Jag har faktiskt sprungit runt sjön tre gånger! Senaste (sista som det känns idag...) gången var ett tag sedan. Jag minns inte - jag är ledig! Men jag gick bara tio minuter och sprang resten. Och det funkade! Var ute i 38minuter. Sprang alltså i 28 minuter - kan väl anses ok.
Men snart måste jag ta en runda tillsammans med Camilla. Det är bästa form(tillåt mig småle)kollen.
Läste just igenom förra inlägget (det som du hittar nedanför detta). Jag är verkligen urtrist!
Nu ska jag försöka ringa osteopaten. Nu har skolmedicien snart fått de chanser jag är beredd att ge den...
seeya
Frutto
juli 20, 2007
Självömkan
Lite låg idag. Hade möjlighet att ut och springa idag på morgonen, men avstod. Varför? Ja, inte bara för att jag känner mig lite låg. Jag har ont i händerna. Den där kroniska benhinneinflammationen (diagnos Dr. Robert) som kommer och går. Alla småben i framför allt händerna, men även fötterna ger sig till känna, hettar och gör ont och gör mig svag. Mitt ena knä vill inte samma sak som jag, dvs. böja på sig utan att det gör ont. Och som grädden på moset har jag rejält ont (ja, vad annars) i mitt högra öra. Ja, jag trodde det var örat innan maken kollade. Det är körtlarna bakom örat och ner mot halsen som är besvärliga. Nu börjar det att kännas på andra sidan oxå. Medicin kommer idag.
Ja, det var en rejäl portion med självömkan det! (Och då har en kompis precis fått Borelia.)
Min sinnesstämming är trist även för att jag inte fattar att det ska vara så jävla svårt att hålla igång någon träning över huvud taget. Troligen är detta med löpning inte min grej. Just nu känns det som om detta år blir det andra och sista med Tjejmilen. Och en anledning, förutom träningsbristen, är att flera jag känner ska springa och de är mycket duktigare än jag med träningen och på nå't jävla vis så stör det mig! Jag är inte större i tanken än så.
Patetiskt. Det är hög tid att lyfta sig själv i kragen och återigen kolla med mig själv varför jag gör detta. Mina anledningar i dag:
1. Jag vill bli smal, snygg och oemotståndlig.
2. Jag vill ha en bra grundkondition, så att jag orkar mer.
3. Detta är något som jag kan göra tillsammans med min goda vän Camilla.
4. Det är en träningsform som inte kostar så mycket.
5. Det är en träningsform som inte innebär att jag måste passa några tider.
6. Målet/moroten är husmorssemestern i Stockholm.
Detta verkar ju inte räcka. Jag gjorde mitt yogaprogram idag på morgonen istället för att springa. Det var ett tag sedan, som med allt annat. Min kropp sa, nej skrek: JA!! Men jag känner hur stel jag är och hur svag min mage/rygg är. Inte bra. På slutet när jag satt och mediterade lite så kände jag att jag SKA utöva yogan oftare och mer koncentrerat. (hört den förut?!) T.o.m. Dr. Alexandra sa ju att det var bra. Kanske löpningen inte ska vara allt jag gör?
Varför inte löpningen funkar:
1. Jag ska göra det själv.
2. Det är trist.
3. Och jobbigt.
4. Jag springer för sällen för att få någon positiv effekt.
Vad jag saknar i min träning:
1. Sällskap.
2. Musik, det är mycket lättare att "lura" sig själv att träna med musik.
3. Lusten.
4. Resultat.
5. Spänst i kroppen.
Jaha, vad ska jag göra då? Idag vill jag helst dra täcket över huvudet. Nå'n som har några andra förslag?!
Fast om jag ska vara ärlig så är det naturligtvis inte så synd om mig alls. Bla. annat så ska jag ut på lördag med Camilla och eventuellet på en grill-/förfest innan. Det känns riktigt skoj. Att magen hänger är ju inte hela världen heller. (Hur kan man ha blivit så lurad att tro att livet blir lyckligare om man bara vägde lite mindre???) Inte heller att alla jag känner kommer att ta sig runt en mil snabbare än jag.
Seeya
Frutto
Ja, det var en rejäl portion med självömkan det! (Och då har en kompis precis fått Borelia.)
Min sinnesstämming är trist även för att jag inte fattar att det ska vara så jävla svårt att hålla igång någon träning över huvud taget. Troligen är detta med löpning inte min grej. Just nu känns det som om detta år blir det andra och sista med Tjejmilen. Och en anledning, förutom träningsbristen, är att flera jag känner ska springa och de är mycket duktigare än jag med träningen och på nå't jävla vis så stör det mig! Jag är inte större i tanken än så.
Patetiskt. Det är hög tid att lyfta sig själv i kragen och återigen kolla med mig själv varför jag gör detta. Mina anledningar i dag:
1. Jag vill bli smal, snygg och oemotståndlig.
2. Jag vill ha en bra grundkondition, så att jag orkar mer.
3. Detta är något som jag kan göra tillsammans med min goda vän Camilla.
4. Det är en träningsform som inte kostar så mycket.
5. Det är en träningsform som inte innebär att jag måste passa några tider.
6. Målet/moroten är husmorssemestern i Stockholm.
Detta verkar ju inte räcka. Jag gjorde mitt yogaprogram idag på morgonen istället för att springa. Det var ett tag sedan, som med allt annat. Min kropp sa, nej skrek: JA!! Men jag känner hur stel jag är och hur svag min mage/rygg är. Inte bra. På slutet när jag satt och mediterade lite så kände jag att jag SKA utöva yogan oftare och mer koncentrerat. (hört den förut?!) T.o.m. Dr. Alexandra sa ju att det var bra. Kanske löpningen inte ska vara allt jag gör?
Varför inte löpningen funkar:
1. Jag ska göra det själv.
2. Det är trist.
3. Och jobbigt.
4. Jag springer för sällen för att få någon positiv effekt.
Vad jag saknar i min träning:
1. Sällskap.
2. Musik, det är mycket lättare att "lura" sig själv att träna med musik.
3. Lusten.
4. Resultat.
5. Spänst i kroppen.
Jaha, vad ska jag göra då? Idag vill jag helst dra täcket över huvudet. Nå'n som har några andra förslag?!
Fast om jag ska vara ärlig så är det naturligtvis inte så synd om mig alls. Bla. annat så ska jag ut på lördag med Camilla och eventuellet på en grill-/förfest innan. Det känns riktigt skoj. Att magen hänger är ju inte hela världen heller. (Hur kan man ha blivit så lurad att tro att livet blir lyckligare om man bara vägde lite mindre???) Inte heller att alla jag känner kommer att ta sig runt en mil snabbare än jag.
Seeya
Frutto
juli 18, 2007
Dr Alexandra
Jag vet att det är ett tag sedan det var den 4e juli, men med långsam uppkoppling och semester så blir det inte så ofta att jag sätter mig vid datorn...
Hur som helst så var hon helt ok, fastän jag tänkt annorlunda. Helt kort kan jag säga att trots att hon var i min ålder så hade hon ett läskigt läkarspråk. Duration och a-typiskt var ord som hon använde. Tur att man hängde med för jag vet inte om man skulle ha frågat om mna inte förstod.
Hon gjorde en massa fall/yrseltest. Det hon då testade var lägesyrsel/kristallsjukan. I Balansgångarnas mynningar finns det tydligen kristaller som ibland vandrar in i gångarna och ställer till problem. Men hon verkar ha uteslutit detta. Mina anfall är för långa för läroboksexemplet. Meniéres sjukdom verkar hon inte heller tro på eftersom då är mina anfall för korta. (inte precis att man passar in någonstans...) Men då pratade hon återigen om läroboksexemplet. Och det finns ju alltid undantag. Det hon till slut kom fram till är att det kan vara en a-typisk migrän, men det är inte hennes område "utan neurologernas åkomma av hävd". Det kan också vara en annan form av kristallsjuka. Det är nämligen så, om ni inte visste det, att under balansgångarna finns två säckar som känner av snabba upp/ner och framåt/bakåt rörelser. Även där finns det kristaller i mynningarna och det kanske kan vara på fel ställe. Men jag passar (så klart) inte in riktigt på diagnosen. För långa anfall och de domningar och locket för vänster öra som jag ibland har passar inte alls in på denna åkomma. Hur som helst kan man inte testa detta i här (utrustning saknas). Hon skulle kontakta sin kollega i Stockholm och fråga vad han/hon tyckte. Men det skulle nog inte vara klart förrän efter sommaren. Hon såg i min journal att det fanns ett recept på betablockerare utskrivet till mig. Hon föreslog att jag skulle äta dem i minst 3-4 månader. Inte bara 2 som jag gjorde för några år sedan. Det är för kort tid ansåg hon för att se någon effekt. Jag har inte börjat än... Vi får se, men å andra sidan är det kanske det ända jag kan göra just nu.
Dr Alexandra sa att om man har en diagnostiserad eller misstänkt Meniére så brukar man testa olika saker i olika steg. Först så provar man livsstilsförändringar - done! Och sedan minns jag inte i dagsläget de övriga, men helt utesluten är alltså inte Herr M...
Hon tyckte vidare att jag skulle fortsätta med yogan. (Lite överraskande faktiskt, men säger väl mer om mig än om henne...) Så det ska jag göra.
Nu ska jag duscha - blev ingen löpning idag...
seeya
Frutto
Hur som helst så var hon helt ok, fastän jag tänkt annorlunda. Helt kort kan jag säga att trots att hon var i min ålder så hade hon ett läskigt läkarspråk. Duration och a-typiskt var ord som hon använde. Tur att man hängde med för jag vet inte om man skulle ha frågat om mna inte förstod.
Hon gjorde en massa fall/yrseltest. Det hon då testade var lägesyrsel/kristallsjukan. I Balansgångarnas mynningar finns det tydligen kristaller som ibland vandrar in i gångarna och ställer till problem. Men hon verkar ha uteslutit detta. Mina anfall är för långa för läroboksexemplet. Meniéres sjukdom verkar hon inte heller tro på eftersom då är mina anfall för korta. (inte precis att man passar in någonstans...) Men då pratade hon återigen om läroboksexemplet. Och det finns ju alltid undantag. Det hon till slut kom fram till är att det kan vara en a-typisk migrän, men det är inte hennes område "utan neurologernas åkomma av hävd". Det kan också vara en annan form av kristallsjuka. Det är nämligen så, om ni inte visste det, att under balansgångarna finns två säckar som känner av snabba upp/ner och framåt/bakåt rörelser. Även där finns det kristaller i mynningarna och det kanske kan vara på fel ställe. Men jag passar (så klart) inte in riktigt på diagnosen. För långa anfall och de domningar och locket för vänster öra som jag ibland har passar inte alls in på denna åkomma. Hur som helst kan man inte testa detta i här (utrustning saknas). Hon skulle kontakta sin kollega i Stockholm och fråga vad han/hon tyckte. Men det skulle nog inte vara klart förrän efter sommaren. Hon såg i min journal att det fanns ett recept på betablockerare utskrivet till mig. Hon föreslog att jag skulle äta dem i minst 3-4 månader. Inte bara 2 som jag gjorde för några år sedan. Det är för kort tid ansåg hon för att se någon effekt. Jag har inte börjat än... Vi får se, men å andra sidan är det kanske det ända jag kan göra just nu.
Dr Alexandra sa att om man har en diagnostiserad eller misstänkt Meniére så brukar man testa olika saker i olika steg. Först så provar man livsstilsförändringar - done! Och sedan minns jag inte i dagsläget de övriga, men helt utesluten är alltså inte Herr M...
Hon tyckte vidare att jag skulle fortsätta med yogan. (Lite överraskande faktiskt, men säger väl mer om mig än om henne...) Så det ska jag göra.
Nu ska jag duscha - blev ingen löpning idag...
seeya
Frutto
juli 12, 2007
Börja och Börja om
Det var en gång två dårar som var ute och sprang tillsammans. Dom hette Börja och Börja om. Dom sprang och sprang . Men till sist så slutade Börja att springa. Vem fortsatte?
Rätt!
Det var en gång två dårar som var ute och sprang tillsammans. Dom hette Börja och Börja om . Dom sprang och sprang allt enligt ett schema som dom kommit överens om. Men till sist så slutade Börja att springa. Varför vet ingen. Vem fortsatte?
Rätt!
Det var en gång två dårar som var ute och sprang tillsammans. Dom hette Börja och Börja om. Dom sprang och sprang allt enligt ett schema som dom hade kommit överens om. Men till sist så slutade Börja att springa. Varför vet ingen - utom möjligen Börja. Vem fortsatte?
Rätt!
Det var en gång två dårar som var ute och sprang tillsammans. Dom hette Börja och Börja om. Dom sprang och sprang allt enligt ett schema som dom kommit överens om (läst i en glansig tidning att det var bra). Men till sist så slutade Börja att springa. Varför vet ingen - utom möjligen Börja som hade viktigare saker för sig på träningsdagarna. Vem fortsatte?
Fel!
Det var en gång två dårar som var ute och sprang tillsammans. Dom hette Börja och Börja om. Dom sprang och sprang. Men till sist så slutade Börja att springa. Vem fortsatte?
Ingen forsatte. Börja bjöd ut sin vän på krogen och sedan var det bara att Börja om!
Seeya
Frutto
Rätt!
Det var en gång två dårar som var ute och sprang tillsammans. Dom hette Börja och Börja om . Dom sprang och sprang allt enligt ett schema som dom kommit överens om. Men till sist så slutade Börja att springa. Varför vet ingen. Vem fortsatte?
Rätt!
Det var en gång två dårar som var ute och sprang tillsammans. Dom hette Börja och Börja om. Dom sprang och sprang allt enligt ett schema som dom hade kommit överens om. Men till sist så slutade Börja att springa. Varför vet ingen - utom möjligen Börja. Vem fortsatte?
Rätt!
Det var en gång två dårar som var ute och sprang tillsammans. Dom hette Börja och Börja om. Dom sprang och sprang allt enligt ett schema som dom kommit överens om (läst i en glansig tidning att det var bra). Men till sist så slutade Börja att springa. Varför vet ingen - utom möjligen Börja som hade viktigare saker för sig på träningsdagarna. Vem fortsatte?
Fel!
Det var en gång två dårar som var ute och sprang tillsammans. Dom hette Börja och Börja om. Dom sprang och sprang. Men till sist så slutade Börja att springa. Vem fortsatte?
Ingen forsatte. Börja bjöd ut sin vän på krogen och sedan var det bara att Börja om!
Seeya
Frutto
juli 03, 2007
Hittills funkar det!
Japp. Igår tog jag mig runt sjön igen. Det tog ungefär 5-10 min snabbare än förra gången. Jag började springa lite tidigare och sprang lite längre... All and all sprang jag 23 min (lite läskigt att tänka sig det gånger 3 = förra årets tid på Tjejmilen). Jag började med promenad i 20 min. Så det känns bra att ha varit ute i över 40 min. Kanske blir det löpning lika länge snart...
Idag känner jag mig lite halvklen. Lite känning av urinvägsinflammation. Eller kanske är det lite träningsvärk i "mutationsområdet". Jag har ju gjort lite mer sit-ups än vanligt...
Idag har vi haft trädfällning i stugan. 4 gamla stora träd har tagits bort. Jisses vad ljust det blev. Jag ler och tycker att det blev jättefint. Maken håller inte med och funderar på vad vi ska plantera dit istället... Men han "kejvade" denna gång. Det ska jag komma ihåg när han vill göra någon förändring som jag inte känner lika mycket för någon gång.
Imorgon Dr Alexandra.
/Frutto
Idag känner jag mig lite halvklen. Lite känning av urinvägsinflammation. Eller kanske är det lite träningsvärk i "mutationsområdet". Jag har ju gjort lite mer sit-ups än vanligt...
Idag har vi haft trädfällning i stugan. 4 gamla stora träd har tagits bort. Jisses vad ljust det blev. Jag ler och tycker att det blev jättefint. Maken håller inte med och funderar på vad vi ska plantera dit istället... Men han "kejvade" denna gång. Det ska jag komma ihåg när han vill göra någon förändring som jag inte känner lika mycket för någon gång.
Imorgon Dr Alexandra.
/Frutto
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)