Ligger jag redan hjälplöst efter?

Tänkte avsluta mig dag med att kolla hur jag borde ha tränat... Skulle på samma tid kunna ha gjort just det.

Enligt programmet för att orka jogga/springa hela milen ska man orka springa i 12 minuter. Orkade man kunde man få jogga hela löptiden på en gång (24min). På söndag skulle det viss bli 40min. Känns helt omöjligt. Kanske kan ett par skor och ett par åtsmitande tights som avslöjar mer än man vill var det som krävs?! På söndag kan det bli lite krattning i stugan. Det är oxå motion.

När ska jag börja springa?????

seeya

Något konstigt har hänt...

Jag hade tänkt så här på löningsdagen hasta iväg och inhandla skorna med stort S, men det hade blivit för stressigt så det får bli imorgon eller på lördag. Det konstiga är att jag liksom längtar tills dess att jag kan ge mig ut och springa. Denna tanke trodde jag aldrig skulle passera min hjärna. Lite taggad blev jag när jag idag hörde av min kollega (hon ska oxå springa tjejmilen) att hon sprungit 9km i måndags. Hur fan går det till?! Frivilligt. Hon satsar på den nästa högsta nivån på träningsförslaget! Jisses! Det som lite fick igång mig var när hon sa att:"Men du kommer att gå om mig snabbt. Du är mycket yngre och har en löparkropp." När hon sa det där sista trodde jag kanske att hon haft nå't blankt i morgonkaffet. Jag - löparkropp - tillåt mig småle. Men hur som helst så gick jag igång på det och nu vill jag ut och testa om det stämmer... Sa jag att hon är en fantastisk pedagog?

Jag har i alla fall skaffat Camilla och mig ett boende. Vi lånar makens kompis 2:a. Han är hos flickvännen och vi kommer att bo ruskigt nära en tunnelbanestation. Japp, så var det avbockat!

seeya

p.s. Camillas skor var dyrare, så jag har tjänat 400kr redan. Det är en par löpartights eller en himla massa skavsårsplåster...

thecityisyourstadium

Japp. Lägg till ett .com och titta på hur man kän lägga upp ett löpträningspass kring sta'n. Försök sedan för ditt inre se dig själv göra det som föreslås.

seeya

trettonhundra kronor

Camilla och jag hade halft om halft planerat att sticka iväg och kolla in löparskor igår torsdag, men det blev bara jag. Min lillasyster följde med. Gå och löpkliniken hade lunchstängt så vi knallade runt till de andra sportbutikerna, men inget hade lust att hjälpa oss så en timme senare var vi tillbaka där vi började. Vi väntade. Och väntade. Och väntade. De hade släppt in oss när det skulle till att ha lunchstängt,men jag tycke att det var bättre at de fick äta och de höll med. Jag förväntade mig fantastisk hjälp! Och faktiskt så fick jag det, även om väntan var lång.

Jag fick visa fötterna och göra ett knäböj. "Du har väldigt smala fötter" (I know, tyvärr smittar det inte till andra roligare delar av kroppen) "Högerfoten behöver mycket stöd." (Jasså?!) "Kanske att du skulle behöva ett inlägg." (VA?!) "Men vi börjar med att prova lite skor." Två par tog hon fram och det kändes snabbt vilka som var skönast. (Är det viktigt?) Jag sa att jag inte har en aning om detta område och att hon lätt skulle kunna lura på mig nå't. Det hade hon inget för sa hon och det har hon ju rätt i!

Vill du veta vilka det blev? Inga! Jag tyckte inte att jag direkt kunde lägga upp 1300kr (japp, så illa var det) utan att först fundera lite. Nu så här i efterhand hade jag likaväl kunna köpt dem på en gång. Maken höjde knappt på ögonbrynen: "Det kostar ju så mycket!" var enda kommentaren. Om tid ges idag så ska jag tillbaka och inhandla ett par Asics GT 2110 för ettusen trehundra kronor, men då skulle hon skicka med ett par träningssockar. Undrar om hon minns det eller om jag törs påminna henne?

seeya

Påsken

Ja, det ska väl anses som ett gott tecken att jag inte skrivit något på ett par da'r.

Påskdagarna innehöll massor av godis och mat och vin... Men faktiskt så tog värdinnan med mig på en promenad. Nu fattar jag varför hon har så'n kondis. Det var cirka 5 km i ett rasande tempo. Fast det var skönt - allt utom det faktum att jag fick ett litet skavsår som blödde när vi väl var tillbaka hemma igen. Jag skrev ju att jag skulle ut när jag kom hem på måndagskvällen, men det blev för sent och så var jag inte i toppform heller. (Jag hade ett yrsel när vi kommit fram på lördagen och det hängde som i och dessutom var det dagen efter kvällen före...)

Men jag och Camilla kom iväg på tisdagen istället. Denna gång var tempot lite lugnare men vi höll på i en timme istället och så utnyttjade vi några av öns backar. Erkänner att det kändes i rumpan lite grand dagen efter. Hurra! Jag hade dessutom sopat av utanför bron i och det kändes ju bra. Fram för vardagsmotionen. Tyvärr var det väl inte en så stor plätt, men ändå.

Vet inte hur det gått till men jag har fått en kula (kanske snarare en limpa) på magen. Jag som alltid oberoende av vikt haft en hyfsat slät (absulut inga rutor!) mage. Ålderstecken? Nja, slö slapp och ... är väl snarare närmare sanningen. I ren panik har jag gjort några sit ups när jag lagt mig. Kanske inte bästa tillfället på dagen, men bättre än inget.

seeya

#4 efter påskbrunchen

Var hos bror på brunch idag. En av tre traditionsenliga bruncher. Påsk hos bror, midsommar hos oss i stugan och jul hos moster. Inte en svingammal tradition, men man måste börja någon gång...

Hur som helst så sa jag ju att jag skulle ut på em. Grått och trist, men jag kom iväg. Tog samma runda som jag och Camilla häromdagen. Sprang 3 min av 38. Himmel vad mycket jobbigare det är att springa än att gå! Men det blev gjort i alla fall. Hög tid för skoinköp!!!!

Undrar hur lång tid det tar innan centrimetrarna börjar försvinna och kilona likaså.

Funderar på några saker. Om 24000 kvinnor ska springa samma runda, var kan man pinka innan man börjar sin jakt på målsnöret? Och finns det en garderob (ungefär som på krogen) där man kan lämna in typ överdragskläder?

the quest continues...

Idag borde det varit en träningsdag...

... men jag fikade med en kompis som flyttat till Malmö istället. Jag hade förmånen att träffa hennes nya kärlek. Det var mycket roligare. Det är obligatoriskt att äta middag hos oss om man hälsar på hemma, men mannen är sjuk och har jobbat som en galning så han var inte fit for främmande denna gång.

Ja, även om jag inte tränade så pratade jag om att jag ska springa tjejmilen. Fan, nu är det bara 137 dagar kvar. Hur ska det gå? (eller 'springa' kanske det borde vara). Tiden går fort, så det gäller att få in rutinerna. Imorgon middag hos svärföräldrarna, så det får bli en runda på Långfredag efter brunchen hos brorsan. Kom ihåg det nu. Jag SKA ut på fredag och dagen efter vi kommit hem från påskfirandet...

Räknade ut BMI idag tillsammans med mina elever. (Fråga inte varför) 25,66. Jisses det klassas väl som övervikt? Vill till att det är sjyssta fjädringar på skorna, som jag inte har köpt än, annars pajar väl knäna under tyngden.

mot nya djärva mål...

Riktiga #3

Snön har vräkt ner i omgångar idag. Inte precis vårväder -fast ändå. Det finns ju något som kallas aprilväder. Vet exakt vad min mårrmårr gillar detta - inte alls!

Hur som helst kände jag att det måste bli någon slags träning idag. Camilla hade samma tanke (igen) och vi bstämde att gå ut och gå efter barnen lagt sig. Mörkt och snöigt och faktiskt riktigt skönt. 40 min lite drygt gick i rask takt. Kändes i rumpan och hela kroppen var rödflammig när jag kom hem. "Fetbränna" på höfter och lite på låren. Men konstigt nog så var det faktiskt skönt och jag är på ett strålande humör. Nu återstår bara lite vatten och sedan godnatt.

ett litet p.s. Fan vad dyrt detta kommer att bli: nya dosor, ny bh, nya träningskläder och så skulle det sitta fint med en tunn lite tightare skaljacka... Vi börjar med skorna och en bh.

# 3 (med ett nödrop)

Var på kalas igår. Dansade 6 styrdanser. Undar om det gills...

Efterrätt

Camilla med familj var här på vardagsmiddag - köttbullar och potatis. Men det blev visst efterrätt- Marängsuisse (eller hur det nu stavas). Jättegott och helt ok om det inte blir varje dag. Jag har ju tänkt att lägga till något i mittliv, nämligen motion, inte ta bort något och absolut inte efterrätterna.

seeya

Så då var det gjort + Träningsdagbok #2

I morse när jag körde till jobbet kände jag mig oövervinnerlig! Vad kunde gå fel? Inget!

Gårdagens föräldramöte gick bra, jag gillar att diskutera och höra vad föräldrarna tycker. De är ju viktiga för att deras barns vardag ska bli så bra som möjligt. Dessutom var jag på väg mot en friluftsdag - fiske. Inget jag gör självmant, men det är ju skönt att vara ute och R hade köpt gott fika till mig. Och inte regnade det heller som jag befarat. Jag fick upp 4 pyttesmå abborrar. Två behöll jag faktiskt och så fick jag tre små tillskott av en kollega. Så det blev stekt abborre till middag! Snacka om familjeförsörjare... Men innan dess så fick jag åka hem tidigare från jobbet, så jag myglade lite och drog en snabbis på isen, men idag tror jag att det var sandpapper under skridskorna. Och motvind. Men det tar väl bättre då. Ringde Camilla när jag skulle till och vända. Sa att idag anmäler vi oss. Ok, sa hon och skrattade. Hon tycker nog att det går undan i svängarna. Men hon kommer att få peppa järnet sen då jag får slut på startgas.

Fattar inte hur jag ska kunna springa en hel mil! Joggade till garaget idag för att hämta skridskorna - det orkade jag, men hur långt är det?! 50 meter kanske. Hur som helst så kan jag tydligen springa i alla fall, jag var ju inte riktigt säker på det.

Efter middagen så gick jag in på Tjejmilens hemsida och anmälde Camilla och mig själv. 295 bagis per person. Snackade med henne under tiden. Mamma rinde och då kom vi på att hon haft tillgång till ett billigt boende i Stockholm. Jag mailade dit och hoppas på att det funkar. Återkommer i ärendet.

Kollade efter om det fanns någon tjejmilsresa på nätet. Det gjorde det! Men det var med hotell och kostade 2700 friska pistoler. Känns för mycket på något vis. Kanske kan man bara haka på resan och bussresorna till och från Gärdet... Ska kollas upp.

Sedan har jag kontaktat Stadium och klagat på att vi i Östersund inte får någon tjejkväll med massa rabatter och annat sjysst inför Tjejmilen. Undrar vad de svarar, om de svarar.

Det var dagen det. Synd att R inte är hemma. Längtar.

Jag idag...

Eftersom jag har så svindåligt minne och är mästare på självbedrägeri så tänkte jag att det är lika bra att dokumentera järnet. Inga hämningar och ingen ånger.

Vikt: 85kg (tänk om man bodde på månen, eller att det vore skitsnyggt att vara 2,5 m lång...)
Längd: 1.82 (oväsentligt i sammanhanget, men ändå)
Hals:37,5cm
Överarm: 29cm
Byst: skit i de´ru´
Smalaste stället (födelsemärket): 89cm
Naveln:97cm
Höft: 100cm
Stuss: 106cm
Lår: 63cm
Knä: 40cm

Innan jag blev gravid med T så vägde jag 10kg mindre och hade kapat många av dessa nu påsamlade centimetrar. Mest på mitten verkar det som att det sitter - ålderstecken?! Fast å andra sidan är jag mer nöjd med mig själv nu än då. Jag är definitivt snyggare nu än för åtta år sedan! Vi får väl se vad som händer fram till i augusti...

Träningsdagbok #1

Just ja, tänkte ju att denna blogg skulle få fungera som träningsdagbok oxå...

Igår tog jag första spadtaget sedan tjejmilen blev ett mål att uppnå. Jag stack iväg och åkte långfärdsskridskor en halvtimme, fyrtio minuter. Känslan är: FRIHET! men jag ska träna bort blodsmaken i munnen. Den ska i alla fall inte komma efter bara några minuter. Skönt att bli lite svettig utan ha nära-döden-upplevelser. Det är dock långt kvar till att orka springa en HEL MIL.

Jag har bestämt mig

Jag ska springa tjejmilen i augusti. 147 dagar kvar. Camilla kläckte idén för ett par dagar sedan, menade hon allvar?! Jag vet inte, men jag kollade in hemsidan (www.tjejmilen.se) och läste lite och tänkte att va fan det borde väl gå. Min träningsbakgrund då? På den tiden då Jesus gick omkring i sandaler så fanns det tillfällen då jag tränade, men sedan jag blev mamma första gången för snart 7 år sedan så har det varit lite si och så med min kontinuerliga träning. Jag utövar yoga till husbehov, men jag har inte haft något bra program på ett tag så nu är det mest yogans filosofi som tar plats i min vardag.

Hur som helst nu gör jag ett nytt försök. Varför? Ja, jag vill väl mest av allt vara en god förebild för mina barn, men också visa för mig själv att det går. Jag tror inte heller att min man riktigt tror på mig...

Mitt nya liv har egentligten redan börjat. Jag har som sagt bestämt mig och till min hjälp har jag (bland annat) yoga sutra. En lektion i veckan har givit mig en hel del att tänka på. Tex. att allt är förgängligt. Det kan vara bra att stanna upp och tänka på det ibland. Jisses vad jag tar mycket för givet. Det försöker jag sluta med - visar sig inte vara helt enkelt. Jag har ju detta år också börjat satsa på mig själv mycket mer. Ett ego fast inte så destruktivt. Jag behöver tid för mig själv och tycker att jag ska få det. Jag har investerat i turskidor och långfärdsskridskor. Min man undrar nog vad som är på gång. Jag får ibland ett sting av dåligt samvete när jag sticker ifrån min familj, men det ska jag sluta med. Jag är mycket trevligare att vara med efter jag har gjort något bara för mig min egen skull. R är ju borta mycket och då är det svårare att lämna mina barn en stund, så därför blir det när R är hemma som jag försvinner. Jag bör kanske säga att det inte hänt såå många gånger.

Åter till tjejmilen. En mil är ju hur jävla långt som helst och dessutom ska man ju springa vilket jag hatar. Alla dessa människor som jiddrar om den andra andningen då löpningen blir meditativ. Det tror jag när jag upplever det... I alla fall ska det bli av om jag så ska krypa runt Djurgården. Och jag ska göra det på tid - Fun Run är inget alternativ för kul är det inte. Och det säger jag om det dyker upp en tvkamera i nyllet på mig så kommer jag INTE att le och säga att "det är så underbart" och "vilket trevligt arrangemang" och "jag älskar att springa". Jag kommer att säga sanningen: "Springa är dödens!"