Härligt

Vårvinter i stugan. Massor med snö och solsken. Pågens gifflar och saft.

Vit februari och stl 46

Jaha nu har ytterligare en februari passerat. Vit dessutom. Inga som helst problem faktiskt. Den femte i ordningen. Jag var bjuden på 4 fester denna kalla vintermåndag - gick på tre, den fjärde blev inställd (fast jag hade inte tänkt gå på en ändå!). Och jag var nykter och hade roligt, riktigt roligt. Man kan ha kul utan sprit. V.S.B.

Idag har jag varit på stan - och provat jeans. Jag tror fan det är värre än att prova BH. Jag var på typ alla affärer som saluför denna produkt. Ville ha ett par baggy eftersom det är så skönt. Hamnade på herrjeansen i en butik. Letade på reor men fann mest 28-29:or (tum). Jag provade ett par stycken på Lindex. Även om Lindex har piffat till sig lite så andas stället fortfarande tant för mig. Hittade några stretchiga varianter på samma tema. De som var skönast var i stl 46. Det var ungefär där som det tog stopp! Då och när Rut m.fl.:s största storlek var 40... Jag fick en till reality check när jag Skypade med maken på kvällen. Även fast att jag sitter rakt och fint i stolen och nästan tittar rakt fram har jag dubbelhaka! Föga upphetsande...

Jag vet att jag inte är fet. Jag vet att min man älskar mig för den jag är och att alla andra jävla klyschor om utsidan stämmer. Men trots det så räcker det nu! Nu ska degen bort. All slapp massa ska bort - BORT!!! För fem år sedan var jag ner och vände på 73kg... Sedan blev jag gravid och ja... resten är historia. Nu har jag hållit mig stadigt (!) mellan 85 och 89 hur länge som helst. Det tar jag som ett tecken på att jag egentligen äter rätt ok. Det är bara det att det är fel spann. Jag vet att senaste forskningen säger att inga kurer fungerar utan det enda rätta är att äta mindre energi än vad man gör av med och detta ska ske regelbundet - liksom träning/rörelse.

Men... Jag mådde bra av GI och tappade ett par kilo (var det 4-5 stycken?). Om jag bara kunde komma under 80kilo iaf. Jag har ett mål på vältränade 75. 10-15kilo alltså. Låter och känns som jävligt mycket, men jag har ju lyckats förut och tror inte på att jag blivit så himla gammal att jag kan använda åldern som argument att det inte går en gång till. Det värsta är att jag inte minns hur jag gjorde då. Minns du? Jo, just ja... SEKTEN. Men det är en resa jag inte tar igen. Ryser av blotta tanken på en grupp som nästan applåderar över vikt-/måttminskningarna i gruppen och att guldstjärnor ska vara moroten. Minns att man kissade precis innan man ställde sig i kön för att få förmånen att för en hundring få ställa sig på vågen. Huvva! Nej, det får bli något annat. Klarar jag av att ta bort mackorna?! Potatisen? Pastan? Riset? Ja, det tror jag, fast brödet är svårt. Har ju dessutom precis önskat mig en bok som heter "Brödglädje" och gärna oxå en ny hushållsassistent...

En sak vet jag bara - DET SKA GÅ!!! Och dessutom snabbare än 5 år. Ett halvt kilo i veckan är två dito i månaden. Då borde 10 kilo ta 5 månader, men det tror jag inte på. Har inte den disciplinen tyvärr. Men det vore gött att komma under 80 kilo till Tjejmilen. Det betyder minst 7 kilo på 6 månader. Ett drygt kilo per månad... Hmm... inte omöjligt, eller hur?

Mitt första dilemma är sockret. Men att sluta go'fika är egentligen lätt. Godis bara på lördagar likaså. Helgerna är frizoner, men inget "sista-måltiden-manér". En portion funkar oxå. Tugga långsamt, lägg ner besticken åtminstone en gång per måltid, drick vatten före och under måltiden.

Hux flux har jag en plan. En genomförbar en. Nu ska maken underrättas, hans stöd är ovärderligt och absolut en förutsättning. Mars har precis börjat och te är ju gott.

Jag har läst att frosseri är en dödssynd. Det tåls att tänka på.

Just nu är sinnet starkt!

Återkommer
Frutto