Jag hade tänkt så här på löningsdagen hasta iväg och inhandla skorna med stort S, men det hade blivit för stressigt så det får bli imorgon eller på lördag. Det konstiga är att jag liksom längtar tills dess att jag kan ge mig ut och springa. Denna tanke trodde jag aldrig skulle passera min hjärna. Lite taggad blev jag när jag idag hörde av min kollega (hon ska oxå springa tjejmilen) att hon sprungit 9km i måndags. Hur fan går det till?! Frivilligt. Hon satsar på den nästa högsta nivån på träningsförslaget! Jisses! Det som lite fick igång mig var när hon sa att:"Men du kommer att gå om mig snabbt. Du är mycket yngre och har en löparkropp." När hon sa det där sista trodde jag kanske att hon haft nå't blankt i morgonkaffet. Jag - löparkropp - tillåt mig småle. Men hur som helst så gick jag igång på det och nu vill jag ut och testa om det stämmer... Sa jag att hon är en fantastisk pedagog?
Jag har i alla fall skaffat Camilla och mig ett boende. Vi lånar makens kompis 2:a. Han är hos flickvännen och vi kommer att bo ruskigt nära en tunnelbanestation. Japp, så var det avbockat!
seeya
p.s. Camillas skor var dyrare, så jag har tjänat 400kr redan. Det är en par löpartights eller en himla massa skavsårsplåster...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar