Camilla och jag hade halft om halft planerat att sticka iväg och kolla in löparskor igår torsdag, men det blev bara jag. Min lillasyster följde med. Gå och löpkliniken hade lunchstängt så vi knallade runt till de andra sportbutikerna, men inget hade lust att hjälpa oss så en timme senare var vi tillbaka där vi började. Vi väntade. Och väntade. Och väntade. De hade släppt in oss när det skulle till att ha lunchstängt,men jag tycke att det var bättre at de fick äta och de höll med. Jag förväntade mig fantastisk hjälp! Och faktiskt så fick jag det, även om väntan var lång.
Jag fick visa fötterna och göra ett knäböj. "Du har väldigt smala fötter" (I know, tyvärr smittar det inte till andra roligare delar av kroppen) "Högerfoten behöver mycket stöd." (Jasså?!) "Kanske att du skulle behöva ett inlägg." (VA?!) "Men vi börjar med att prova lite skor." Två par tog hon fram och det kändes snabbt vilka som var skönast. (Är det viktigt?) Jag sa att jag inte har en aning om detta område och att hon lätt skulle kunna lura på mig nå't. Det hade hon inget för sa hon och det har hon ju rätt i!
Vill du veta vilka det blev? Inga! Jag tyckte inte att jag direkt kunde lägga upp 1300kr (japp, så illa var det) utan att först fundera lite. Nu så här i efterhand hade jag likaväl kunna köpt dem på en gång. Maken höjde knappt på ögonbrynen: "Det kostar ju så mycket!" var enda kommentaren. Om tid ges idag så ska jag tillbaka och inhandla ett par Asics GT 2110 för ettusen trehundra kronor, men då skulle hon skicka med ett par träningssockar. Undrar om hon minns det eller om jag törs påminna henne?
seeya
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar