Idag så ska jag åka skidor!

Ja, det är sant. Fast jag vet inte hur mycket skidåkning det blir. Ärligt talat är jag lite nervös. Inte så mycket för min skull utan för sonens. Han har sin första slalomträning ikväll. Och det är ingen skidskola (som kanske varit bättre) utan slalomträning. Och kanske att han inte är tillräckligt bra. Ser du vad jag skriver - det är ju knäppt! Han har varit iväg en gång med pappa och åkt och det gick bra, men eftersom fadern och jag vet att han inte är så himla bra än så har vi lovat (både sonen och tränarna) att vara med i backen, åtminstone de första gångerna. Men jag är ju inte heller så bra (på att åka lift) så vi får väl se hur det går. Det är tur att tränarna är desamma som på fotbollen så att de känner sonen och kan pocka och locka där det behövs och pressa lite där det behövs. Annars hade vi nog inte "vågat" sätta honom i gruppen.

Jag ser ju nu när jag läser igenom det jag skrivit att jag visst är nervös för min egen skull! Tja, med lite tur så klarar han sig själv ganska på en gång och jag kan joina de andra föräldrara på caféet och sitta där och diskutera hur fantastiska barn vi har!

Sa jag förresten att klubben känns jävligt snobbig och att det verkar vara av vikt att ha rätt efternamn eller vara väldigt duktig för att riktig räknas? Och detta trots deras vackra ord i sina stadgar om att alla oavsett ursprung eller utrustning ska få vara med! Återkommer kring detta.

Ikväll ska jag susa ner för backen på lillasysters skidor - wish me luck!

Frutto

snöskottning och vemod

Min träningstatus är i stort oförändrad. Ingen regelrätt träning efter Tjejmmilen. Skrattretande att jag har så lätt att betala knappa 300 varje månad utan att träna för dem. Och det är faktiskt ganska tur att de där überhurtiga varelserna inte ringer. För dem alltså!

Jag har fått ett erbjudande från en kollega att träna tillsammans på fredagmorgnar innan jobbet. Men jag sliter lite ont med hela jobbsituationen just nu och vet inte i vilket läger jag har mina allierade. Dålig ursäkt, men den enda jag har. Denna vemodiga känsla och den rannsakan som kommit i vemodets kölvatten har haft fler än en effekt faktiskt. Jag har fått tillfälla att allvarligt fundera på var jag ska ha min lojalitet och hur jag egentligen vill vara/uppfattas. Om jag sedan klarar av att leva upp till det jag bestämt återstår att se. Men mitt mål är att inte göra någon illa och det borde jag ju för fasiken fixa. Men sedan har jag oxå tappat två kilo. Och det gjorde väl ingenting, men det är trist att inte må bra. Och när jag inte mår bra så tar jag till lite yoga. Jag har faktiskt utövat yoga flera morgnar och det är inte alls dumt. Programmet har jag väl inte följt slaviskt, men det gör ingenting. Jag har ändå kännt av den Shanti som finns där.

Och så det här med vintern... Det är ju superhärligt med en nya årstid, och vacker är den oxå. Och det har ju kommit massor med snö och det i sin tur har gjort att jag varje morgon går från sängen ut till sopen eller skyffeln. Och varke morgon ler jag för mig själv, dels för att det är så himla skönt med en gnutta friskluft innan man låser in sig på jobbet, dels för att jag måste vara den mest lätta att kartlägga rutinerna på!

Shanti mina vänner - snart är det jul
Frutto

p.s. Du som vet mitt namn kan även kolla in mig på Facebook. Inte alls lika utlämnande där, för där äger någon annan mig. Men ändå...