Julfrid

Detta är jag dan före dan. Helt ensam på isbanan halv sex på kvällen. Ljuuuuvligt! Log för mig själv när jag tänkte på de som stressade runt hemma, kanske tom på sta'n, för att bli klar till julafton. Men inte jag inte. Jag gjorde min läxa och tog tid till mig själv. Förvisso gjorde jag inte ingenting, men detta var ändå kanon. Detta har jag inte gjort för sista gången...

God fortsättning
Frutto

Läxa=nyårslöfte och sanningar

Snart julafton. Var är julstämningen?! Känner mig inge' glad över att vara ledig - bara att det är fullständigt nödvändigt. Men idag ska allt pynt fram och då blir det nog skillnad.

Detta årsskifte ska jag göra något som jag inte brukar, nämligen lova mig själv något. Ett nyårslöfte helt enkelt. Inte gå ner i vikt eller börja träna... Utan något som jag behöver för att orka med allt jag vill. Jag ska försöka göra ingenting en stund varje dag. Att titta på tv gills inte, inte heller att sitta vid datorn eller läsa. Som utvecklingsnissen sa; "Titta på en orkidé i 20min". Jag skrattade! Hur ska det gå till?! Tiden är väl för kort för att göra ingenting?! Och ensam! Utan att prata?! Inte görligt! Meningslöst! Men tydligen så ska det gå. Jag får väl börja lite försiktigt genom att lyssna på hans andnings-CD. Då går det lättare att rättfärdiga - då gör jag ju nå't med en viss mening. Eller så kan jag köra mitt nya yoga-program som jag fick igår. Oxå meningfullt. Målet är dock att vara tom och att det ska vara tomt -typ umgås med mig själv. Vilken utmaning, va'?! Det är min läxa från utvecklingsnissen. Det tar kanske ett halvår att få till sa han. Så meningen är nu att jag inte ska tillbaka till honom och det känns ok faktiskt. Det han sagt och det jag lärt mig finns ju med mig ändå.

Mötet med min yogalärare var bra! Det var så längesedan. Hon säger också en massa sanningar som jag (mitt intellektuella jag) redan vet, men som jag (mitt ologiska jag med en massa dåligt samvete till höger och vänster) måste höra om och om igen. Och så fick jag ett program som jag helst ska göra varje dag, åtminstone 5 dagar i veckan. Detta för att stärka upp de svaga delarna i min kropp och för att hitta lugnet. Jag ska tillbaka den 18e januari.

Delar av de här sanningarna är:
Jag är stressad.
Det mår jag dåligt av.
Jag duger.
Det måste jag (väl) inse.
Jag har dåligt tränad core-muskulatur.
Det ska jag fixa med yoga och pilatesboll.
Jag har dåligt samvete när jag tänker på mig själv.
Det mår jag dåligt av.
Jag måste börja tänka på mig själv. Först.
Hur är frågan.
Jag måste välja mig. Först.
Hur är frågan.
Jag duger.
Mitt liv är viktigt.
Jag måste må bra för att göra bra för andra.
Jag måste kunna umgås med mig själv - bara.
Jag måste välja att lugnare normaltempo för att klara av livet när det speedas upp.

Busenkelt va'?! Det jag har svårt att fatta är varför jag inte gör det som är bra för mig. När jag vet vad det är menar jag. S a m v e t e t är inte logiskt och inte rättvist heller. Men jag ska vinna! Det är mitt liv och jag bestämmer och jag vill bestämma rätt saker.

God Jul
Frutto

Innebandy

Igår var det trippelbollsturnering mellan niorna och personalen på skolan. Jag brukar vara med. Det är faktiskt ganska kul att få visa att man kan hålla på med idrott även om man inte är så strålande duktig. Och att det är ok att tycka det är kul oxå. Det är oxå ok att vilja vinna även om det är mot eleverna. Eller?

Men i år var jag inte med... Jag hade mina dubier mot ett deltagande från min sida eftersom armen inte är riktigt ok än(!). Men det som stoppade min var ett magras av klassisk sort. Troligen var det en rå prinskorv som satte tokstopp på mig en hel dag. Det tar ett tag innan jag äter en prinskorv igen. Typ en vecka eller så... Och rödbetssallad... Jag sov så mycket igår att jag hade så ont i ryggen att när det var dags att lägga sig för kvällen visste jag inte hur jag skulle ligga för att kunna somna alls. Toppa detta med tre glas vatten fram till 16 så fattar ni min dag.

Men idag var allt som vanligt igen. Back in the saddle.

Och ikväll lirade jag och ett antal föräldrar mot våra 9-10åriga grabbar i innebandylaget. Det är nog sista året som vi vinner är jag rädd... 9-7 och jag gjorde ett mål. Tjoho! Är det elakt att tycka att det känns bra när ungarna bara är 9-10 år?! Dessutom var lillkillen med. Han var superduktig och sa att det var dags att de drog igång ett lag på förskolan.

Och armen? Jorå jag ska klista dit magneten igen nu och ta ett par piller så blir den snart helbra lagom till jullovet!

seeya
Frutto

Skitarm

Nu håller min arm på att plåga ihjäl mig. Jag kan inte (kan och kan förresten... det handlar väl naturligtvis om vilja, men när det gör ont som fan väljer jag att tro att det inte är nyttigt att fortsätta!) röra armen bakåt, typ dra upp byxorna, eller uppåt, typ ta på mig en tröja. Jag går ju förvisso inte omkring naken, men påklädningsprocessen tar lite längre tid... Det funkar oxå dåligt att skriva på tavlan. Men inget ont som inte har nå't gott med sig... Jag har lärt mig att skriva med vänster, på tavlan iaf. Och jag hanterar (dator-)musen riktigt sjysst med vänsterhanden. Svårt är det dock att växla med vänstern eller lägga ur handbromsen, så där får det bli höger.

Nu ska jag behandla med homeopatmedicin oxå, inte bara kinesiska värkplåster.

Jag måste ju bli bra så att jag kan få komma ut och skotta kl. 05.30 på morgonen. Jag trodde väl aldrig att jag skulle sakna den aktiviteten, men det gör jag. Jag är ganska själv ute och jag suger i mig massor av friskluft, något som annars är en rejäl bristvara i mitt liv just nu. Nu hyperventilerar jag när jag tar dagens längsta sträcka och det är från bilen in på jobbet och tillbaka. Har jag tid går jag sakta...

Återkommer
Frutto