När huvudet är dumt får kroppen lida...

Jag tänkte (?) igår att nu så är väl foten helt återställd. Att jag se'n yrslat tre gånger på kort tid senast igår på dagen spelade väl ingen roll. Jag satt och läste i iForm och tänkte att nä nu jävlar måste jag ut!!!! Fettet har samlat ihop sig i en massiv sommarattack kring magen. Mobiliserat alla krafter inklusive min självdisciplin (tillåt mig småle HAHAHAHAHA) och ligger i formation runt mage och lår. VAD GÖRA?! Jo, springa kanske och skrämma skiten ur fettet och mig själv.

På med stridsutrustningen och iväg. Tänkte ta en kortare och snabbare variant för att prova att ta ut stegen och se om jag orkade det. Det gjorde inte - orka alltså. Var ute i 20 min och gick mestadels av tiden. Foten ville inte. Och inget annat heller. Sprang ett par 400m-lopp. Tänk om jag skulle orka ha den springstilen i ett par km i alla fall...

Mindre än 20 dagar kvar... *uuuhhääää* Det kommer aldrig att gå! Inte en chans. Hoppas nästan att jag ska bryta benet eller nå't så att en tid på 2 tim inte gör nå't eftersom det ändå är en bedrift att hoppa en mil på kryckor. *uuuuhhääää*

När jag kom hem från min runda (?) satte foten igång och protestera. Dessutom fick jag ett litet yrsel som tack för att jag faktiskt gav mig iväg.

Dagens visdomsord:
När huvudet är dumt får kroppen lida eller som man oxå brukar säga Kroppen är inte skapt för att springa på asfalt

seeya