Hur man överlever en yrslig dag.

Helgen som passerat var yr och märklig. Jag var yr på direkt när jag vaknade på lördagen. Hade haft en dröm där jag gick in i ett varuhus med flera etage och våningar med trappor och rullband överallt. Till höger så fanns det ett etage med kosmetik. Hela inredningen var vitt glas och speglar infattade i kromade lister. Jag blev helt yr och fick ta tag i en disk för att försöka få tillbaka fattningen igen. Och ungefär där vaknade jag... yr! Maken skulle iväg på arbete men jag låg kvar i sängen och tänkte vänta ut yrslet. Grabbarna var nere och kollade på morgonTV. Allt lungt. Efter etttag kommer storebror: "Jag håller på att svälta ihjäl!" Jag föreslog att han skulle påbörja lite frukostdukning, men den sucken som mötte mig sa att då svalt han hellre ihjäl. Lillebror kom strax senare: "Jag e alldelet enpam däj neje!" Jag insåg att det bara var att kliva upp. Huset har ju fyra väggar att hålla sig i, men det var inte för inte som jag förstod hur Anton i Lönneberga kände det när Emil kom hem från Mariannelund med Alfred. "Ingen mänska kan vara sjuk när Emil har kommit hem!"

Jag hade lite uppdrag denna lördag. Dammsugning, eftersom vi skulle få lite fördrinksgäster medans det fortfarande var ljust ute... Jag skulle åka till Pappa en sväng med lite grejor och få lite fika... Grabbarna skulle sova hos Aja o Lola så det skulle packas och bestämmas var utbytet skulle ske. Det enda som jag kunde förhandla bort var besöket hos Pappa och det gjorde jag oxå.

Det omedelbara yrslet var ganska snabbt borta som vanligt, men jag kände mig svajig och absolut inte körbar förrän långt inpå eftermiddagen. Typ 3 halv 4.

Jag gjorde en packningslista åt storebror. Han förstod nog att han skulle behöva hjälpa mig. Då skulle lillebror oxå ha en, så det var bara att sätta igång med att rita kalsonger, snuttefiltar och småbilar... De var änglar och gjorde faktiskt det jag bad dem om.

De ville bli hämtade tidigt så att de kunde vara ute med småbobarna och bygga banor. De hade varit ute en sväng med grannarna på gården så att jag, i sakta mak, kunde dammsuga huset. Aja o Lola kom vid halv tre och då tänkte jag LUGN OCH RO I EN TIMME!!! Men jag kom på att jag skulle bestämma stass och rosta lite nötter till drinken. Men jag beundrar mig själv över vilket tempo jag lyckades hålla. Typ åttioårig tant med reumatism och järnvilja. Halv fem skuklle gästerna komma - maken klockan fyra. Jag hann ta ett bad; fixa både hår och make; klä mig och sån't innan de kom strax vid fem.

Iväg på fest och hade det trevligt - lagom lugnt och ipluggade hörselskydd.

Söndagen var lugn och jag kände mig ganska manglad. Det är tur att jag har en såå uuunderbar familj som vet vad som gäller när min kropp vill något annat än schemat.

Kram
Frutto

p.s. Jag har en ny yrslig fundering, men den återkommer jag till... en annan hypokondrisk (?) dag!