Dagen har varit trevlig på jobbet, himla goa ungar. Jag kamikazehandlade efter jobbet. Det innebär att man tar ett trött och hungrigt barn med sig och handlar vid middagstid. Det gick bra tack vare att denna handlare VET hur det kan vara och sålde korv med bröd för en femma och dessutom har han/hon införskaffat flera bilvagnar som små barn gillar att åka i och som dessutom rymmer lite mer än en liter mjölk. Vi kom hem år lite mer och sedan gick musten ur mig totalt... Kan bero på att lillgrabben valt att sova stötvis på nätterna igen. Kan oxå bero på att jag höll på att få ett fullständigt frispel idag, när jag fick veta att vår fyra (4!) år gamla bil har nå't mystiskt fel som den auktoriserade märkesverkstaden inte klarar av att laga ens med hjälp från deras tekniska support centralt. ARN här kommer jag (alltså om jag inte får en nyare bil som gått mindre och som funkar, med full sevicebok och utan att jag behöver lägga mer än ett frimärke emellan) Till min tröst finns det ett par tusen bilar i Sverige med samma svårlösta oljeproblem och man jobbar för att ha en lösning inom ett par månader i alla fall. Under tiden får jag känna mig som en miljöbov som kör omkring i en bil som drar 1 liter olja på 300 mil. Och att jag dessutom ska betala oljan själv fattar du väl själv. Sån't tröttar ut mig...
Jag borde...
...inte sitta här
...diska (eftersom diskmaskinen har krashat och ingen handlare av dessa varor har öppet till 21.)
...dammsuga (antingen det eller fortsätta att hävda att jag håller på att försöka bota min dammallergi med sensibilisering)
...sätta igång en maskin tvätt (men klarar aldrig att vara vaken tills den behöver hängas)
...förbereda inför valjobbet som jag ska dra igång med eleverna på onsdag
...duscha (så att jag kan sova tio minuter längre imorgon bitti)
...vänta på att maken och äldste sonen ringer och säger godnatt från sin minisemester (fast det kan jag faktiskt vänta på i sängen.)
...packa in hushållsassistenten som stått framme sedan den kom hem från stugan
...ta fram kläder till mig och minstingen (så att jag kan sova tio minuter till imorgon bitti)
...gå ut med soporna (antingen det eller släppa in skatorna)
...göra i ordning matsäcken till min utedag imorgon(så att jag kan sova tio minuter längre imorgon bitti)
Jag väljer att gå ut med soporna och ställa disken i en mindre osmaklig hög. Sedan sängen.
och ja, jag ska berätta om mina superdagar i Stockholm...se'n.
/Frutto
augusti 31, 2006
augusti 27, 2006
augusti 24, 2006
En glädjedag, tills nu!
I morse tog jag fram smalbyxorna. Jag vet att det kanske inte precis var läge för det tidsmässigt, men jag kände mig lite piskad eftersom alla mina jeans har FEL. Döm om min förvåning när jag kom i flera par! De satt mycket snyggare än de gånger tidigare i år när jag "skohornat" mig i dem. Faktiskt ska ett par med till Stockholm imorgon.
På tal om det... Klockan är efter nio och jag har inte börjat mig packning än. Har två maskiner kvar att tvätta för att få med mig det jag "måste". Wish me luck!
Var ute på en power walk igår kväll med Camilla. Vi velade fram och tillbaka varsina gånger innan vi bestämde oss för att ta en rask promenad. Skönt. Vi gick en runda som vi gått tidigt i vårens träning och vi gick fort. OCH vi pratade. Det hade vi aldrig kunnat göra för ett halvår sedan. Det går framåt!!!
seeya efter Tjejmilen...
Frutto
På tal om det... Klockan är efter nio och jag har inte börjat mig packning än. Har två maskiner kvar att tvätta för att få med mig det jag "måste". Wish me luck!
Var ute på en power walk igår kväll med Camilla. Vi velade fram och tillbaka varsina gånger innan vi bestämde oss för att ta en rask promenad. Skönt. Vi gick en runda som vi gått tidigt i vårens träning och vi gick fort. OCH vi pratade. Det hade vi aldrig kunnat göra för ett halvår sedan. Det går framåt!!!
seeya efter Tjejmilen...
Frutto
augusti 21, 2006
Dagen
Idag har varit en bra dag!!! I och för sig började den halvdant med lillgrabben som inte ville kliva ur bilen och gå in på dagis och som skrek som en med dödsångest när jag gick, men sen gick det uppåt. Jag fick kred på jobbet för något som jag skrivit. Och det från flera håll! Känns bra. Och sedan hade grabbarna och jag en bra middag tillsammans. De plockade svarta vinbär och ärter i landet tillsammans. Det gläder ett modershjärta!
Senare på kvällen stack jag och Camilla ut och sprang. Tyvärr hade vi glömt att det är sena augusti och att det snabbare blir mörkt på kvällen. Vi hade bestämt att vi skulle springa ett motionsspår. Men tro inte att det är upplyst och fullt med fint sågspån. Nej detta är mer likt en kostig med skyltar uppsatta med jämna mellanrum på nå't träd. Inte för att jag såg dem, dem fick Camilla hålla koll på. Hon har dessutom sprungit där förut. Jag hade fullt sjå att hålla mig upprätt bland rötter och stenar och hala spångar. Men det gjorde jag. Banan var på 5km, men vi gick den sista kilometern ungefär för då såg jag bara nå't mörkgrönt jytter framför mig och jag tyckte att det var bättre att ta det lite lungt istället för att ramla och stuka sig eller bryta nå't. (Glöm att jag skrev att jag ville just det för ett tag sedan...) Camilla tyckte att det är väl bara att springa vidare, men jag vidhöll att jag inte såg nå't. Hur som helst så sprang vi hem från motionsspåret istället och det gick hur bra som helst!!! Jag bara sprang! Skönt var det oxå! Vi pratade om att vi naturligtvis ska fortsätta springa efter Tjejmilen. Fast vi behöver nog använda pannlampa och reflexväst framöver... Fatta hur snabbt det kan gå. Inte en chans att jag för ett halvår sedan skulle ens drömma om att springa ute i skogen med pannlampa för att kunna se! Mycket har hänt, och det känns bra inför framtiden.
Jag trodde inte att jag skulle tycka om att springa någonsin så det målet är ju i alla fall uppnått... Och inte hade nära-döden-upplevelser heller när jag väl var hemma efter nära en och halv timme. Snarare kände jag mig upplyft och pigg. Så pigg att jag sitter här nu framför datorn när klockan börjar närma sig midnatt och tycker att det känns ok. Hoppas att jag känner likadant imorgon bitti.
Camilla och jag ska avsluta vår uppladdning inför Tjejmilen på onsdag med att springa rundan i skogen igen - fast då i dagsljus!
seeya
Frutto
Senare på kvällen stack jag och Camilla ut och sprang. Tyvärr hade vi glömt att det är sena augusti och att det snabbare blir mörkt på kvällen. Vi hade bestämt att vi skulle springa ett motionsspår. Men tro inte att det är upplyst och fullt med fint sågspån. Nej detta är mer likt en kostig med skyltar uppsatta med jämna mellanrum på nå't träd. Inte för att jag såg dem, dem fick Camilla hålla koll på. Hon har dessutom sprungit där förut. Jag hade fullt sjå att hålla mig upprätt bland rötter och stenar och hala spångar. Men det gjorde jag. Banan var på 5km, men vi gick den sista kilometern ungefär för då såg jag bara nå't mörkgrönt jytter framför mig och jag tyckte att det var bättre att ta det lite lungt istället för att ramla och stuka sig eller bryta nå't. (Glöm att jag skrev att jag ville just det för ett tag sedan...) Camilla tyckte att det är väl bara att springa vidare, men jag vidhöll att jag inte såg nå't. Hur som helst så sprang vi hem från motionsspåret istället och det gick hur bra som helst!!! Jag bara sprang! Skönt var det oxå! Vi pratade om att vi naturligtvis ska fortsätta springa efter Tjejmilen. Fast vi behöver nog använda pannlampa och reflexväst framöver... Fatta hur snabbt det kan gå. Inte en chans att jag för ett halvår sedan skulle ens drömma om att springa ute i skogen med pannlampa för att kunna se! Mycket har hänt, och det känns bra inför framtiden.
Jag trodde inte att jag skulle tycka om att springa någonsin så det målet är ju i alla fall uppnått... Och inte hade nära-döden-upplevelser heller när jag väl var hemma efter nära en och halv timme. Snarare kände jag mig upplyft och pigg. Så pigg att jag sitter här nu framför datorn när klockan börjar närma sig midnatt och tycker att det känns ok. Hoppas att jag känner likadant imorgon bitti.
Camilla och jag ska avsluta vår uppladdning inför Tjejmilen på onsdag med att springa rundan i skogen igen - fast då i dagsljus!
seeya
Frutto
augusti 17, 2006
Hälsopedagogen
Första dagen på jobbet... Det är inte bara jag som gäspar innan lunch. Inte för att det är trist och ointressant utan för att man inte är van att sitta still och lyssna koncentrerat så länge. Tre nya kollegor i arbetslaget. Återskommer om det snart....
Tidigare i bloggen har jag ju skrivit om att jag i våras hade en önskan om att komma tillbaka till jobbet idrottslärarfräsch. Det blev ju inte så - i år heller. Jag har oxå skrivit om åldertecken, men jag undrar om jag inte har ett till. Genom åren har min vikt varierat kraftigt, och då menar jag inte från spädis till skolåldern... Men nu när jag släpar runt på typ tio kilo för mycket, så är jag förvånad över att de sitter på magen (de flesta i alla fall). Svårare att bli av med säger erfarna (äldre kvinnor). Kusligt är et i alla fall. Och det får mig osökt in på mina tre nya kollegor - åtminstone en av dem. Hon vikarierar för vår idrottslärare som är mammaledig. Lyssa nu! Hennes drömtjänst är att få jobba 60% med eleverna och 40% med personalen för hon är inte bara utbildad idrottslärare utan även hälsopedagog! Nu kommer det alltså ett läsår där jag hela tiden kommer att dra in magen och fika i smyg. Sa jag att vi delar arbetsrum oxå? Tyvärr verkar hon supertrevlig. Idag på lunchen snodde jag åt mig en kaka på lunchhaket som jag tror var ämnad för henne. När jag kommenterade det sa hon bara: "Det är ju inte lördag idag!"
I rest my case.
Frutto
Tidigare i bloggen har jag ju skrivit om att jag i våras hade en önskan om att komma tillbaka till jobbet idrottslärarfräsch. Det blev ju inte så - i år heller. Jag har oxå skrivit om åldertecken, men jag undrar om jag inte har ett till. Genom åren har min vikt varierat kraftigt, och då menar jag inte från spädis till skolåldern... Men nu när jag släpar runt på typ tio kilo för mycket, så är jag förvånad över att de sitter på magen (de flesta i alla fall). Svårare att bli av med säger erfarna (äldre kvinnor). Kusligt är et i alla fall. Och det får mig osökt in på mina tre nya kollegor - åtminstone en av dem. Hon vikarierar för vår idrottslärare som är mammaledig. Lyssa nu! Hennes drömtjänst är att få jobba 60% med eleverna och 40% med personalen för hon är inte bara utbildad idrottslärare utan även hälsopedagog! Nu kommer det alltså ett läsår där jag hela tiden kommer att dra in magen och fika i smyg. Sa jag att vi delar arbetsrum oxå? Tyvärr verkar hon supertrevlig. Idag på lunchen snodde jag åt mig en kaka på lunchhaket som jag tror var ämnad för henne. När jag kommenterade det sa hon bara: "Det är ju inte lördag idag!"
I rest my case.
Frutto
augusti 12, 2006
Från Mårrmårr
Igår hände det sig att vi varit med Mårrmårr och fikat och när vi skjutade hem henne kom nå'n i bilen (jag?) att jag som ändå skulle ut och springa kunde ju springa hem från Mårrmårr. Har jag berättat att det är 7,3km? Jag svängde upp till stugan och svidade om. Jag tog med mig en vattenflaska denna gång. (Kommer att återkomma till den snart igen.)
Varmt men mulet. Kände mig duktig och satte tidigt upp delmål eftersom jag kände att jag inte hade löpet i mig denna dag. Förra gången tog det 45min - igår 55min. Jag gick stora delar och när jag sprang måste jag ha sprungit för fort för jag orkade INGENTING. Sa till mig själv att spring hela sjön. (en flera km lång sjö som jag springer "jämnsme") Jag orkade inte det alls. Dessutom så ringde Camilla. Hon och jag hade lite löst snackat om att vi skulle springa ihop. Men maken hade lovat ut en god middag så jag ville springa innan eftersom jag inte tror att det är så bra att springa efter en halv flaska vin... Vattenflaskan då?! Jag kan nu förstå varför någon kommit på vätksebälten. Jag stoppade min halvlitersflaska i linningen efter det jag förstått att det var lite tungt att hålla i den. Den skumpade runt där bak och irriterade. En gång for den tom ner i brallan - just när det kom en bil. Tur att inte så många kännermig här omkring. Det hela slutade med - efter det att jag funderat på att miljöbova och slänga fanskapet i sjön - att jag tog en klunk och hällde resten på armarna som svalka och sedan gick det bättre att hålla i den.
Foten klarade sig ganska bra - den gör lite ont idag och jag smörjer med ett linement som jag fått av maken.
Jag börjar bli rastlös! Nu är det lika bra att börja jobba. Tänker mycket på jobbet och det är ju inte bra stressmässigt... Och snart har Tjejmilen varit - vad händer då??????
Papperen från Tjejmilen har kommit. Vi platsar i näst sista gruppen tidsmässigt tror vi. Vi vet ju inte eftersom vi inte sprungit en hel mil än. Men vi har beslutat att starta i gruppen tidigare så att vi .... ja, vaddå? Vi funderar i alla fall på att hyra cyklar och cykla runt banan på fredagen när vi kommit ner till Stockholm. Vi ska dessutom hämta ut våra nummerlappar på fredagen så att det är gjort. Sedan blir det shopping och husmorssemester...
seeya, nu ska minstingen sova en skätt (hoppas jag)
Varmt men mulet. Kände mig duktig och satte tidigt upp delmål eftersom jag kände att jag inte hade löpet i mig denna dag. Förra gången tog det 45min - igår 55min. Jag gick stora delar och när jag sprang måste jag ha sprungit för fort för jag orkade INGENTING. Sa till mig själv att spring hela sjön. (en flera km lång sjö som jag springer "jämnsme") Jag orkade inte det alls. Dessutom så ringde Camilla. Hon och jag hade lite löst snackat om att vi skulle springa ihop. Men maken hade lovat ut en god middag så jag ville springa innan eftersom jag inte tror att det är så bra att springa efter en halv flaska vin... Vattenflaskan då?! Jag kan nu förstå varför någon kommit på vätksebälten. Jag stoppade min halvlitersflaska i linningen efter det jag förstått att det var lite tungt att hålla i den. Den skumpade runt där bak och irriterade. En gång for den tom ner i brallan - just när det kom en bil. Tur att inte så många kännermig här omkring. Det hela slutade med - efter det att jag funderat på att miljöbova och slänga fanskapet i sjön - att jag tog en klunk och hällde resten på armarna som svalka och sedan gick det bättre att hålla i den.
Foten klarade sig ganska bra - den gör lite ont idag och jag smörjer med ett linement som jag fått av maken.
Jag börjar bli rastlös! Nu är det lika bra att börja jobba. Tänker mycket på jobbet och det är ju inte bra stressmässigt... Och snart har Tjejmilen varit - vad händer då??????
Papperen från Tjejmilen har kommit. Vi platsar i näst sista gruppen tidsmässigt tror vi. Vi vet ju inte eftersom vi inte sprungit en hel mil än. Men vi har beslutat att starta i gruppen tidigare så att vi .... ja, vaddå? Vi funderar i alla fall på att hyra cyklar och cykla runt banan på fredagen när vi kommit ner till Stockholm. Vi ska dessutom hämta ut våra nummerlappar på fredagen så att det är gjort. Sedan blir det shopping och husmorssemester...
seeya, nu ska minstingen sova en skätt (hoppas jag)
augusti 09, 2006
När huvudet är dumt får kroppen lida...
Jag tänkte (?) igår att nu så är väl foten helt återställd. Att jag se'n yrslat tre gånger på kort tid senast igår på dagen spelade väl ingen roll. Jag satt och läste i iForm och tänkte att nä nu jävlar måste jag ut!!!! Fettet har samlat ihop sig i en massiv sommarattack kring magen. Mobiliserat alla krafter inklusive min självdisciplin (tillåt mig småle HAHAHAHAHA) och ligger i formation runt mage och lår. VAD GÖRA?! Jo, springa kanske och skrämma skiten ur fettet och mig själv.
På med stridsutrustningen och iväg. Tänkte ta en kortare och snabbare variant för att prova att ta ut stegen och se om jag orkade det. Det gjorde inte - orka alltså. Var ute i 20 min och gick mestadels av tiden. Foten ville inte. Och inget annat heller. Sprang ett par 400m-lopp. Tänk om jag skulle orka ha den springstilen i ett par km i alla fall...
Mindre än 20 dagar kvar... *uuuhhääää* Det kommer aldrig att gå! Inte en chans. Hoppas nästan att jag ska bryta benet eller nå't så att en tid på 2 tim inte gör nå't eftersom det ändå är en bedrift att hoppa en mil på kryckor. *uuuuhhääää*
När jag kom hem från min runda (?) satte foten igång och protestera. Dessutom fick jag ett litet yrsel som tack för att jag faktiskt gav mig iväg.
Dagens visdomsord:
När huvudet är dumt får kroppen lida eller som man oxå brukar säga Kroppen är inte skapt för att springa på asfalt
seeya
På med stridsutrustningen och iväg. Tänkte ta en kortare och snabbare variant för att prova att ta ut stegen och se om jag orkade det. Det gjorde inte - orka alltså. Var ute i 20 min och gick mestadels av tiden. Foten ville inte. Och inget annat heller. Sprang ett par 400m-lopp. Tänk om jag skulle orka ha den springstilen i ett par km i alla fall...
Mindre än 20 dagar kvar... *uuuhhääää* Det kommer aldrig att gå! Inte en chans. Hoppas nästan att jag ska bryta benet eller nå't så att en tid på 2 tim inte gör nå't eftersom det ändå är en bedrift att hoppa en mil på kryckor. *uuuuhhääää*
När jag kom hem från min runda (?) satte foten igång och protestera. Dessutom fick jag ett litet yrsel som tack för att jag faktiskt gav mig iväg.
Dagens visdomsord:
När huvudet är dumt får kroppen lida eller som man oxå brukar säga Kroppen är inte skapt för att springa på asfalt
seeya
augusti 03, 2006
Moloken
Känner mig lite låg inför Tjejmilen idag. Mitt kroppsomfång har ökat, inte minskat som jag så naivt och hoppfullt trodde i våras. Nu har träningen legat nere så pass länge att jag knappast kan säga att jag springer för att hålla mig igång. Foten vägrar att bli bra. På söndag är det dags för vår brunch (en av tre årliga återkommande). Då ska Massören i sällskapet få känna på foten igen - tror jag. Snart bara 20 dagar kvar tills det bär av. Nu känns det definitivt som om att Tjejmilen får betraktas som ett delmål...
Men självklart ska jag inte träna på en fot som gör ont. Och tyvärr har jag lite halvdana kunskaper (och vilja?!) för att träna något annat i väntan på. Lägg till att jag ätit och druckit en massa skräp i sommar (men ack så gott det varit). Min kropp längtar efter rutiner och då menar jag inte ett glas vin till varje middag! Eller ligga till nio på morgonen och sedan äta frukost i en timme. Det hör sommaren till och nu kommer vardagen med stormsteg. Jag hade riktigt svårt att sova inatt. Jag började fundera (och bli stressad över) allt som jag (vi) inte hunnit gjort i sommar. Sedan började jag jobba och då var det kört. Jisses vad jag kan gå igång på jobbet - tankemässigt alltså, inget sexigt med mitt jobb. Jag försökte verkligen att tala om för mig själv vilken skön och välbehövlig sommarledighet som vi haft i familjen och det är sant, det märks på oss alla! Märkligt att jag lyckas ge mig själv så dåligt samvete för att jag varit helt ledig. Jävla Luther!!! Att man ska behöva vara så jävla duktig och ordentlig jämt (fast det är jag ju inte så samvetet får jobba stenhårt).
Min man gav mig lite perpektiv på saker och ting när han ikväll sa att vet inte alls vet vad han ska gör efter nyår. Först måste han vinna två val. Dels måste partiet vinna och sedan måste partiet välja honom. Men på något konstigt sätt så känner jag mig helt lugn. Inte på så sätt att jag tror att han lätt vinner något av valen, men han har andra saker att göra och andra kontakter att kontakta om valet skulle gå åt skogen. Men lite perspektiv lyckades han ge mig i alla fall.
Nog klagat och suckat - imorgon kanske foten är bra! Som om allt ängde på det. *ler*
seeya
Frutto
Men självklart ska jag inte träna på en fot som gör ont. Och tyvärr har jag lite halvdana kunskaper (och vilja?!) för att träna något annat i väntan på. Lägg till att jag ätit och druckit en massa skräp i sommar (men ack så gott det varit). Min kropp längtar efter rutiner och då menar jag inte ett glas vin till varje middag! Eller ligga till nio på morgonen och sedan äta frukost i en timme. Det hör sommaren till och nu kommer vardagen med stormsteg. Jag hade riktigt svårt att sova inatt. Jag började fundera (och bli stressad över) allt som jag (vi) inte hunnit gjort i sommar. Sedan började jag jobba och då var det kört. Jisses vad jag kan gå igång på jobbet - tankemässigt alltså, inget sexigt med mitt jobb. Jag försökte verkligen att tala om för mig själv vilken skön och välbehövlig sommarledighet som vi haft i familjen och det är sant, det märks på oss alla! Märkligt att jag lyckas ge mig själv så dåligt samvete för att jag varit helt ledig. Jävla Luther!!! Att man ska behöva vara så jävla duktig och ordentlig jämt (fast det är jag ju inte så samvetet får jobba stenhårt).
Min man gav mig lite perpektiv på saker och ting när han ikväll sa att vet inte alls vet vad han ska gör efter nyår. Först måste han vinna två val. Dels måste partiet vinna och sedan måste partiet välja honom. Men på något konstigt sätt så känner jag mig helt lugn. Inte på så sätt att jag tror att han lätt vinner något av valen, men han har andra saker att göra och andra kontakter att kontakta om valet skulle gå åt skogen. Men lite perspektiv lyckades han ge mig i alla fall.
Nog klagat och suckat - imorgon kanske foten är bra! Som om allt ängde på det. *ler*
seeya
Frutto
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)