så nu kan jag och maken peppa varandra och det känns jättekul att vi ska göra nå't tillsammans. Nå't som inte måste göras.
se
januari 09, 2008
Lite kvar av julen.
Jag har lyckats med amaryllisen. Detta är andra stängeln.5 klockor på den och 4 på den som var fin på julafton. Så även om jag inte lyckas med träning och sånt på blev denna blomma riktigt fin. Seeya
januari 03, 2008
tre plus tre
Hej alla!
Den 17e december skrev jag senast. Tiden rusar. Men jag har faktikst rört på mig...
En gång så spelade jag innebandy mot storkillens lag. Det var barnen mot föräldrarna. De var fler och snabbare! Men det var kul och några mammor (me inclusive) pratade lite löst om att att starta ett litet lag och träna ihop. Lät som en kul idé faktiskt.
En annan gång så vara jag med storkillen på hans första slalomträning. Maken hade lovat honom att vi skulle vara med första gången, men maken var bortrest så jag var med. Typ en och en halv timme upp-ner-upp-ner-upp-ner. Riktigt jobbigt det också. Men jag hade öron som paraboler eftersom killarna fick handfasta tips på hur de ska bli bättre skidåkare och det behöver jag också. Jag fick sonen att lova att han ska lära mig allt som han får lära sig. Lär väl hålla knappt denna säsong. Inte för att han inte kommer att hålla sitt löfte, utan för att jag inte kommer att kunna få till det han föreslår...
Och så den tredje gången var när jag igår satte på mig längdskidorna och lekte på skidleken. Storkillen och jag tog dessutom en liten skön runda i skogen. Inte så lång och inte så snabb, men ändå.
Det var tre och nu kommer tre andra...
...yrsel. Man ska inte gå omkring och tro att saker och ting försvinner. Det nya året började med en tvåa efter viss fysisk ansträngning (?) och så kom en tvåa till efter jag hade skruvat i ett par skruvar. Det tredje (en etta) kom när jag skruvade i ett par skrivar till dagen därpå. Så jag ska sluta att "gänga" både med skruvar och annat...
seeya
p.s. och så SKA jag påbörja min träning så fort den läskiga vardagen börjar igen. Rutiner är bra!
Den 17e december skrev jag senast. Tiden rusar. Men jag har faktikst rört på mig...
En gång så spelade jag innebandy mot storkillens lag. Det var barnen mot föräldrarna. De var fler och snabbare! Men det var kul och några mammor (me inclusive) pratade lite löst om att att starta ett litet lag och träna ihop. Lät som en kul idé faktiskt.
En annan gång så vara jag med storkillen på hans första slalomträning. Maken hade lovat honom att vi skulle vara med första gången, men maken var bortrest så jag var med. Typ en och en halv timme upp-ner-upp-ner-upp-ner. Riktigt jobbigt det också. Men jag hade öron som paraboler eftersom killarna fick handfasta tips på hur de ska bli bättre skidåkare och det behöver jag också. Jag fick sonen att lova att han ska lära mig allt som han får lära sig. Lär väl hålla knappt denna säsong. Inte för att han inte kommer att hålla sitt löfte, utan för att jag inte kommer att kunna få till det han föreslår...
Och så den tredje gången var när jag igår satte på mig längdskidorna och lekte på skidleken. Storkillen och jag tog dessutom en liten skön runda i skogen. Inte så lång och inte så snabb, men ändå.
Det var tre och nu kommer tre andra...
...yrsel. Man ska inte gå omkring och tro att saker och ting försvinner. Det nya året började med en tvåa efter viss fysisk ansträngning (?) och så kom en tvåa till efter jag hade skruvat i ett par skruvar. Det tredje (en etta) kom när jag skruvade i ett par skrivar till dagen därpå. Så jag ska sluta att "gänga" både med skruvar och annat...
seeya
p.s. och så SKA jag påbörja min träning så fort den läskiga vardagen börjar igen. Rutiner är bra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)