snöskottning och vemod

Min träningstatus är i stort oförändrad. Ingen regelrätt träning efter Tjejmmilen. Skrattretande att jag har så lätt att betala knappa 300 varje månad utan att träna för dem. Och det är faktiskt ganska tur att de där überhurtiga varelserna inte ringer. För dem alltså!

Jag har fått ett erbjudande från en kollega att träna tillsammans på fredagmorgnar innan jobbet. Men jag sliter lite ont med hela jobbsituationen just nu och vet inte i vilket läger jag har mina allierade. Dålig ursäkt, men den enda jag har. Denna vemodiga känsla och den rannsakan som kommit i vemodets kölvatten har haft fler än en effekt faktiskt. Jag har fått tillfälla att allvarligt fundera på var jag ska ha min lojalitet och hur jag egentligen vill vara/uppfattas. Om jag sedan klarar av att leva upp till det jag bestämt återstår att se. Men mitt mål är att inte göra någon illa och det borde jag ju för fasiken fixa. Men sedan har jag oxå tappat två kilo. Och det gjorde väl ingenting, men det är trist att inte må bra. Och när jag inte mår bra så tar jag till lite yoga. Jag har faktiskt utövat yoga flera morgnar och det är inte alls dumt. Programmet har jag väl inte följt slaviskt, men det gör ingenting. Jag har ändå kännt av den Shanti som finns där.

Och så det här med vintern... Det är ju superhärligt med en nya årstid, och vacker är den oxå. Och det har ju kommit massor med snö och det i sin tur har gjort att jag varje morgon går från sängen ut till sopen eller skyffeln. Och varke morgon ler jag för mig själv, dels för att det är så himla skönt med en gnutta friskluft innan man låser in sig på jobbet, dels för att jag måste vara den mest lätta att kartlägga rutinerna på!

Shanti mina vänner - snart är det jul
Frutto

p.s. Du som vet mitt namn kan även kolla in mig på Facebook. Inte alls lika utlämnande där, för där äger någon annan mig. Men ändå...