Alternativ till höghöjdsträning?!

Det verkar vara brukligt att åka iväg på träningsläger när man idrottar. Och då gärna på högre höjd än ... ja vaddå? Havet? Sängen? Arenan? Hursomhelst ska har jag ett litet alternativ. Jag ska på söndag insupa samma luft som jag ska kippa efter den 27 augusti. Frihamnen i Stockoholm ligger alldeles bredvid Gärdet där loppet börjar och slutar. Jag tar färjan därifrån till Tallin och kommer att dra djupandan flera gånger för att vänja kroppen vid den (förorenade?!) luft som finns där. Nå'n löpning blir det dock inte och ingen sportdryck, däremot blir det nog en och annan GT och lite stuffning ombord.

seeya

Ingen tiger

Klockan är tio över nio och maken har inte kommit hem ännu. Det regnar inte, men jag orkar inte ge mig ut. Även om jag får sova till halv sju imorgon. Jag vet ju att det tar 30 min att springa 5km, men ikväll får det vara.

seeya

82 kilo

Jag tyckte att jag blivit så smal och ett kilo till är borta. Betänk då det faktum att muskler väger mer än fett... Har jag berättat om att jag häromsistens provade mina smalbyxor?! Jag kom i några, men inga satt klädsamt. Jag är ju i a f på väg och det betyder massor!

Hade bestämt att jag skulle ut och springa med Camilla ikväll efter det att jag stoppat favvoungarna i säng. Camilla kan inte (repar) och mannen min kommer hem sent. Det är väl sådana här gånger som disciplinen testas. Återkommer om hur det gick... Bara det inte rgnar också, jag vet inte hur mycket tiger jag har.

seeya

29.14

Ja där har ni den officiella tiden. Jag hamnade på en 19 plats....av några till. Men lika glad är jag för det. En studiekompis sprang 10km herrar. Han kom på en 16 plats. Tittar man bara på det så gick det väl typ lika bra för oss. Tiden?! Nja... drygt 36min så då var det väl också rätt lika. Skit i att han sprang dubbelt så långt.

seeya

RSM IK har bildats!

Jag gjorde det!!! Kanske borde rubriken varit "Invincible!!". 5km under 30 min är kanske ingen supertid, MEN jag sprang hela loppet! Helt klart var jag värt rosen jag fick när jag sprang över mållinjen. Inte ens knäna poppade även om de ömmar lite! Nå'n som har nå't tips förutom vila?!

Vi backar lite...
När vi sitter i bilen börjar Camilla jiddra lite om tänk om nå'n ser oss - de kommer ju att undra vad vi gör där. Fler orosmoment var: Tänk om vi blir fotade; tänk om resultatlistan kommer i tidningen; Hoppas att vi inte träffar nå'n vi känner. Detta lyckades på något sätt smitta av sig på mitt redan halvdana självförtroende. Allt utom det första visade sig slå in (rätt uttryck?). Flera stycken kommenterade: "Ska DU va' me' och springa?!" Jag log och sa: "Ja, nå'n gång måste man ju börja" (inombords tänkte jag skit i de' ru' - spring själv!!) Camilla och jag förvånades över seriositeten i tillställningen, alla hade flera lager av kläder och de värmde upp och bet ihop. Så här i efterhand så passade vi ganska bra in förutom att det gick två löpare på var och en av oss...

Vi gick i a f iväg för att göra vår efteranmälan. 150 pix - det måste vara en av världens dyraste träningsrundor utan nå'n flashig privat tränare som peppare. På lappen som skulle fyllas i skulle namn, fördelseår och klubb fyllas i. Klubb?? Jaha, vi bildade en på stående fot! Kanske kan det uppfattas som ett hån mot "DE SERIÖSA", och det är det oxå! Hur som helst vi är numer medlemmar av RSM IK. Det står för Rabiata SmåbarnsMammors IdrottsKlubb. Smaka på den du! Vi kommer att ha årsmöte den 27 augusti varje år, bl. a. för att hedra den första tävlingsmilen ever.

Camilla ringde nyss. Hon ville bara berätta att jag var KM. Klubbmästare! Jo jag tackar jag. Återkommer med den officiella tiden när jag läst tidningen imorgon.

Jag skulle kunna redogöra för loppet mer i detalj, men det blir nog lite tradigt. Men jag hade i a f ork kvar att ta ut stegen sista kilomentern.

seeya

Men vilket skitsnack

Det jag nyss skrev är ju rena rama tonårsdeppen. Bättre kan jag. Visst fan känns det tungt att jag inte hunnit längre i mina försök att bli sådär klämkäckt hurtig, men vad begär jag?! Jag är en tung person att förflytta och jag har inga som helst träningsrutiner. Egentligen har det gått över förväntan redan eftersom jag inte gett upp!

Jag ska runt 5km idag och jag ska försöka springa mig in i andra andningen och mina knän ska hålla och jag kommer att fortsätta!

seeya

Invincible?!

Ja, det måste vara så att mitt självförtroende vida överträffar min självinsikt. Idag ska jag springa ett tävlingslopp på 5km. Känner mig helt otränad. Nu måste det till fler träningstillfällen per vecka. Ett pass då och då gills knappt. Jag har gjort ett till inköp - det kostar att ligga på topp. Ett par löpartights á 399kr. Rätt snygga, om ett dylikt plagg kan vara det!

Tittar jag tillbaka lite i tiden så undrar jag hur, eller om, jag tänker. Jag vill ju komma i form för att orka med vardagen och så. Jag vill oxå gå ner i vikt. Men på senaste tiden har jag liksom bara ätit och inte tränat. Dessutom är det inte precis äpplen som jag stoppat i mig. Pizza och annan skitmat har jag ätit. Man kan ju fundera hur jag tror att jag ska kunna uppnå nå't av dessa mål då.

Men på det igen bara... Nu ska jag mha (?) av maken planera in minst två pass i veckan. Det måste synkas med hans kalender eftersom det inte känns bra att utnyttja barnvakt för att få träna. Om jag inte hinner på kvällarna så kanske jag kan tänka mig att offra någon sovmorgon istället för att få till det. (huvva).

Även om tjejmilen är det stora målet, så hoppas jag ändå att det finns ett (tränings)liv efter den 27 augusti.

hopp och förtvivlan - hela tiden

Om jag inte skriver mer efter detta så tog de 5km det sista av mig.

Frutto

Aj mina knän

Det är inte skönt att förflytta sig upp för trapporna i huset... Tydligen är jag på tok för tung för att springa. Vet inte om jag ska le av lycka att slippa eller gråta av sorg för att det är så kort tid kvar till den 27 augusti.

Camilla ringde idag. Hon har talat om jag hon inte tillåter att jag ger upp och frågade om jag skulle med ut idag på en promenad. Jag sa att jag inte hann, vilket var sant. Hon ringde när hon varit iväg. tjohej tjohå och 30 minuters springtid. Suck. Önskar att jag hade hennes beslutsamhet eller tjurighet. Hon köper knäskydd hon när hon har ont. Hur som helst så ska vi ut imorgon. Ska dessutom försöka tänka efter för och se vilka dagar jag kan gå/löpa. Ska vara i stugan i helgen - skorna ska med!!

Camilla ska springa ett lopp på söndag. Rätt sjysst mors dagspresent - till sig själv alltså.

seeya

Det kommer aldrig att gå

Ja, igår var jag på krogen. Hemma före tolv, men massor med mat och vin och gin och tonic. I säng vid ett-tiden. Min morgon... och junior började med sina sanatorieövningar vid fyra. Helt otroligt att ett sån't litet barn kan hosta så läskigt. Börjar tro att det är nå't astmaliknande.

Hur som helst så är det inte morgon förrän tidigast fem. Så strax efter fem gick jag upp. Halvslumrade i soffan så länge som sonen stod ut (typ 6.30).

Jag hade ju lovat (vem egentligten?) att jag skulle ut och springa idag. Jag var ute i en knapp halvtimme och sprang 20 min. Aj, aj, aj vad mina knän gör ont. Och vad jobbigt det var. Jag kommer aldrig att klara att springa en mil. Redo att ge upp... tur att Camilla finns. Måste ut minst två gånger i veckan annars är det ju knappt nå'n mening.

Frutto

Nytt rekord

Jag kan inte minnas att jag någonsin sprungit i en halvtimme. Det har jag idag (nåja, jag hade en minuts powergång efter fem minuter för att jag trodde att vi skulle ha intervallsträning, men Camilla gillar visst inte intervallsträning. Hon "kommer aldrig in i andra andningen då".). Vi tog oss runt berget igen - lättare denna gång. Känner att nu måste jag hitta ett nytt delmål annars kommer Camilla få det tungt att motivera mig. Erkänner dock att dagens runda kändes helt ok, förutom att knäna ömmar lite för mycket, men det är inget som en dos Arnica CM inte kan styra upp.

Jag har inte hållit på så länge med dessa vansinnigheter, men tycker mig märka tydliga spinoff-effekter. Det beror nog på en felaktig springstil, men mina armar börjar anta en annan lite mindre strömlinjeformad (?) form. Kroppens mellanparti är alltjämt lika likt en tunnas rundning, men vem vet... kanske kan även det förändras? Ska snart ta och göra en ny måttbandsrunda och se efter om jag lever i självbedrägeri eller om det jag tror mig se faktiskt är sant.

Godnatt

Lite väl långt uppehåll

Idag är det söndag och jag har inte varit ut sedan i onsdags. Men så blir det när maken är borta på jobb. Klarar inte riktigt av att ringa in barnvakt för att stick ut och springa... inte än i alla fall.

Nu har jag stoppat mig full med kycklingpaj med gorgonzola och nu ska jag smälta maten, sedan ska jag runt berget! Intervallträning ska det bli. Stånk och stön! Wish me luck!

seeya

Tjejgåing

Onsdagen var det tjejgåing. Drygt 7 km i ett rasande tempo (enligt undertecknad). Tog cirka en timme och väl i mål fick man en pick-nickpåse och det lottades ut lite priser. Jobbet fick en pokal för att vi var flest antal deltagare från samma arbetsplats i vår startgrupp. Benhinnorna (?) gav sig till känna dagen efter, eller kanske var det träningsvärk på skenbenen och fotens översida?

Jag kan i alla fall träna. Målet är väl varannan dag eller åtminstone var tredje. Nu blev det två på raken och så kan manju inte hålla på.

seeya

Över bron

Efter föräldramötet i måndags hade jag ingen lust att ge mig ut och Camilla och jag att vi skulle ut på tisdagen istället. Vi kom iväg och gav oss iväg över bron. Vi sprang hela vägen "upp till nock" sedan hade jag ont överallt och ville inge' mer. Camilla kände samma sak (vilka peppningspolare va'?). Vi powerwalkade till dansbanan och lite till. Vi var ute i en timme och jag gick av mig lite irritation över suckandet hemma innan jag kom iväg.

Härligt att jag kan ha hög puls i en timme utan att pumpen ger upp.

seeya

Jag+ 8km=sant

Japp, jag har förflyttat min lekamen 8km i en sammanhängande loop och vid ett och samma tillfälle! Mäkta stolt! Nu känner jag mig säker på att jag kommer att klara av att springa (!) en mil. Känns inte ens overkligt längre. Hurra vad jag är bra!

Visst började vi med att gå och visst hade vi intervaller med gång och löpning, men sista typ tre km sprang vi och jag hade kunnat springa en bit till så länge det inte varit uppför...

Detta var i lördags morse (japp, jag var ute strax efter åtta och en timme och en kvart senare var jag hemma) och i söndags trodde jag att jag skulle behöva inlines och klättrarutrustning för att kunna förflytta mig! Jisses vad många muskler det finns i ett lår! Och inte visste jag att skulderpartiet och nacken skulle ta stryk av att springa. Troligen fel teknik ( i alla fall enligt Camilla).

Hela söndagen krattade jag som en besatt i stugan för att bli av med träningsvärken. Idag känner jag mig redo för en repa till, men först föräldramöte, sedan får vi se.

seeya

83 pannor och träningsvärk i rumpan

Ja! Två kilo ner betyder två kilo mindre att frakta runt en mil. Det var tydligen ett träningspass igår eftersom det satte sina spår i kroppen. Jag känner en ovanlig känsla i rumpan. Bra att det ger lite resultat.

seeya

Gick runt berget idag

Jag vet att jag fortfarande är lite sjuk och inte borde, men en promenad kan väl aldrig vara fel, eller? Jag var hemma från jobbet idag, minsta grabben sjuk han oxå. (Det är förresten stora grabben med, men han ville till skolan och det tycker jag är ok.) Camilla ringde och frågade om det var aktuellt att hänga med ut på en runda. Jag hade ingen lust egentligen, men det är ju så att det var ett tag sedan jag var ut så va' fanken...

På med nya träningströjan och nya sockar, skor och så lite gammalt. Jisses vilken junkie jag blivit direkt. Det går nog bättre och jag köper ett par löpartights. Ja, eller hur? Men visst är det väl viktigt att ha bra grejor, men swoochen behövs knappast.

Hur som helst Camilla kom i sin nya stass och så satte minstingen i vagnen och så bar det iväg. Vi pratade lite teknik och annat som har med löpning att göra. Camilla har hittat ett lopp den 28 maj. 3, 5 eller 10 km finns det att välja på. Om det blir av så blir det 5:an tror jag. Intressant att se om jag klarar av halva sträckan.

Det var jobbigt uppför (förkylningens fel? Knappast!) och jag väntade ihärdigt på att jag skulle komma in i andra andningen. När alla uppförsbackar var slut så släppte stumheten i benen och jag kände att det gick lite bättre, men om inte Camilla varit med hade jag stannat flera gånger - tur att hon är lite tjurig... Något meditativt stadium infanns sig inte, och knappast heller någon andra andning, men kanske en liten känsla av att om jag bara tar mig förbi det första jobbiga så blir det lättare ett tag igen.

En timme och en kvart var vi ute och svettig blev jag och jag applåderar mig själv för att jag inte stannade till mer än för att ta vatten. Och faktiskt så kände jag mig lite friskare efteråt. Jag lovar dock att inte ta i allför mycket om jag är sjuk.

Ett steg närmare målet...

seeya

Förkyld

Nu har jag skor och jag har kläder som funkar och jag vill faktiskt ut. Vad händer?! Bihåleinflammation. Som extra salt i såren (bihålorna?!) har Camilla varit ute och sprungit två (2!) gånger. Hon påstår att hon måste ta två steg när jag tar ett så att det är lugnt. Vi får väl se. Snart bara 100 dagar kvar. Var i stugan en sväng i helgen. Funderade på var jag ska hitta någon bra runda där.... Runt sjön kanske, men hur j-vla långt är det?!

seeya *snörvel*