Hur man överlever en yrslig dag.

Helgen som passerat var yr och märklig. Jag var yr på direkt när jag vaknade på lördagen. Hade haft en dröm där jag gick in i ett varuhus med flera etage och våningar med trappor och rullband överallt. Till höger så fanns det ett etage med kosmetik. Hela inredningen var vitt glas och speglar infattade i kromade lister. Jag blev helt yr och fick ta tag i en disk för att försöka få tillbaka fattningen igen. Och ungefär där vaknade jag... yr! Maken skulle iväg på arbete men jag låg kvar i sängen och tänkte vänta ut yrslet. Grabbarna var nere och kollade på morgonTV. Allt lungt. Efter etttag kommer storebror: "Jag håller på att svälta ihjäl!" Jag föreslog att han skulle påbörja lite frukostdukning, men den sucken som mötte mig sa att då svalt han hellre ihjäl. Lillebror kom strax senare: "Jag e alldelet enpam däj neje!" Jag insåg att det bara var att kliva upp. Huset har ju fyra väggar att hålla sig i, men det var inte för inte som jag förstod hur Anton i Lönneberga kände det när Emil kom hem från Mariannelund med Alfred. "Ingen mänska kan vara sjuk när Emil har kommit hem!"

Jag hade lite uppdrag denna lördag. Dammsugning, eftersom vi skulle få lite fördrinksgäster medans det fortfarande var ljust ute... Jag skulle åka till Pappa en sväng med lite grejor och få lite fika... Grabbarna skulle sova hos Aja o Lola så det skulle packas och bestämmas var utbytet skulle ske. Det enda som jag kunde förhandla bort var besöket hos Pappa och det gjorde jag oxå.

Det omedelbara yrslet var ganska snabbt borta som vanligt, men jag kände mig svajig och absolut inte körbar förrän långt inpå eftermiddagen. Typ 3 halv 4.

Jag gjorde en packningslista åt storebror. Han förstod nog att han skulle behöva hjälpa mig. Då skulle lillebror oxå ha en, så det var bara att sätta igång med att rita kalsonger, snuttefiltar och småbilar... De var änglar och gjorde faktiskt det jag bad dem om.

De ville bli hämtade tidigt så att de kunde vara ute med småbobarna och bygga banor. De hade varit ute en sväng med grannarna på gården så att jag, i sakta mak, kunde dammsuga huset. Aja o Lola kom vid halv tre och då tänkte jag LUGN OCH RO I EN TIMME!!! Men jag kom på att jag skulle bestämma stass och rosta lite nötter till drinken. Men jag beundrar mig själv över vilket tempo jag lyckades hålla. Typ åttioårig tant med reumatism och järnvilja. Halv fem skuklle gästerna komma - maken klockan fyra. Jag hann ta ett bad; fixa både hår och make; klä mig och sån't innan de kom strax vid fem.

Iväg på fest och hade det trevligt - lagom lugnt och ipluggade hörselskydd.

Söndagen var lugn och jag kände mig ganska manglad. Det är tur att jag har en såå uuunderbar familj som vet vad som gäller när min kropp vill något annat än schemat.

Kram
Frutto

p.s. Jag har en ny yrslig fundering, men den återkommer jag till... en annan hypokondrisk (?) dag!

Nya dosor!

Nu är jag äntligen stolt ägare av ett par näbbkängor. Fattas gör bara nya snoddar av läder. Eller kanske man borde ha såna där vävda. Fast det blir nog lite för mycket... TTFN

Nu har jag något att berätta!

Tycker jag i a f... I måndags var det skolstart och vardagen drog igång med raketfart. Rätt skönt på sätt och vis även om jag inte precis längtar till jobbet . Med vardagen skulle ju rutinerna komma sa jag ju. Och jag har tränat två gånger denna vecka. Fy fanken va' bra jag är. Camilla ringde i måndags och sa lite kryptiskt att det var halv nio som gällde. Jag fattade ingenting tills hon sa att hon tog första initiativet. Jaha träna. Vi snackade i bilen på vägen dit om vad som skulle hända när vi drog våra kort. Att kortläsaren skulle braka ihop; att istället för att "välkommen" skulle vi få höra ett gapskratt och att en saftblandare skulle börja snurra i taket. Inget av det vi hittade på inträffade naturligtvis. Däremot så blev vi tvungna att byta kort. Vi hade inte varit där sedan stället bytt namn... Lite pinsamt eftersom det var ett tag sedan.

Jag har inget revolutionerade att berätta kring själva träningen (rutin du vet *lol*) förutom att jag vägrade att sätta på mig nå'n av mina CRAFTtröjor. Alltså hur gravid kan man se ut egentligen?! Jag tror att jag har en hel hög med mansgener som far omkring i mig. Mest kring magen. Jag har ju för tusan ölmage! För gravid är jag inte! När det gäller träningen så förflyttade jag mig i 30 minuter utan avbrott. Jag gick väl de tio första, men ändå. Och jag har blivit sams med bollen och tycker att den inte ser så töntig ut. Däremot säger jag inte att jag inte ser töntig ut när jag försöker använda den. Summa sumarum så kändes det inte helt tröstlöst att träna, men inte heller jublande roligt.

Och ja, jag hade träningsvärk två dagar senare. I magen. Man kan ju hoppas att ölmagen lider och till slut ger upp. Det är ju så lagom charmigt att man känner att man måste bylsa på sig på gymet och att de coola baggy jeansen sitter som ett korvskinn. Camilla hade ju sagt att hon skulle invänta mitt samtal om nästa träning så var det ju bara att ringa. Igår tog vi oss dit igen. Konstigt nog så kändes rutinen igen och det var helt ok att träna. Inte för att jag orkade så mycket, men ändå. Det kändes liksom rätt att bli svettig. Nytt för denna omgång (för tyvärr så kan man väl gissa att det kommer fler uppehåll...) är att jag ska stretcha ordentligare. Herregud jag är ju stel som en pinne!

När vi var klara så fyllde vi i vad vi gjort på våra kort. Jag kollade när jag var där senast - 24 april!!! Huvvaligen, men jag tränade ju faktiskt lite i stugan oxå. När vi som bäst stod där och fyllde i alla våra övningar så föll ögonen på en liten hög med A4 som låg där. Det var reklam för Östersund Marathon. Lite på skämt sa vi att vi skulle springa. Och ni som läst min tidiga blogg om hur det gick till när jag bestämde mig för Tjejmilen kan ju räkna ut vad som hände... Nja, vänta lite nu. Jag är inte sååå galen. Att springa ett maratonlopp är inte bra för kroppen - det är omöjligt. Men man kan springa loppet som stafett och jag och Camilla utmanade våra män att springa med oss. Och döm om min förvåning när maken sa:"Ja men absolut, det är lungt!" Camilla fick samma svar så nu har vi ett delmål! Fast vi får se om vi ska vara ett par till. Men det blir svårt att kvala in i RSM IK:s tuffa kriterier. Camilla och jag har en total demokrati i föreningen, där båda har vetorätt. Men vi ska fundera lite... Sträckorna är 5km, 10km, 5km, 10km, 5km, 7,2km. Vi trodde först att vi kunde dela upp den i fyra lika långa sträckor men se det gick inte. Och kanske är det lika bra det - för jisses vilken prestigetävling det skulle bli mellan oss fyra! Men kanske att mankan spring 5 bli skjutsad till nästa 5 eller nå't sån't. Vi får som sagt se. Om vi inte hittar några som kvalar in i RSM IK med bihang så kanske vi frågar några som är skitsnabba och som kan ge oss en tid som man törs berätta om för andra.

Återkommer (förstås!) Allra senast efter min man har varit iväg på sin första träning på x år!

Frutto

Så nu kan jag och maken peppa varandra och det känns jättekul att vi ska göra nå't tillsammans. Nå't som inte måste göras.

se

Lite kvar av julen.

Jag har lyckats med amaryllisen. Detta är andra stängeln.5 klockor på den och 4 på den som var fin på julafton. Så även om jag inte lyckas med träning och sånt på blev denna blomma riktigt fin. Seeya

tre plus tre

Hej alla!

Den 17e december skrev jag senast. Tiden rusar. Men jag har faktikst rört på mig...

En gång så spelade jag innebandy mot storkillens lag. Det var barnen mot föräldrarna. De var fler och snabbare! Men det var kul och några mammor (me inclusive) pratade lite löst om att att starta ett litet lag och träna ihop. Lät som en kul idé faktiskt.

En annan gång så vara jag med storkillen på hans första slalomträning. Maken hade lovat honom att vi skulle vara med första gången, men maken var bortrest så jag var med. Typ en och en halv timme upp-ner-upp-ner-upp-ner. Riktigt jobbigt det också. Men jag hade öron som paraboler eftersom killarna fick handfasta tips på hur de ska bli bättre skidåkare och det behöver jag också. Jag fick sonen att lova att han ska lära mig allt som han får lära sig. Lär väl hålla knappt denna säsong. Inte för att han inte kommer att hålla sitt löfte, utan för att jag inte kommer att kunna få till det han föreslår...

Och så den tredje gången var när jag igår satte på mig längdskidorna och lekte på skidleken. Storkillen och jag tog dessutom en liten skön runda i skogen. Inte så lång och inte så snabb, men ändå.

Det var tre och nu kommer tre andra...

...yrsel. Man ska inte gå omkring och tro att saker och ting försvinner. Det nya året började med en tvåa efter viss fysisk ansträngning (?) och så kom en tvåa till efter jag hade skruvat i ett par skruvar. Det tredje (en etta) kom när jag skruvade i ett par skrivar till dagen därpå. Så jag ska sluta att "gänga" både med skruvar och annat...

seeya

p.s. och så SKA jag påbörja min träning så fort den läskiga vardagen börjar igen. Rutiner är bra!