Nya tag

Jag har bestämt mig. Igen. Detta är typ samma inlägg som förra men det är mest ett bevis för att jag har bestämt mig. Igen. Efter jag skrivit detta ska jag ut.

2014 kommer gå till historien som det värsta träningsåret ever. Jag hade noll motivation och tränade i princip inte alls. Jag gick upp 13 kilo tror jag. Och då hade jag kört 5:2 på våren och gått ner 8... Bedrövligt.

Nu väger jag kanske 105 kilo och det är skit. Ser skendräktig ut och är egentligen förvånad över att jag inte fått frågan om vi ska ha smått.

Jag hittade igen denna blogg för inte så länge sedan och inser att jag aldrig varit nöjd med min vikt - alltid på väg neråt. I nästa hela mitt liv. Jag minns en gång när jag nyss blivit tonåring. Jag tränade simning på gamla badhuset och jag och en träningskompis stod bredvid varandra framför en helkroppsspegel. Jag var en sparris med begynnande kvinnlighet. Min kompis var väl typ 15 cm kortare och nästan nästan mullig. Där stod vi, barn, och klagade på hur vi såg ut.

Jag hade en intensiv träningsperiod när jag bodde i London och kom hem därifrån och vägde 68 kilo. Då var jag nog lite för smal enligt många, men det var också då jag träffade min man. Det har satt sina spår... Sedan dess har jag vägt allt mellan 73 och 105 (förutom graviditeterna, den tyngsta var 108 och där jag nästan nu).

Jag läser denna blogg som jag startade 2006 då jag bestämde mig att nu jävlar. Då vägde jag inte ens 90 kilo. Jag har i långa perioder vägt mig varje fredags morgon och har då haft koll på upp och ner kilon. Nu har jag inte vägt mig alls från i våras till nyss. Och vad resulterade det i? 13 kilo upp! Galet!

Kollade mitt BMI, det är över 30. Vet du vad det betyder?! Fetma. "Men det syns inte", säger alla. Vet du? Det tycker jag är synd... Det är inte många som tror på  mig när jag säger att jag väger över 100kg.

Så nu har jag bestämt mig efter att ha typ tre söndagar i följd blivit mer och mer irriterad och irriterande för min omgivning för att jag inte förmår mig lämna soffan. Jag ser ut som jag gör - deal with it!!! Men det som måste förändras är att min kropp är i så dåligt skick att det är hemskt. Jag känner hur lite jag orkar, hur dålig min hållning är och att jag inte mår bra. Jag vill leva länge till och det kommer jag inte göra om jag inte tar tag i den enda kropp jag har! Så träning för att leva längre är den nya motivationen.

Och såhär ska jag göra för att börja:

Jag gör en kombo av Jon, Martina och Lena. Om jag har bestämt mig för att träna och sedan känner att jag inte vill så ska jag inte tillåta mig att ta ställning till om jag jag ska träna eller inte förrän jag bytt om och står på bron. Vill jag fortfarande inte kan jag gå in igen. Och jag ska börja med att springa (jag vet jag att jag har kunnat förflytta mig en mil springandes förut så jag kan springa). Jag byter om och ställer mig på bron, sedan springer jag så länge jag orkar i en riktning och sedan går jag tillbaka. Jag får inte vända utan ska fortsätta tills jag inte orkar längre. Om jag minns rätt från Martinas bok sprang hon typ 7 eller 12 min första gången. Spännande att se hur många minuter det blir för mig... Och sedan ska jag få tag på löpträningspapperen från Lena och lägga upp variationen i löpning utifrån dem. Har mina träningar på tisdagar redan nu, då tränar jag på att hjula. Det ska jag kunna innan sommaren är tanken. Och så ett löppass i veckan. Allt annat är bonus.

Önska mig lycka till!
Frutto

Aldrig nöjd

Två år sedan jag skrev, den har väl ingen funktion längre kanske, denna blogg.

Jag har varit och vänt på 87kg och uppåt typ 103. Nu väger jag 101 ungefär och gillar det inte.

Men om man läser alla inlägg här på bloggen så är jag aldrig nöjd. Och om jag funderar lite mer så har jag aldrig, aldrig, aldrig varit det. Det är lite synd egentligen. Slöseri med tid.

Hur kommer det sig att när man har kunskapen att man (läs jag) skiter i att leverera utifrån den?!

Det har gått så långt nu att det inte är vikten jag oroar mig mest för - det är hälsan. Jag är verkligen i dålig kondition. Orkar inte mycket och jag känner att min kropp inte har kraften. Det är ingen skön känsla...

Måtten ska vi inte tala om. BMI, det får vara hur trubbigt som helst, men det indikerar fetma. "Men det syns ju inte på dig. "Du kan aldrig väga 100 kilo - du skämtar?!" Ibland undrar jag om det vore lättare om jag såg fet ut?

Hur som helst så måste jag prioritera hälsan. Jag måste räcka länge till.

Äldste sonen har blivit vegetarian. Jag kanske borde haka på... Nej, tror inte det. Men jag kommer att äta mindre kött, det känns bra. Att ha det mer som tillbehör kanske.

Han tränar mycket och har en fantastisk drivkraft. Jag tror jag ska prata med honom mer om varför han tar hand om sig så väl. Hoppas bara att svaret inte är: Jag vill inte bli som du...

Jag fick ett tips av Camilla: Varje gång som du funderar på om du inte ska träna så ska du skjuta fram det beslutet tills då du står utanför dörren ombytt. Om du ff inte vill kan du gå in igen. Men du får inte fatta dessa beslut sittande i soffan!

Värt att prova.

Idag blir det städning av garaget och det är iaf tyngdlyftning!

Seeya