Skadad

Jaha, nu går jag in i en skadeperiod. Har haft lite ont nere i foten. Nere vid fotknölen. Känns som en sträckning ungefär.

Var på middag hos min moster igår. Åt mig halvt fördärvad, som vanligt när man är där... Jag som trodde att jag skulle komma tillbaka till jobbet smal, snygg och sådär idrottslärarfräsch. Pyttsan, lite brun har jag väl blivit, men kroppsformen är densamma. Det tar tydligen längre tid och lite bättre matdisciplin för att åtstadkomma det jag vill. Det finns ju inga vardagar på sommaren...

Hursomhelst så är min mosters man massör och han ryckte åt sig mina fötter och jag sa:"Stopp!" för att jag ville inte att han skulle ta på det onda. Han hittade i alla fall ett par senknutor (hans ord) som han torterade så att de försvann. Han påstod att att mina fötter är orörliga i tårna, senorna och att jag bör träna lite. Han har säkert rätt. Så det är väl bara att sätta igång. Och sedan tror jag att jag ska stretcha fötterna efter jag sprungit. Och till sist skulle jag behöva mer ork så att jag skullle orka ta ut stegen mer och på så sätt få till en bättre teknik och använda hela foten. Borde definitivt springa idag,men det vill inte min fot. Om jag vore idrottare... ja, va' fanken skulle jag ha gjort då??? Troligtvis styrketränat resten av kroppen. Vad jag gjort? Ätit potatissallad och salami på frukostmackan...

Idag ska jag plocka lite jordgubbar på nå't självplock nå'nstans. Hukningen får räknas som träning. Och imorgon kommer mamma.

seeya
Frutto

Till Mårrmårr

Igår kväll skulle jag ut eftersom Camilla sprungit 6.30 och inte hade nån lust att åka ut hit och ta en runda med mig. MEN jag orkade inte, Harry Potter kändes roligare. Så.. jag var ju tvungen (?) att ge mig ut idag. Hade först tänkt att sticka iväg innan frukost, men det var så mysigt att ligga och morna sig med familjen. Och sen blev det frukost och jag glömde bort att äta lite light för att orka springa... Jag kom iväg 12.45. Jag var trött och kroppen kändes tung. Men jag skulle till Mårrmårr. Jisses vad jobbigt det var. Och solen stekte. Kanske är det en bra träning om det blir soligt i Stockholm. Keps på blir det, det är då ett som är säkert. Och solbrillor. Och vatten. Hur som helst så stannade jag bara två gånger. En gång för att skölja munnen i sjön och en gång då sinnet sviktade. Men jag var snabbt igång igen. 7,3 km på mindre än 45 min känns bra! Kanske kan jag klara en mil på 1h 20min?

Jag vet att det var länge sedan jag sprang, men i helgen när min pappa med familj var här, simmade jag och min lillasyster två dagar i rad i sjön. Inget supertempo, men ändå motion.

Nu är det en månad kvar.

Har fått kontakt med Tjejmilen om att få med klubbnamnet i anmälan och det skulle inte vara några problem.

Nu är det kväll och jag orkar inte ens skriva långa meningar. Hoppas jag håller mig vaken tills grabbarna är i säng.

seeya
Frutto

Igår gjorde jag nå't galet

Jag satte mig i bilen, klockan var efter 21. Jag åkte 2,5 mil in till sta'n. Där mötte jag upp med Camilla och så stack vi iväg på en runda. Sedan satte jag mig i bilen och åkte 2,5 mil tillbaka till stugan. Och jag tyckte att det var värt det! Maken sa inget när jag åkte, fastän jag såg att han tyckte att det var knäppt. Det är ju oxå en form av stöttning. Fast jag förstår honom. Inte allt för långt tillbaka i tiden tyckte jag att folk, så kallade motionärer, var knäppa om de satte sig i bilen och åkte iväg till ett motionsspår. Springa gick väl direkt utanför knuten? Men nu, när jag själv åker 5(fem) mil för att få sällskap i löpningen, tycker jag att det är helt naturligt. Tänk vad man kan förändras!

Tycker att löpningen kanns ganska ok igen. Lite fundersam hur jag ska orka en hel mil. På söndag eller måndag kommer Camilla hit och då blir det en runda runt sjön. Och nästa sväng för mig blir 7,3km till Mårrmårr. Klarar jag det med livet i behåll, så borde en mil gå på ren vilja, eller?!

Frutto

Har hittat vägen runt sjön

Stack iväg idag på ren ilska. Sket i att molnen var så tunga av regn att det såg ut som träden höll dem uppe. Mitt älskade lilla odjur bröt sönder mina glasögon imorse... Mina skitsnygga DKNY, som jag passar så bra i. Ok, jag vet att det bara är materialistiskt att bli arg och ledsen för att en pryl går sönder, men jag är inte större än så. Och så kostar det ju en massa pengar att fixa nya. Tur att jag har fler en ett par (sa jag materialistisk förut?). Ringde optikern som sa att jag måste komma in. (Varför? undrar jag eftersom de har allt i sina papper...) Talade om vilket märke (DONNA KARAN), "Det har vi inte." "Jorå", sa jag, "DKNY." "Jaha, du menar DKNY" ... (kommentarer andra än att jag nog måste byta till en optiker som vet vad de saluför är överflödiga) I alla fall så var det tvungna att ringa England och kolla, men att det var nog ganska kört. (Egna ord).

Med det i skallen satte jag på mig springskorna och gav mig iväg. Tänkte bara ta en kort sväng, men när jag hittat vägen till lilla bron så var det ju bara att fortsätta. Sprang nog lite fortare idag. Det tog 40 min knappt runt sjön. Bra runda. Och ja, det regnade fast bara halva vägen....

Nu sitter jag här mätt efter mannagrynsgröt, ren och mjuk efter en skön dusch ute i uppvärmt sjövatten och med en raspig tvagningsvante. Kan man önska sig nå't mer? Ja, inte behöver jag så särskilt lång betänketid för att komma på en hel lista med saker jag önskar mig. Nyfiken? Titta längre ner.













1. Slippa den efterhängse Meniere.
2. Shoppa loss på stans reor. Bikinin i stugan håller på att falla sönder. Och en snygg jeanskjol.
3. Hela brillor.
4. En kul fest.
och tusen andra saker och upplevelser...

Är ändå nöjd. Som vanligt. Det är en skön känsla. Try it - you like it!!!

Frutto

Försöker titta på mig själv med andras ögon

Har nyss kommit tillbaka till stugan efter en runda. Är mäkta stolt över mig själv. Sprang mellan 40 och 45 minuter. Tänkte först skriva nästan 45min. Men det lät som om jag försökte späda på min prestation. Sedan tänkte jag skriva drygt 40min. Men det lät som om jag inte var nöjd med 40. Saken är den att jag har så taskig klocka att jag måste räkna små streck för att se exakt hur många minuter som passerar och det orkar jag inte! Där blev det idag mellan 40 och 45 min. Det är i alla fall mer än jag sprungit själv någonsin förut. Tyvärr behöver jag väl orka med dubbla den tiden för att få till en mil... Men det kommer att gå! 45 dagar kvar. Har nästan bestämt mig för att inte mäta upp en mil och springa den, för då bryter man väl ihop! Om nu kna anse tidsproblematiken som viktig (och det känns så ibland), så har jag tackat ja till några nummer av iForm för att få en löparklocka, en stegräknare och en pulsmätare. Allt för knappa hundringen. (se nedan appropå hi tech...)

Nu till det att se på sig själv utifrån:
Låt säga att jag för ett år sedan skulle titta ner på vägen här vid stugan och se en halvfet (nåja inte smal) person flåsa sig fram i sakta mak med tunga steg, iförd på gränsen till hi tech kläder och skor. Vad tror du att jag skulle tänka då? "Vilken tankestark kvinna som tagit tag i sitt liv och som verkar ha bestämt sig för att ändra på dåliga vanor och trotstar väder och annat." Knappast!!! Snarare: "Vilken galning!!! Tror hon att det går bättre bara för att hon har dyra kläder??? Ser ju ut som en kobent valross. Kan hon inte låsa i sig någonstans med ett löpband från TV-shop så man slipper se (och höra!!) eländet."

Frutto

46 dagar kvar...

Kollade just på Tjejmilens hemsida... Det är 46 dagar kvar. Himmel och pannkaka. Undrar om det vore idé att prova att springa en hel mil innan det är dags, eller ska man INTE göra det?

Frutto

Läkarens utlåtande

Igår var jag till min läkare. Till 75% vill han påstå att jag har fått Menieres sjukdom. Konstig nog så känns det inte så fruktansvärt. Jag var väl lite förberedd. Men det känner mig för ung för att få en kronisk obotbar sjukdom. Han vill i a f att jag skulle sjukskriva mig och bara jobba 75%. Det funkar inte om man är lärare. Jag måste i samråd med min man hitta tid för mig själv i den vardag jag har. Göra saker bara för mitt eget höga nöjes skull. Borde inte bli så svårt...

Läkaren sa också att det är mycket sällan som man blir helt döv på det ansatta örat och ännu mer sällan som det blir dubbelsidigt. Tyvärr kan det vara så att jag kommer att fortsätta att ha anfallen ofta. Det känns tungt, men är det så så är det. Ska börja med lite homeopati och örtmediciner för att se vad som händer.

För att helt bestämma sig behöver läkaren ett hörselprov under i nära anslutning till ett anfall. Svårt att få till, men det blir väl så småningom. Han sa att det kan ta flera år att diagnostisera en Menieres helt säkert.

Vi får väl se om jag sticker iväg och springer imorgon... Idag vill jag inte - lite less och uttråkad. Har köpt en dvdspelare och lånat lite filmer av bror. Det är det som lockar just nu även om det är härlig svensk sommar utanför.

seeya
Frutto

Kort bara

Jag tog mig ut ikväll! En knapp halvtimme. Känner mig rätt stolt. Tre dagars intervaller känns ok. Gick mycket bättre idag än i förrgår. Skönt. Hoppas att jag orkar hålla i detta... Camilla och min man (!) är bra peppare. Det ska gå!

Godnatt
Frutto

Nu har jag börjat om igen.

Igår kom jag då iväg - äntligen. Minsta grabben sov till 10. Så går det när man håller dem uppe sent på kvällarna. Jag hade ju planerat att ge mig iväg tidigare på morgonen innan det blev för varmt, men jag bestämde mig i a f för att jag måste börja om. Det är ju mindre än två månader kvar.

Jag sprang längs europavägen ett par hundra meter. Jisses vad läskigt när lastbilarna svepte förbi en. Jag var ute i 25 minuter. Sprang nästan hela tiden. Ändå en bedrift enligt mig själv. Och varmt var det - nästan 25 grader.

Idag märks det att det var alldeles för länge sedan jag sprang. Lite korta muskler på utsidan av låren faktiskt, men inte så farligt.

Jag har varit och fått en privatlektion i Yoga igen. Skitlängesedan. Jag har fått ett litet morgonprogram på en kvart ungefär där jag får andas lite och ta en minut eller två till att fundera på hur jag vill att dagen ska bli. Jag har inte hållit på med något yogaprogram riktigt ordentligt sedan innan jul och det sätter sina spår på humöret. Jag har ett mycket bättre tålamod med mig själv, min man, mina barn och alla andra om jag yogar på lite mer kontenuerligt. Min yogalärare är i Indien just nu och om tillfälle ges kommer hon att fråga sin lärare om det finns något som yogan kan ge när det gäller Menieres.

Jag hade ett litet miniyrsel idag, så jag kanske inte springer imorgon, men då blir det i övermorgon istället. Nu gäller det att ligga i, framför allt eftersom Camilla inte kommer hit till stugan och drar med mig ut. Måste hitta tillbaka till den där känslan som nästan infann sig att det var skönt att ge sig ut och spring. I väntan på den ska jag nu ta en päroncognac...

seeya
Frutto

Jag yrslar vidare...

Det går åt pipsvängen med löpningen. Jag har yrslat på som fan ett tag och då vare sig kan eller orkar jag springa. Funderar på att blogga om yrseln oxå. Det blir ju bloggar mer jämt då eftersom jag springer när jag inte yrslar och vice versa.

Inatt hade jag ett anfall modell större. Är helt slut idag - bakis liksom. Ska fixa en tid hos läkaren nu snart. Men jag har som accepterat att det nog är Menieres sjukdom, som läkaren trodde på ett tidigt stadium. En migränvariant på så sätt att anfallen kommer vid samma tillfällen som ett migränanfall gör - när anspänning släpper eller när jag slappnar av efter en stressig situation. Fast det är inte klockrent det heller eftersom jag fick ett anfall inatt och jag var inte särskilt stressad igår.

Det finns hur många hemsidor som helst att läsa om detta och jag har läst några, men det är ganska deprimerande. Tex. så blir man ofta döv på det örat som är "ansatt". (Det är det som läkaren vill kolla för att bestämma om det är Menieres eller inte. Hörseln alltså...) Dessutom så blir även det andra örat "ansatt" i 15-25% av fallen. Det går inte att bota och inte behandla särskilt väl inom skolmedicinen heller. Så...så snart det är befäst kommer jag att prova varenda kvackare inom länet för att få ordning på detta. Inte kinesiologi och håranalys kanske, men det mesta andra. Jag kommer att börja med Dr. Pal även om han kan betraktas som utomläns. Han fixade ju till mig hyfsat för ett år sedan...

Alltså ingen löpning sedan sist, men jag kommer igen. Om inte annat så får jag väl krypa runt Djurgården. Allt går utom gamla klockor och nyfödda barn. MEN gamla klockor går på auktion och nyfödda går såsmåningom.

seeya
Frutto