november 09, 2006

Personlig tränare

Jag har varit och blivit instruerad. Fick ju en tid med en tränare när jag skrev på. Jag åkte dit efter ha slitit mig loss från lillkillen som bokstavligen hänge i byxorna. Min lillsyster skulle vara hos grabbarna eftersom maken också var borta.

Lite pirrigt ändå var det väl när man klev in in den faktiskt fräscha lokalen. Jag satte mig och väntade in personen som skulle hjälpa mig. Vi klev sedan in på henna kontor (jisses, vad seriöst). Vad har du för mål med din träning? Mål och mål... jag ska springa Tjejmilen igen och vill ha en tid denna gång som känna ok. Det är ett mål, ett annat är att inte se så nyförlöst ut! Den var ny, sa tränaren. Hon pratade vidare om Body Pump och Core som är bra för löpare (tack, tack - inte precis ett epitet man är van). Tur att man varit på gym och gruppträningar förut, annars skulle manju känna sig som ett fån. Spinning var en annan grej hon rekommenderade. De har pulsspinningpass där man ser sin puls på en skärm och ser hur mycket man tar i eller borde ta i. Men jag är lite tveksam till spinning... Jag har provat en gång, men det kunda ha kostat mig livet. Jag ställde in cykeln enligt konstens alla regler och spände sedemera fast mina fötter på pedalerna. Musiken startade och det gjorde även (cykeln skulle jag vilja skriva, men det är inte sant) tränaren. Äckligt hurtig vill jag minnas. Efter ett (kort) tag började jag känna mig klar. Det var ju skitjobbigt! (Tog nog i för hårt) Tänkte att jag sätter mig ner och låtsas att det är nerförsbacke. Det skulle jag inte gjort för jag hade nog missat nåt i instruktionen... jag satte mig ned på sadeln och slutade trampa på samma gång varpå cykeln fortsatte snurra på tramporna i ett fasligt tempo, som jag genast kom i otakt med. Cykeln började "vobbla" och jag var nära att starta ett cykeldomino. På något vis lyckades jag krångla mig ur ena trampan och tog emot mig samtidigt som den andra foten fortsatte om än i ett långsammare tempo. Jag satte mig raskt upp på cykeln igen (ungefär som när man halkat omkull på vintern och inte vill att nå'n ska ha sett det) och tackade min lyckliga stjärna för att jag fötts till kvinna och därför även efter denna övning skulle ha möjlighet att skaffa barn.

Därför känner jag mig inte precis välvilligt inställd till spinning - inte ens om jag får ha ett pulsband runt bröstkorgen.

Jag fick lite instruktioner på ett par maskiner. Tänk att någon från säg...1700-talet gjorde en tidsresa och kom till mitt (?) träningsplejs och såg all aktivitet där. Undrar just vad han/hon skulle tänka. Det märkligaste var ändå bollen. Coreträning på hög nivå. Ingen balans hade jag heller... Tyckte att alla i rummet smålog när tränaren sa att hon hade en annan övning med bollen där jag hade kontakt med golvet med både hand och fot... Men den känslan kunde jag snabbt förtränga. Tränaren gav mig ett halvt program och vi bokade in en ny tid måndag 20 nov för att få andra halvan. Jag provade på att göra halva halva programmet och ja, jag hade lite känning i musklerna dagen efter. *snyft*

Hem kom jag i all fall som en lyckligare kvinna. JAG TAR TAG MITT LIV, ELLER, JAG TAR TAG I MINA VALKAR! Och bort ska dom!!!

seeya
Frutto

Inga kommentarer: