Aldrig nöjd

Två år sedan jag skrev, den har väl ingen funktion längre kanske, denna blogg.

Jag har varit och vänt på 87kg och uppåt typ 103. Nu väger jag 101 ungefär och gillar det inte.

Men om man läser alla inlägg här på bloggen så är jag aldrig nöjd. Och om jag funderar lite mer så har jag aldrig, aldrig, aldrig varit det. Det är lite synd egentligen. Slöseri med tid.

Hur kommer det sig att när man har kunskapen att man (läs jag) skiter i att leverera utifrån den?!

Det har gått så långt nu att det inte är vikten jag oroar mig mest för - det är hälsan. Jag är verkligen i dålig kondition. Orkar inte mycket och jag känner att min kropp inte har kraften. Det är ingen skön känsla...

Måtten ska vi inte tala om. BMI, det får vara hur trubbigt som helst, men det indikerar fetma. "Men det syns ju inte på dig. "Du kan aldrig väga 100 kilo - du skämtar?!" Ibland undrar jag om det vore lättare om jag såg fet ut?

Hur som helst så måste jag prioritera hälsan. Jag måste räcka länge till.

Äldste sonen har blivit vegetarian. Jag kanske borde haka på... Nej, tror inte det. Men jag kommer att äta mindre kött, det känns bra. Att ha det mer som tillbehör kanske.

Han tränar mycket och har en fantastisk drivkraft. Jag tror jag ska prata med honom mer om varför han tar hand om sig så väl. Hoppas bara att svaret inte är: Jag vill inte bli som du...

Jag fick ett tips av Camilla: Varje gång som du funderar på om du inte ska träna så ska du skjuta fram det beslutet tills då du står utanför dörren ombytt. Om du ff inte vill kan du gå in igen. Men du får inte fatta dessa beslut sittande i soffan!

Värt att prova.

Idag blir det städning av garaget och det är iaf tyngdlyftning!

Seeya