Igår kom jag då iväg - äntligen. Minsta grabben sov till 10. Så går det när man håller dem uppe sent på kvällarna. Jag hade ju planerat att ge mig iväg tidigare på morgonen innan det blev för varmt, men jag bestämde mig i a f för att jag måste börja om. Det är ju mindre än två månader kvar.
Jag sprang längs europavägen ett par hundra meter. Jisses vad läskigt när lastbilarna svepte förbi en. Jag var ute i 25 minuter. Sprang nästan hela tiden. Ändå en bedrift enligt mig själv. Och varmt var det - nästan 25 grader.
Idag märks det att det var alldeles för länge sedan jag sprang. Lite korta muskler på utsidan av låren faktiskt, men inte så farligt.
Jag har varit och fått en privatlektion i Yoga igen. Skitlängesedan. Jag har fått ett litet morgonprogram på en kvart ungefär där jag får andas lite och ta en minut eller två till att fundera på hur jag vill att dagen ska bli. Jag har inte hållit på med något yogaprogram riktigt ordentligt sedan innan jul och det sätter sina spår på humöret. Jag har ett mycket bättre tålamod med mig själv, min man, mina barn och alla andra om jag yogar på lite mer kontenuerligt. Min yogalärare är i Indien just nu och om tillfälle ges kommer hon att fråga sin lärare om det finns något som yogan kan ge när det gäller Menieres.
Jag hade ett litet miniyrsel idag, så jag kanske inte springer imorgon, men då blir det i övermorgon istället. Nu gäller det att ligga i, framför allt eftersom Camilla inte kommer hit till stugan och drar med mig ut. Måste hitta tillbaka till den där känslan som nästan infann sig att det var skönt att ge sig ut och spring. I väntan på den ska jag nu ta en päroncognac...
seeya
Frutto
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar