På väg?!

Klockan är snart 10.00 och det är lördag. Jag har redan varit iväg och handlat. Lillpolarn ville ha banan och jag curlade. MEN jag tog cykeln!!!

Och igår var jag ute och sprang. Jag stack iväg bra precis kl. 06.00. Jag tog en runda som jag och Camilla sprungit förut. Ville liksom ha en referens... Jag säger bara: Döden, döden. Jag var tvungen att gå uppför backen och tog en till liten gångpaus lite senare. Men jag var ute i en halvtimme och det är ju bra. Om jag minns rätt så tog samma runda i höstas knappt 25 minuter. Och det känns illa. Jag begriper inte varför det är så mycket tyngre att springa "au naturelle". På löpbandet är 30 min oxå jobbigt, men jag hinner längre. Det som är mest besvärligt är att jag inte orkar ta så långa steg som jag egentligen vill. Och skulle jag dra ner mer på tempot/frekvensen så skulle jag likna en mimare. Det är bara ansiktsfärgen som måste bytas från pulserande blodrött till dödligt vitt...

Och jag skulle behöva ett strechingtips. Hur gör man för att sträcka ut längst uppe på underbenet, på insidan? En "vanlig" vadstrech funkar inte så bra. Och jag får ont där. Benhinnan? Eller?

Häromdagen sa jag att :"Nu ska jag under 80 kilo!" Förvisso har jag tränat två gånger sedan dess och yogat lite. Men jag har ätit desto mer. Fy fanken för att vara hkk-lärare. Hädanefter ska jag försöka att inte äta på dessa lektioner. Men det är ju bara EN del i allt jag stoppat i mig. Jag tänker inte underhålla dig med någon kladdig lista denna gång, du får helt enkelt känna mig och använda din fantasi. Och föursättningarna gör att "till hösten" känns lämpligt. Hela maj är som en enda stor fest. Och sedan blir det sommar och grillning och bearnaise. Och Tjejmilen...

Idag 84 kilo. Återkommer
Frutto

Träning

Japp, det är sant. Inga hisnande nyheter kanske, men igår morse kl. o6.oo stod jag utanför gymet och väntade på att få komma in!

Jag sprang 3km på strax under 20min. Och var dessutom inte död. Sedan tog jag tag i bollen. Den är faktiskt inte så dum... Man hinner inte så mycket på morgonen, men jag känner mig ändå duktig. Ska iväg igen imorgon fredag.

Och ja, jag kände mig bra hela dagen - även fast ungarna gjorde friterade bananer på Hkk:n och att jag tog en bit av en munk till kvällsfika - fast jag sagt till mig själv att jag inte ska go'fika på kvällarna. Men jag har ju en ny chans att göra rätt idag!

seeya
Frutto

Läs "Jag kan inte sova" först.

Maken ringde igen. Isak håller på att väckas nu. Det var inte tesikelvridning utan det var ett bihang som vridit sig och det är nu borta. Allt som märks kommer att vara ett ärr på pungen som man knappt kommer att hitta i allt skrynkel.

SKÖÖÖÖÖÖÖNT

Nu ska jag vänta på att Maken ringer igen sedan han pratat med Isak innan jag lägger mig. Nu känns allt jag skrev nyss ännu löjligare. Det är oxå nå't jag brukar tänka på när fantasin skenar iväg med mig - att det hela kommer att verka urlöjligt efteråt. Det hjälper ibland. Lite idag faktiskt.

Nu säger jag som en av gamarna i Robin Hood på julafton:

"Klockan är halv tre och aaaallt är lugnt!"

Frutto

Jag kan inte sova.

Klockan är strax efter ett och jag kan inte sova. Eller vill inte. Isak är på sjukhuset. Och jag är naturligtvis orolig. Försöker tänka nyktert på situationen, typ att andra har det värre. *listar det som är värre, typ barn med cancer och de barn som lever i krig*

Inom en timme ska han opereras för en eventuellt testikelvridning.

Vi vaknade vid midnatt av att han grät. Jag trodde att han drömt en mardröm. Maken gick dit men kom snabbt tillbaka och sa att jag skulle ringa sjukvårdsrådgivningen och kolla. Isak hade haft ont på ungefär samma ställe som jag har min äggstockar och lite i en pungkula redan i onsdags eftermiddag. Det var inget som jag blev så orolig över, men när han efter middagen idag sa att han hade ont igen sa jag det till Maken. Kanske kan det vara urinvägsinfektion? Vi lät det bero eftersom det blev bättre ganska snabbt igen. Kvinnan som svarade på sjukvårdsrådgivningen sa direkt att vi skulle åka in eftersom det kunde vara just testikelvridning - hon skulle förvarna akuten. Isak var förstås rädd och grät, men han lugnade sig lite när jag bad honom andas som man gör i yoga. Maken och Isak for direkt iväg och efter mindre än en halvtimme ringde Maken och sa att Isak skulle opereras inom en timme.

Så därför kan jag inte sova. Jag måste veta hur det går. Jag tycker att det är skitläskigt med narkos. Att man liksom görs medvetslös - medvetet. Och att det inte är helt ofarligt. Så just nu sitter jag här och skrämmer upp mig själv för ett litet snitt som kommer att fixa till min sons smärta. Dags för lite perspektivträning igen. Lite statistik som talar om att det nästan aldrig blir fel när man sövs vore inte så dumt just nu. För att ytterligare skrämma upp mig så var jag inne på sjukvårdsrådgivningens hemsida och slog upp testikelvridning. Bör kanske tillägga att man inte vet om det är det som Isak har ont av ännu. Hur som helst så stod där att man ska uppsöka läkare akut. Och det ska vara en akutmottagning med kirurgmöjligheter. HJÄLP! Om det är testikelvridning (läs själva vad det är på www.sjukvardsradgivningen.se) så måste det rättas till direkt för att inte testikeln ska ta skada av syrebristen. Vad är direkt?! OCH VARFÖR VET INTE DETTA? Sån't här borde kanske tas upp, inte vet jag, men på BVC eller nå't. Färre än 15 pojkar drabbas varje år - så det är väl inte vettigt att barnsjuksköterskorna skrämmer upp oss föräldrar i onödan. Men ändå!!! Som tur är så kan en man klara sina "plikter" med bara en testikel om det skulle vara så att den som vridit sig tagit så'n skada att det måste tas bort. *perspektiv, perspektiv*

Jag är lite av en mästare på att skrämma upp mig själv. Tex. om maken är en kvart sen utan att meddela mig om varför så tror jag att han blivit mördad, styckad och utplacerad i svarta plastsäckar runt om i länet (snabb mördare va'?!). Det har blivit bättre, men när något händer som är lite hemskt, så tar det inte lång tid innan jag skapat ett epos värdigt Speilberg, Stone och grabbarna. Så med detta i minnet försöker jag, som sagt, att skaffa mig lite perspektiv på det som hänt. Funkar inte alltid. Nu tex. så vet jag vad det sista jag sa till Isak var innan vi la på. Bara liksom utifall att... Nu har snart 40 minuter av "inom en timme" gått. Operationen skulle ta ungefär 20 minuter.

Jag satte mig framför datorn för att ha något att göra. Jag bloggar för att skriva av mig att jag faktiskt är orolig och lite rädd. Och när jag läser igenom bloggen så ser jag det orimliga i mycket av det jag skrivit.

Maken ringde nu.

Nu är Isak sövd. Inom en kvart börjar de operera. Det ska absolut vara klart om en timme. *60 minutes and 59 seconds and counting* Det som talar emot att det skulle vara en testikelvridning är att hans smärta återigen hade lättat lite, men de öppnar alltid för att vara säker eftersom det inte finns någon undersökningsmetod som är riktigt bra. Stackars Maken - han fick lugna ner mig också. Är stolt över att jag inte började grina. Mest stolt är jag över Isak som var tapper trots att han helt abrupt förflyttades från sin säng till ett operationsbord.

Nu ska jag ta en kopp te och vänta på att Maken ringer igen. Nu är en av få gånger som jag skulle vilja vara på sjukhuset (känner annars ett rejält obehag för det stället), men det är bättre att medicinmannen som jag är gift med är där.

Återkommer
Frutto

Bildbevis?

Nu är jag på väg till en MRT. Min läkare vill göra en sk. magnetkameraundersökning av min hjärna. Jag ska fråga om man inte kan få en liten utskrift, så att man liksom är säker på att den liksom finns - hjärnan alltså.

Wish me luck!
Frutto

Godis igen

Läste mitt inlägg från den 17 mars. Kan bara säga att inte en chans att mitt sockerberoende är på väg bort! Jag har ätit flera kilo godis i påsk. Så nu blir det snart vardag och avvänjning (igen!).

seeya
Frutto

Tralalala - igår tränade jag

Japp senaste träningen på gymet var den 13 mars, men igår kom jag då iväg. Jag och Camilla åkte tillsammans (det är ju påsklov). Vi bestämde oss för att springa 3km. Det tog, för mig, 20min! Men man skulle kunna säga att det är ok eftersom det var som att börja om. Allt påskgodis och avsaknaden av träning sätter ju, som bekant, sina spår. *snyft* Vi hade även bestämt att vi skulle avsluta i bastun, med lite skitsnack (eftersom vi inte kunde prata när vi sprang...) Men innan dess så körde vi lite styrka på bollen. Jag provade på några övningar med hantlar som Camilla gjorde. Isch - det var jobbigt. Så det ska jag fortsätta med.

Jag är lite förkyld - precis som jag och min familj varit hela hösten/vintern. Är skitless på att höra mina grabbar hosta lungorna ut kroppen. Homeopatmedicinen står framme och det är bara att ta en burk och pillra i sig lite. Men det blir på beskostnad av den medicin som jag ska ta mot yrseln. Och på tal om yrseln - it's back! Inte för att den någonsin lämnat mig, men ändå. Funderar på om den är tillbaka för att den "skovar", eller för att jag fuskat med yoga/medicin? Hur som helst så ska jag iväg på magnetkameraundersökning på fredag och då ska jag också göra ett hörselprov. Tror att de inte kommer att hitta något anmärkningsvärt - förtuom hjärnan då. *ler* Om allt är som det ska kommer jag att boka in en tid hos osteopaten (jag vet inte vad som stoppar mig...).

That's all folks!
Frutto