Jag gråter alltid när jag tittar på Extreme Make-over Home Edition. På trean... Klockan 19. Varje kväll tror jag att det går. Jag är säkert lurad och det är grym och väl synlig produktplacering.
Men om det bara är en uns sanning i det osjälviska som sker så räcker det. Familjer i svårigheter, som får hjälp. Är det dåligt även om de säger: "Thank you, ABC!" i slutet på varje program? Är det illa om ett företag/organisation betalar av alla skulder och sätter upp en fond för barnens utbildning? Och detta i ett land som inte ser till sina medbogares väl och ve.
Jag funderar samtidigt som jag rörda tårar trillar när en familj får en ny spis och och varsina rum.
november 29, 2006
november 28, 2006
Man är ju ruskigt bra egentligen
Jag stiger upp 05.30.
Tycker att det är helt ok att vara på träningsstället kl.06.00.
Hemma igen 07.10, duschar, äter frukost och tar ett av barnen till (för)skola.
Arbetar hela dagen.
Hemma 17.30, lagar/äter middag.
Och nu sitter jag och bloggar, samtidigt som jag lyssnar på storkillens kornettläxa, och väntar på att pappa ska komma så att jag kan få hjälp att byta ut vår tvättmaskin, som kukat ur, till den som vi hade i lägenheten.
Sedan läggning av barn och ikväll, efter att jag betalat räkningarna på nätet, måste jag läsa/rätta ett gäng elevarbeten. Lägger mig nog inte förrän maken kommer hem från sin jobbmiddag.
Vill inte framhäva mig själv (förutom att jag är skitstolt över mina nya morgnar). Mitt liv är nog likt andras. Men den moderna kvinnan kan och gör det också.
Nu kommer pappa och storkillen vill spela dator istället för kornett, så nu är det goodbye för now.
Frutto
Tycker att det är helt ok att vara på träningsstället kl.06.00.
Hemma igen 07.10, duschar, äter frukost och tar ett av barnen till (för)skola.
Arbetar hela dagen.
Hemma 17.30, lagar/äter middag.
Och nu sitter jag och bloggar, samtidigt som jag lyssnar på storkillens kornettläxa, och väntar på att pappa ska komma så att jag kan få hjälp att byta ut vår tvättmaskin, som kukat ur, till den som vi hade i lägenheten.
Sedan läggning av barn och ikväll, efter att jag betalat räkningarna på nätet, måste jag läsa/rätta ett gäng elevarbeten. Lägger mig nog inte förrän maken kommer hem från sin jobbmiddag.
Vill inte framhäva mig själv (förutom att jag är skitstolt över mina nya morgnar). Mitt liv är nog likt andras. Men den moderna kvinnan kan och gör det också.
Nu kommer pappa och storkillen vill spela dator istället för kornett, så nu är det goodbye för now.
Frutto
november 22, 2006
Muffinsmage
Mer bollattacker och färre kakor naså kanske det stramar till sig lite i den här regionen oxå...
Stolt och besviken
Idag - uppe före tuppen som vanligt numer - var det dags för ytterligare en morgonträning. Isch, vad segt det kändes idag. Men jag stack iväg. Tre kilometer på löpbandet och sedan till attack mot låren och slutligen bollen med stort B. Jag var hemma strax efter sju och åt frukost med hyfsat lugn och sedan bar det iväg med lillgrabben till förskolan. So far, so good...
Elevens val på skolan vilket innebär tre ganska intensiva dagar. Ofta ganska roliga dito, men ganska krävande. Första rasten: kvarlämnat go'fika från föräldramötet kvällen innan. Två stora bitar som trycktes ner samtidigt som jag skröt över hur duktig jag var som tränat på morgonen. Pinsamt. Kaffeautomatkillen hade varit på besök och lämnat efter sig en burk med kardmummaskorpor. Hur goda som helst, även efter typ 10 stycken. Noll karaktär. Och nu på kvällen ville min förkylda stora kille ha något gott till kvällfika: "Kanske kladdkaka?" På mindre än en halvtimme var chokladmuffinsen klara. Han mådde illa och ville inga ha, men jag fick i mig två stycken. *suck*
Kan säga att det känns lite som att jag inte vill lyckas. Temporary set-back. Jag vet att när jag kommit in i rutinerna igen med träningen så tappar jag sötsuget på kvällarna. Och dessutom äter jag mer frukt på dagarna. Läste någonstans att kvinnor inte bör ha mer än 88cm runt magen. Mer än det kan vara skadligt för hälsan. Tillåt mig småle... Jag kommer igen - det vet jag. Camilla sa idag en intressant sak. Hon undrade hur jag skulle sammanfatta detta år. Alltså, hon har ju rätt. Himmel vad mycket jag gjort för resten av mitt liv detta år.
En liten lista:
1. Tar upp saker (ganska) direkt med min man (och andra) som jag irriterar mig på.
2. Har satsat 3500SEK på mig själv, genom att köpa skidor och långfärdsskridskor.
3. Ser till att få komma iväg på bra fortbildning.
4. Visar dessutom att jag är viktig på mitt jobb för bl.a. chefen.
5. Tränar regelbundet (hyfsat i a f)
6.Ger mig själv egen tid - utan dåligt samvete.
7. Stiger upp 05.30 för att ge mig själv och mina familj lugnare vardagsmorgnar.
8. Har åtminstone en riktig god vänskap som jag vårdar ömt.
9. Har börjat läsa böcker igen.
10. Städar för att jag vill ha det städat - inte för att maken vill ha det städat.
11. Skaffat mig öronproppar för att skydda min hörsel och kanske hjälpa min Meniere.
Prova själva - det ger positiva sk. spin off-effekter att satsa lite på sig själv. Och det känns ganska coolt att läsa listan som jag just tänkte fram och skrev. Känns bra för framtiden - även om chokladmuffinsarna ligger tungt i magen just nu...
seeya
Frutto
Elevens val på skolan vilket innebär tre ganska intensiva dagar. Ofta ganska roliga dito, men ganska krävande. Första rasten: kvarlämnat go'fika från föräldramötet kvällen innan. Två stora bitar som trycktes ner samtidigt som jag skröt över hur duktig jag var som tränat på morgonen. Pinsamt. Kaffeautomatkillen hade varit på besök och lämnat efter sig en burk med kardmummaskorpor. Hur goda som helst, även efter typ 10 stycken. Noll karaktär. Och nu på kvällen ville min förkylda stora kille ha något gott till kvällfika: "Kanske kladdkaka?" På mindre än en halvtimme var chokladmuffinsen klara. Han mådde illa och ville inga ha, men jag fick i mig två stycken. *suck*
Kan säga att det känns lite som att jag inte vill lyckas. Temporary set-back. Jag vet att när jag kommit in i rutinerna igen med träningen så tappar jag sötsuget på kvällarna. Och dessutom äter jag mer frukt på dagarna. Läste någonstans att kvinnor inte bör ha mer än 88cm runt magen. Mer än det kan vara skadligt för hälsan. Tillåt mig småle... Jag kommer igen - det vet jag. Camilla sa idag en intressant sak. Hon undrade hur jag skulle sammanfatta detta år. Alltså, hon har ju rätt. Himmel vad mycket jag gjort för resten av mitt liv detta år.
En liten lista:
1. Tar upp saker (ganska) direkt med min man (och andra) som jag irriterar mig på.
2. Har satsat 3500SEK på mig själv, genom att köpa skidor och långfärdsskridskor.
3. Ser till att få komma iväg på bra fortbildning.
4. Visar dessutom att jag är viktig på mitt jobb för bl.a. chefen.
5. Tränar regelbundet (hyfsat i a f)
6.Ger mig själv egen tid - utan dåligt samvete.
7. Stiger upp 05.30 för att ge mig själv och mina familj lugnare vardagsmorgnar.
8. Har åtminstone en riktig god vänskap som jag vårdar ömt.
9. Har börjat läsa böcker igen.
10. Städar för att jag vill ha det städat - inte för att maken vill ha det städat.
11. Skaffat mig öronproppar för att skydda min hörsel och kanske hjälpa min Meniere.
Prova själva - det ger positiva sk. spin off-effekter att satsa lite på sig själv. Och det känns ganska coolt att läsa listan som jag just tänkte fram och skrev. Känns bra för framtiden - även om chokladmuffinsarna ligger tungt i magen just nu...
seeya
Frutto
november 21, 2006
Två sett att se på saken
Jag var och fick andra halvan av mitt program igår. Träningsinstruktören får mig att känna mig som ett pucko. Fast, kasnke är det mitt fel... Jag har ju trots allt varit på ett gym förut. Men jag spelar nog lite på det för att vara säker på att jag för en gångs skull lär mig rätt från början. Ja, nu har jag ett gäng med övningar som det bara är att köra på med. Jag stannade kvar efter min halvtimme och tränade lite. Jag tycker kanke att programmet är lite i längsta laget, men jag kan ju välja lite från gång till gång. Fitnessbollen är just nu min fiende nummer ett! Hur är det möjligt att ha så dålig balans?! Men attans vad det tar. Tror tom att om jag inte skulle ha signat på för ett år så skulle löpträning tillsammans med en boll hemma räcka långt... Men jag hade ju inte listat ut det om jag inte signat mig och fått hjälp av smilande, vi kan kalla henne Terese. Hur som helst så träffade jag en sambo till en kompis där och så såg jag en, som jag tror att jag gick låg- och mellanstadiet tillsammans med. Men jag var för feg för att fråga den sistnämnde om det han var den jag trodde att det var. Då slog det mig (säkert en på gränsen till univerisell sanning för alla andra) att det är ju här man träffar folk! Visst, man svettas och flåsar och har på sig tights och ser ut som jag ni vet vad. Men ändå, alla är liksom lika utelämnade på nå't vis. Fattar att om man skulle vilja ragga, så måste det vara ett utmärkt ställe. Man är sitt sämsta jag - jag menar utan smink och sjyssta outfits (fast för vissa stämmer inte det sista när de kommer instruttande i senaste Casallbrallan och ett litet lila linne med draperingar över magen). Men då vet ju motståndaren hur illa det kan bli (högröd och flåsande kanske man blir tillsammans någon annanstans och någon annan gång tillsammans i framtiden). Och på tal om att ragga, det är hög tid att få bli lite romantisk med mannen. En middag utan barn (är jag en hemsk mamma?) på stan skulle inte sitta fel, även om det skulle innebära att jag behöver attackera bollen lite oftare. Dessutom tror jag att det skulle vara kul om vi tränade tillsammans. Det kanske oxå skulle kunna räknas in i eventuell kvalitetstid? Nu är ju farfar fit for fight igen och min lillasyster är en utmärkt barnvakt...
Efterom jag är så duktig och har börjat träna igen så var jag bara tvungen att ställa mig på vågen nu alldeles nyss. Lite rädd(?) eftersom jag varit på kurs i två da'r och lärt mig ett nytt begrepp, konferensfetma. (Man äter ju hela tiden, om inte annat för att överleva vissa urtråkiga föreläsare.) 83 kilo - känns väl ok. Alltså inte ok, men ok för stunden....
Hälsopedagogen höll igår på att planera inför elevens val-dagar på skolan. Hon läste på lite om kostlära. Då berättade hon att om en kvinna med 10 kilos övervikt (jag?) och med en syreupptagningsförmåga på 2 liter (säger mig INGENTING, men fråga kunde jag inte för det lät som något på tok för självklart) bestämde sig för att börja promenera (40% av pulsmax) 30min tre gånger i veckan skulle det ta henne drygt tre år att blir av med sina 10 kilo. Om hon inte gjorde någon annan förändring. Detta kan man nu se på två olika sätt. Antingen är det lika bra att förorena nå't vattendrag, eftersom det inte är någon mening, ELLER så är det ett bevis på att det faktiskt inte behövs så mycket för att åstadkomma förändring. Vilket väljer du?!
seeya
Frutto
Efterom jag är så duktig och har börjat träna igen så var jag bara tvungen att ställa mig på vågen nu alldeles nyss. Lite rädd(?) eftersom jag varit på kurs i två da'r och lärt mig ett nytt begrepp, konferensfetma. (Man äter ju hela tiden, om inte annat för att överleva vissa urtråkiga föreläsare.) 83 kilo - känns väl ok. Alltså inte ok, men ok för stunden....
Hälsopedagogen höll igår på att planera inför elevens val-dagar på skolan. Hon läste på lite om kostlära. Då berättade hon att om en kvinna med 10 kilos övervikt (jag?) och med en syreupptagningsförmåga på 2 liter (säger mig INGENTING, men fråga kunde jag inte för det lät som något på tok för självklart) bestämde sig för att börja promenera (40% av pulsmax) 30min tre gånger i veckan skulle det ta henne drygt tre år att blir av med sina 10 kilo. Om hon inte gjorde någon annan förändring. Detta kan man nu se på två olika sätt. Antingen är det lika bra att förorena nå't vattendrag, eftersom det inte är någon mening, ELLER så är det ett bevis på att det faktiskt inte behövs så mycket för att åstadkomma förändring. Vilket väljer du?!
seeya
Frutto
november 13, 2006
Morgonstund har guld i mund
Ikväll synkade jag och maken kalendrarna. Vilken fruktansvärd sysselsättning - det är så att man vill gråta åt eländet. Nå't måste vara galet.
Vi har nu strukit minst en kväll i veckan (fler går knappt) tills i juni då vi ska ha kvällarna tillsammans. De ska vara småheliga och bara VÄLDIGT VIKTIGA SAKER får komma emellan. Vi kom också överens om att det är bäst om jag tränar morgnar. Det tycker jag faktiskt. Jag har ju träffat en man (en helt annan story) som helt ärligt talade om för mig att det var tramsigt och tonårsaktigt av mig att inte "klara av" att stiga upp före sex. "Det är natt då!" Sedan dess har jag, utan undantag, stigit upp 05.30 alla vardagsmorgnar. Kanske för att (lika tramsigt och tonårsaktigt) bevisa att jag visst kan! Det funkar kanon! Jag tror tom att om jag bara lär mig att gå och lägga mig lite tidigare så är nog 05.15 ännu bättre. Tänk dig en tekopp i lugn och ro på morgonen, kanske med tidningen eller text-tv, lite yoga kanske och sedan maken och barnen. Det är livskvalité. Och nu kommer jag att kunna sticka iväg och träna utan att det nämnvärt pajar för mitt mammasamvete - jag kommer ju att komma hem strax efter de vaknat!
tjolahopp tjolahej
Frutto
Vi har nu strukit minst en kväll i veckan (fler går knappt) tills i juni då vi ska ha kvällarna tillsammans. De ska vara småheliga och bara VÄLDIGT VIKTIGA SAKER får komma emellan. Vi kom också överens om att det är bäst om jag tränar morgnar. Det tycker jag faktiskt. Jag har ju träffat en man (en helt annan story) som helt ärligt talade om för mig att det var tramsigt och tonårsaktigt av mig att inte "klara av" att stiga upp före sex. "Det är natt då!" Sedan dess har jag, utan undantag, stigit upp 05.30 alla vardagsmorgnar. Kanske för att (lika tramsigt och tonårsaktigt) bevisa att jag visst kan! Det funkar kanon! Jag tror tom att om jag bara lär mig att gå och lägga mig lite tidigare så är nog 05.15 ännu bättre. Tänk dig en tekopp i lugn och ro på morgonen, kanske med tidningen eller text-tv, lite yoga kanske och sedan maken och barnen. Det är livskvalité. Och nu kommer jag att kunna sticka iväg och träna utan att det nämnvärt pajar för mitt mammasamvete - jag kommer ju att komma hem strax efter de vaknat!
tjolahopp tjolahej
Frutto
november 09, 2006
Personlig tränare
Jag har varit och blivit instruerad. Fick ju en tid med en tränare när jag skrev på. Jag åkte dit efter ha slitit mig loss från lillkillen som bokstavligen hänge i byxorna. Min lillsyster skulle vara hos grabbarna eftersom maken också var borta.
Lite pirrigt ändå var det väl när man klev in in den faktiskt fräscha lokalen. Jag satte mig och väntade in personen som skulle hjälpa mig. Vi klev sedan in på henna kontor (jisses, vad seriöst). Vad har du för mål med din träning? Mål och mål... jag ska springa Tjejmilen igen och vill ha en tid denna gång som känna ok. Det är ett mål, ett annat är att inte se så nyförlöst ut! Den var ny, sa tränaren. Hon pratade vidare om Body Pump och Core som är bra för löpare (tack, tack - inte precis ett epitet man är van). Tur att man varit på gym och gruppträningar förut, annars skulle manju känna sig som ett fån. Spinning var en annan grej hon rekommenderade. De har pulsspinningpass där man ser sin puls på en skärm och ser hur mycket man tar i eller borde ta i. Men jag är lite tveksam till spinning... Jag har provat en gång, men det kunda ha kostat mig livet. Jag ställde in cykeln enligt konstens alla regler och spände sedemera fast mina fötter på pedalerna. Musiken startade och det gjorde även (cykeln skulle jag vilja skriva, men det är inte sant) tränaren. Äckligt hurtig vill jag minnas. Efter ett (kort) tag började jag känna mig klar. Det var ju skitjobbigt! (Tog nog i för hårt) Tänkte att jag sätter mig ner och låtsas att det är nerförsbacke. Det skulle jag inte gjort för jag hade nog missat nåt i instruktionen... jag satte mig ned på sadeln och slutade trampa på samma gång varpå cykeln fortsatte snurra på tramporna i ett fasligt tempo, som jag genast kom i otakt med. Cykeln började "vobbla" och jag var nära att starta ett cykeldomino. På något vis lyckades jag krångla mig ur ena trampan och tog emot mig samtidigt som den andra foten fortsatte om än i ett långsammare tempo. Jag satte mig raskt upp på cykeln igen (ungefär som när man halkat omkull på vintern och inte vill att nå'n ska ha sett det) och tackade min lyckliga stjärna för att jag fötts till kvinna och därför även efter denna övning skulle ha möjlighet att skaffa barn.
Därför känner jag mig inte precis välvilligt inställd till spinning - inte ens om jag får ha ett pulsband runt bröstkorgen.
Jag fick lite instruktioner på ett par maskiner. Tänk att någon från säg...1700-talet gjorde en tidsresa och kom till mitt (?) träningsplejs och såg all aktivitet där. Undrar just vad han/hon skulle tänka. Det märkligaste var ändå bollen. Coreträning på hög nivå. Ingen balans hade jag heller... Tyckte att alla i rummet smålog när tränaren sa att hon hade en annan övning med bollen där jag hade kontakt med golvet med både hand och fot... Men den känslan kunde jag snabbt förtränga. Tränaren gav mig ett halvt program och vi bokade in en ny tid måndag 20 nov för att få andra halvan. Jag provade på att göra halva halva programmet och ja, jag hade lite känning i musklerna dagen efter. *snyft*
Hem kom jag i all fall som en lyckligare kvinna. JAG TAR TAG MITT LIV, ELLER, JAG TAR TAG I MINA VALKAR! Och bort ska dom!!!
seeya
Frutto
Lite pirrigt ändå var det väl när man klev in in den faktiskt fräscha lokalen. Jag satte mig och väntade in personen som skulle hjälpa mig. Vi klev sedan in på henna kontor (jisses, vad seriöst). Vad har du för mål med din träning? Mål och mål... jag ska springa Tjejmilen igen och vill ha en tid denna gång som känna ok. Det är ett mål, ett annat är att inte se så nyförlöst ut! Den var ny, sa tränaren. Hon pratade vidare om Body Pump och Core som är bra för löpare (tack, tack - inte precis ett epitet man är van). Tur att man varit på gym och gruppträningar förut, annars skulle manju känna sig som ett fån. Spinning var en annan grej hon rekommenderade. De har pulsspinningpass där man ser sin puls på en skärm och ser hur mycket man tar i eller borde ta i. Men jag är lite tveksam till spinning... Jag har provat en gång, men det kunda ha kostat mig livet. Jag ställde in cykeln enligt konstens alla regler och spände sedemera fast mina fötter på pedalerna. Musiken startade och det gjorde även (cykeln skulle jag vilja skriva, men det är inte sant) tränaren. Äckligt hurtig vill jag minnas. Efter ett (kort) tag började jag känna mig klar. Det var ju skitjobbigt! (Tog nog i för hårt) Tänkte att jag sätter mig ner och låtsas att det är nerförsbacke. Det skulle jag inte gjort för jag hade nog missat nåt i instruktionen... jag satte mig ned på sadeln och slutade trampa på samma gång varpå cykeln fortsatte snurra på tramporna i ett fasligt tempo, som jag genast kom i otakt med. Cykeln började "vobbla" och jag var nära att starta ett cykeldomino. På något vis lyckades jag krångla mig ur ena trampan och tog emot mig samtidigt som den andra foten fortsatte om än i ett långsammare tempo. Jag satte mig raskt upp på cykeln igen (ungefär som när man halkat omkull på vintern och inte vill att nå'n ska ha sett det) och tackade min lyckliga stjärna för att jag fötts till kvinna och därför även efter denna övning skulle ha möjlighet att skaffa barn.
Därför känner jag mig inte precis välvilligt inställd till spinning - inte ens om jag får ha ett pulsband runt bröstkorgen.
Jag fick lite instruktioner på ett par maskiner. Tänk att någon från säg...1700-talet gjorde en tidsresa och kom till mitt (?) träningsplejs och såg all aktivitet där. Undrar just vad han/hon skulle tänka. Det märkligaste var ändå bollen. Coreträning på hög nivå. Ingen balans hade jag heller... Tyckte att alla i rummet smålog när tränaren sa att hon hade en annan övning med bollen där jag hade kontakt med golvet med både hand och fot... Men den känslan kunde jag snabbt förtränga. Tränaren gav mig ett halvt program och vi bokade in en ny tid måndag 20 nov för att få andra halvan. Jag provade på att göra halva halva programmet och ja, jag hade lite känning i musklerna dagen efter. *snyft*
Hem kom jag i all fall som en lyckligare kvinna. JAG TAR TAG MITT LIV, ELLER, JAG TAR TAG I MINA VALKAR! Och bort ska dom!!!
seeya
Frutto
november 03, 2006
Träningsstället
Nu har Camilla och jag tagit tjuren vid hornen...
Vi har "signat" oss för minst 12 månader på ett träningsställe här i stan. Vi hade bokat en tid för att få lite koll på vad som gäller och hur det ser ut osv. Camillas lilltjej var med så det blev lite ryckigt med informationen bitvis, men det är bara roligt. En annan bra sak var att kommunen har avtal med stället i fråga och jag slipper inskrivningsavgiften på nätta 800 bagis. Bra. Dessutom så kan jag använda mina friskvårdspengar och på så sätt dra ner månadsavgiften med kanske 100 spänn. Det kan alltså bli 239 i månaden istället får de 400 som jag först trodde. Det innebär att jag tjänar nästan 2000 kronor per år. Vad ska jag göra med alla pengarna. Det tål att tänkas på. *ler*
På måndag ska jag dit - ombytt - och få en genomgång där jag berättar mina mål och sedan får reda på hur jag ska bära mig åt för att nå dit. Gissar att jag får börja med att titta på alla vidlyftiga maskiner och då menar jag titta. Eftersom jag säkerligen faller utanför normen för hur man bör se ut på ett gym så är de nog rädda att jag förtar mig om jag börjar dra i nåt. En rask promenad på bandet är nog deras ordinering i ett par veckor... Jag menar om de ska utgå ifrån kroppsformen. (Fast jag såg flera stycken som inte hade casall på sig och som dessutom inte var glanspolerade broilers och till och med över 40. Så det finns hopp!)
Camilla blev lite lyrisk över löpbanden. Jisses vilka maskiner! Helt nya monster med alla möjliga knappar och lampor. Det vill nog till att man inte trycker fel för då hamnar man väl i outer space.
Hoppas att de har något som motiverar mig att åka dit. Och att de inte ler så att huvudet håller på att ramla av och är sådär överdrivet hurtiga för då kommer jag nog ha sönder nåt. Fast det kanske kan räknas som stryketräning det oxå. De har ju alla möjliga och omöjliga träningspass oxå. Vad sägs om Afro?!
Seeya
Frutto
Vi har "signat" oss för minst 12 månader på ett träningsställe här i stan. Vi hade bokat en tid för att få lite koll på vad som gäller och hur det ser ut osv. Camillas lilltjej var med så det blev lite ryckigt med informationen bitvis, men det är bara roligt. En annan bra sak var att kommunen har avtal med stället i fråga och jag slipper inskrivningsavgiften på nätta 800 bagis. Bra. Dessutom så kan jag använda mina friskvårdspengar och på så sätt dra ner månadsavgiften med kanske 100 spänn. Det kan alltså bli 239 i månaden istället får de 400 som jag först trodde. Det innebär att jag tjänar nästan 2000 kronor per år. Vad ska jag göra med alla pengarna. Det tål att tänkas på. *ler*
På måndag ska jag dit - ombytt - och få en genomgång där jag berättar mina mål och sedan får reda på hur jag ska bära mig åt för att nå dit. Gissar att jag får börja med att titta på alla vidlyftiga maskiner och då menar jag titta. Eftersom jag säkerligen faller utanför normen för hur man bör se ut på ett gym så är de nog rädda att jag förtar mig om jag börjar dra i nåt. En rask promenad på bandet är nog deras ordinering i ett par veckor... Jag menar om de ska utgå ifrån kroppsformen. (Fast jag såg flera stycken som inte hade casall på sig och som dessutom inte var glanspolerade broilers och till och med över 40. Så det finns hopp!)
Camilla blev lite lyrisk över löpbanden. Jisses vilka maskiner! Helt nya monster med alla möjliga knappar och lampor. Det vill nog till att man inte trycker fel för då hamnar man väl i outer space.
Hoppas att de har något som motiverar mig att åka dit. Och att de inte ler så att huvudet håller på att ramla av och är sådär överdrivet hurtiga för då kommer jag nog ha sönder nåt. Fast det kanske kan räknas som stryketräning det oxå. De har ju alla möjliga och omöjliga träningspass oxå. Vad sägs om Afro?!
Seeya
Frutto
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)