Jag kan inte sova.

Klockan är strax efter ett och jag kan inte sova. Eller vill inte. Isak är på sjukhuset. Och jag är naturligtvis orolig. Försöker tänka nyktert på situationen, typ att andra har det värre. *listar det som är värre, typ barn med cancer och de barn som lever i krig*

Inom en timme ska han opereras för en eventuellt testikelvridning.

Vi vaknade vid midnatt av att han grät. Jag trodde att han drömt en mardröm. Maken gick dit men kom snabbt tillbaka och sa att jag skulle ringa sjukvårdsrådgivningen och kolla. Isak hade haft ont på ungefär samma ställe som jag har min äggstockar och lite i en pungkula redan i onsdags eftermiddag. Det var inget som jag blev så orolig över, men när han efter middagen idag sa att han hade ont igen sa jag det till Maken. Kanske kan det vara urinvägsinfektion? Vi lät det bero eftersom det blev bättre ganska snabbt igen. Kvinnan som svarade på sjukvårdsrådgivningen sa direkt att vi skulle åka in eftersom det kunde vara just testikelvridning - hon skulle förvarna akuten. Isak var förstås rädd och grät, men han lugnade sig lite när jag bad honom andas som man gör i yoga. Maken och Isak for direkt iväg och efter mindre än en halvtimme ringde Maken och sa att Isak skulle opereras inom en timme.

Så därför kan jag inte sova. Jag måste veta hur det går. Jag tycker att det är skitläskigt med narkos. Att man liksom görs medvetslös - medvetet. Och att det inte är helt ofarligt. Så just nu sitter jag här och skrämmer upp mig själv för ett litet snitt som kommer att fixa till min sons smärta. Dags för lite perspektivträning igen. Lite statistik som talar om att det nästan aldrig blir fel när man sövs vore inte så dumt just nu. För att ytterligare skrämma upp mig så var jag inne på sjukvårdsrådgivningens hemsida och slog upp testikelvridning. Bör kanske tillägga att man inte vet om det är det som Isak har ont av ännu. Hur som helst så stod där att man ska uppsöka läkare akut. Och det ska vara en akutmottagning med kirurgmöjligheter. HJÄLP! Om det är testikelvridning (läs själva vad det är på www.sjukvardsradgivningen.se) så måste det rättas till direkt för att inte testikeln ska ta skada av syrebristen. Vad är direkt?! OCH VARFÖR VET INTE DETTA? Sån't här borde kanske tas upp, inte vet jag, men på BVC eller nå't. Färre än 15 pojkar drabbas varje år - så det är väl inte vettigt att barnsjuksköterskorna skrämmer upp oss föräldrar i onödan. Men ändå!!! Som tur är så kan en man klara sina "plikter" med bara en testikel om det skulle vara så att den som vridit sig tagit så'n skada att det måste tas bort. *perspektiv, perspektiv*

Jag är lite av en mästare på att skrämma upp mig själv. Tex. om maken är en kvart sen utan att meddela mig om varför så tror jag att han blivit mördad, styckad och utplacerad i svarta plastsäckar runt om i länet (snabb mördare va'?!). Det har blivit bättre, men när något händer som är lite hemskt, så tar det inte lång tid innan jag skapat ett epos värdigt Speilberg, Stone och grabbarna. Så med detta i minnet försöker jag, som sagt, att skaffa mig lite perspektiv på det som hänt. Funkar inte alltid. Nu tex. så vet jag vad det sista jag sa till Isak var innan vi la på. Bara liksom utifall att... Nu har snart 40 minuter av "inom en timme" gått. Operationen skulle ta ungefär 20 minuter.

Jag satte mig framför datorn för att ha något att göra. Jag bloggar för att skriva av mig att jag faktiskt är orolig och lite rädd. Och när jag läser igenom bloggen så ser jag det orimliga i mycket av det jag skrivit.

Maken ringde nu.

Nu är Isak sövd. Inom en kvart börjar de operera. Det ska absolut vara klart om en timme. *60 minutes and 59 seconds and counting* Det som talar emot att det skulle vara en testikelvridning är att hans smärta återigen hade lättat lite, men de öppnar alltid för att vara säker eftersom det inte finns någon undersökningsmetod som är riktigt bra. Stackars Maken - han fick lugna ner mig också. Är stolt över att jag inte började grina. Mest stolt är jag över Isak som var tapper trots att han helt abrupt förflyttades från sin säng till ett operationsbord.

Nu ska jag ta en kopp te och vänta på att Maken ringer igen. Nu är en av få gånger som jag skulle vilja vara på sjukhuset (känner annars ett rejält obehag för det stället), men det är bättre att medicinmannen som jag är gift med är där.

Återkommer
Frutto