februari 12, 2008

Vin och åksjukepiller

Har nu varit hos Neurologen. Vilket slöseri med min tid. Ja, han var supersnabb, ja tom stressig. Han kollade mina reflexer i en sådan fart att om dem inte varit i toppform skulle han inte märkt av dem. "Upp med armarna, hoppa på ett ben - byt! Sträck ut armarna - blunda och nudda näsan. Följ mitt finger!" Hela den delen av undersökningen var över på 10 min och på den tiden hade han hunnit avfärdat homeopati som något som hans förnuft inte kunde tro på och dessutom hunnit tagit emot ett mobilsamtal från sin dotter i Göteborg.

Inne på hans rum så haglade frågorna. "Huvudvärk? Illamående? Hur länge? Sjukdomar i släkten? Hmm..." "Yr när du druckit vin?" "Ok, jag sätter upp dig på en EEG-tid, du får lämna ett blodprov och så skriver jag ut ett läkemedel mot illmåendet - för det måste ju vara jobbigt!" "Jo och så vill jag att du testar att ta ett glas vin när du börjar känna att yrseln kommer - ja,inte på jobbet alltså..."

Ungefär så gick det till. På riktigt! En man som avfärdar en hel vetenskap (med rätten till en åsikt javisst, men ändå!) med hänvisning till att han förnuft inte greppade, ordinerar vin utan att ens kolla om jag kanske eventuellt har problem med spriten. Lite roligt är det oxå att han gör det under vit-februari...

Min riktiga läkare har beställt ett dygns-EKG till mig. Kanske kan det ha att göra med att pumpen inte gör sitt jobb riktigt bra. Det är en tanke som jag snuddat vid många gånger. Jag har ofta sagt till maken att det känns konstigt i bröstet, men jag har själv avfärdat det som en sträckning eller nå't. Det som talar för att det kan var hjärtat enligt min högst okunniga tro är att bl.a. att... Ja, tänk dig in i följande situationer:

1. Jag är ute och rensar ogräs. Jag står framåtböjd och drar för glatta livet. Ogräset gör motstånd och jag tar i. Vad händer med framför allt överkroppen? Jo, den spänner sig och jag håller andan när jag tar i som värst. Resultat: Ibland yrsel.

2. Morgon. Jag är sen som fan. Grabbarna gör så gott de kan, åtminstone den äldste. Skolor x3 väntar. Jag skyndar, skyndar. Pratar till slut genom tänderna till grabbarna. Samma sak händer i överkroppen som i 1, med undantag för andningen. I stressade situationer, som jag hela tiden känt varit som en katalysator för yrslen, andas jag grunt och snabbt. Reslutat: Ibland yrsel. Och då ofta när spänningen släpper känns det som.

3. Jag skruvar i skruvar. Tar i och håller andan. Reslutat: Ofta yrsel. Jag har faktiskt tänkt tanken att jag ska se om jag kan "framkalla" ett autentiskt yrsel genom att skruva i en eller ett par skruvar.

4. När det är som allra skönast och hela kroppen spänns och jag njuter mig igenom stunden med "hållen andning". Då kan jag avsluta med... ja just det ett yrsel. Man kan ju gå i kloster för mindre, eller hur?

5. Jag sover. Drömmer att jag blir yr. Vaknar och är det. Här har jag ingen smart förklaring faktiskt. Har du?

Hur detta nu kan hänga ihop med hjärtat fick jag ett förslag på av min mosters man. Men jag fattade inte riktigt allt. Tror att det var någonting med att hjärtat tar en extra sväng till lungorna och sedan snabbt upp i huvudet om det är så att det är lite brist på syre där uppe. Och är det då spänt och lite trängre än vanligt så funkar det inte som det ska. Och om hjärtat inte klaffar, som det ska, så kan det bli syrebrist i hjärnan. Nåt' sån't. Inte för att jag alls kan något om hjärtats konstruktion och funktion annat än det som vilken annan som helst, (Du vet... har kammare och förmak och pumpar blodet runt i kroppen.) så tycker jag ändå att det låter rimligt på något sätt. Fast jävligt läskigt. Läs detta högt: "Open heart surgery" Huvva! Och nej tack! Och utvecklingsnissen, du vet, han arbetade ju efter hypotesen att det var andningen som är boven. Och min yoga då? Ja, jag utövar nästan ingen yoga alls och har inte gjort det på länge. OCh ibland har jag ju fått yrsel när jag yogat. Kanske att jag då andats för långsamt helt enkelt - för det har aldrig varit några problem att få till riktigt långsam andning. Och om då hjärtat inte sköter sig så kanske kanske. Vad vet jag?

Det jag VET är att det faktiskt är skönt och tryggt att hänga upp denna jävla yrsel på något och just nu är det hjärtat som får vara svaret. Åtminstone tills det är uteslutet. Och min läkare har sagt att jag ska få ha detta dygns-EKG vid flera tillfällen så att jag säkert har det då jag får ett yrsel.

Ok, that all for now
Frutto

Inga kommentarer: