Självömkan

Lite låg idag. Hade möjlighet att ut och springa idag på morgonen, men avstod. Varför? Ja, inte bara för att jag känner mig lite låg. Jag har ont i händerna. Den där kroniska benhinneinflammationen (diagnos Dr. Robert) som kommer och går. Alla småben i framför allt händerna, men även fötterna ger sig till känna, hettar och gör ont och gör mig svag. Mitt ena knä vill inte samma sak som jag, dvs. böja på sig utan att det gör ont. Och som grädden på moset har jag rejält ont (ja, vad annars) i mitt högra öra. Ja, jag trodde det var örat innan maken kollade. Det är körtlarna bakom örat och ner mot halsen som är besvärliga. Nu börjar det att kännas på andra sidan oxå. Medicin kommer idag.

Ja, det var en rejäl portion med självömkan det! (Och då har en kompis precis fått Borelia.)

Min sinnesstämming är trist även för att jag inte fattar att det ska vara så jävla svårt att hålla igång någon träning över huvud taget. Troligen är detta med löpning inte min grej. Just nu känns det som om detta år blir det andra och sista med Tjejmilen. Och en anledning, förutom träningsbristen, är att flera jag känner ska springa och de är mycket duktigare än jag med träningen och på nå't jävla vis så stör det mig! Jag är inte större i tanken än så.

Patetiskt. Det är hög tid att lyfta sig själv i kragen och återigen kolla med mig själv varför jag gör detta. Mina anledningar i dag:

1. Jag vill bli smal, snygg och oemotståndlig.
2. Jag vill ha en bra grundkondition, så att jag orkar mer.
3. Detta är något som jag kan göra tillsammans med min goda vän Camilla.
4. Det är en träningsform som inte kostar så mycket.
5. Det är en träningsform som inte innebär att jag måste passa några tider.
6. Målet/moroten är husmorssemestern i Stockholm.

Detta verkar ju inte räcka. Jag gjorde mitt yogaprogram idag på morgonen istället för att springa. Det var ett tag sedan, som med allt annat. Min kropp sa, nej skrek: JA!! Men jag känner hur stel jag är och hur svag min mage/rygg är. Inte bra. På slutet när jag satt och mediterade lite så kände jag att jag SKA utöva yogan oftare och mer koncentrerat. (hört den förut?!) T.o.m. Dr. Alexandra sa ju att det var bra. Kanske löpningen inte ska vara allt jag gör?

Varför inte löpningen funkar:

1. Jag ska göra det själv.
2. Det är trist.
3. Och jobbigt.
4. Jag springer för sällen för att få någon positiv effekt.


Vad jag saknar i min träning:

1. Sällskap.
2. Musik, det är mycket lättare att "lura" sig själv att träna med musik.
3. Lusten.
4. Resultat.
5. Spänst i kroppen.

Jaha, vad ska jag göra då? Idag vill jag helst dra täcket över huvudet. Nå'n som har några andra förslag?!

Fast om jag ska vara ärlig så är det naturligtvis inte så synd om mig alls. Bla. annat så ska jag ut på lördag med Camilla och eventuellet på en grill-/förfest innan. Det känns riktigt skoj. Att magen hänger är ju inte hela världen heller. (Hur kan man ha blivit så lurad att tro att livet blir lyckligare om man bara vägde lite mindre???) Inte heller att alla jag känner kommer att ta sig runt en mil snabbare än jag.

Seeya
Frutto