Intressant

Idag har jag varit till kiropraktorn igen... Jag gruvade mig lite eftersom jag fick så himla ont förra veckan.

Vi pratade om tiden emellan. Jag frågade om hon trodde på att man kan lösa upp gråt när man manipulerar ryggraden. Hela fredagen - ja halva i a f- så grät jag. Jag kände mig så fruktanstvärt bedrövlig och värdelös. Inget intellekt i världen kunde få mig att släppa den känslan. Jo... Camilla kom en stund och sedan kom ju maken hem och då kändes allt bättre. Kiropraktorn sa att enligt henne så funkar kroppen så.

Vi pratade även om detta med sjukskrivning - igen. Jag sa att jag inte vill och hon sa att det vill inte hon heller. Om inte jag var rädd för sjukskrivning för att jag känner att jag inte orkar jobba, men så är det inte. Sjukskrivning för mig är lite av en dödsdom - jag vet att det är korkat, men så är det. Ingen logik där heller.

Hon tog hand om min överansträngda arm idag, eller min tennismus som jag sa när jag skulle berätta för maken vad som hade hänt. Den har varit ont i två veckor nu och det räcker. Triggerpunkter. Lyssna på den. Jag får rysningar. Men när hon var klar så kunde jag lyfta armen över huvudet och utåt utan smärta. Nu såhär ett par timmar efteråt gör den ont igen och det strålar ut i den, men så kunde det bli sa hon...

Hon försökte även idag att låsa upp bröstryggen. Alltså, fattru? "Låsa upp". När låste jag igen den?! Hur som heslt verkar jag ha använt dubbla lås för det kom inget "plopp" idag heller. MEN hon sa att bröstgyggen såg plattare ut. Hoppas bara att det är nå't bra...

Hon sa oxå att jag såg kraftfullare ut och hade mer färg. Att min lätt anemiska look var borta. Jag kommenterade att det varit jävligt tungt sedan i fredags, men jag är på väg uppåt igen. Då berättade hon att min hållning var bättre och att det är bra. Nehe?! Men hon förklarade att serotoniner och endorfiner frigörs om kroppen är rak (hur fattade jag inte riktigt). Att det är bra om jag har ett så långt avstånd mellan höftben och revben som möjligt utan att för den skulle vara spänt utsträckt. Jag har fått både förklarat, visat och provat hur en bra hållning känns och ser ut. Just nu kan jag säga att min kropp inte fattar ett skvatt. Read it and weep... och sedan kan du ju alltid prova själv...

"Håll in naveln och lyft den uppåt mot bh-bandet (om du är man så tror jag att du ändå fattar vart naveln är på väg, eller hur?). Sänk samtidigt axlarna. Inte så mycket dra dem bakåt som låta dem sjukna mot jordens mitt. Tänk det som om skulderbladens spetsar, som pekar nedåt, dras mot varandra och mot din upplyfta navel. Låt det samtidigt kännas som om någon drar dig i håret - rakt upp. Och ingenting av din sträckning ska ske med hjälp av rumpan eller benen." Skitenkelt, eller hur?!

Sa jag förresten att jag köpt en födelsedagspresent till mig själv? Jomenvisst serru. En gymboll. Minns med plågsam tydlighet när jag i Stockholm gick på ett gym. Mest för att duscha eftersom jag och maken (som inte var min make då...) var i stan på besök. Han skulle jobba på sin praktik på Odenplan. Vi sov även där, men där fanns ingen dusch så maken hade fixat med gymet runt hörnet så att vi kunde få duscha där lite billigt. Min plan var att kliva in på ett träningspass oxå under tiden som han jobbade. Minns att detta var på tiden då jag tränade regelbundet och var typ 15 kilo lättare än idag - minst. Jag frågade en otroligt vältränade receptionisten vad de hade att erbjuda. (Tänk er nu en riktigt jobbig stockholmdialekt komma från en riktigt dryg receptionist) "Ja, vi har ju ett core-pass med bollar som börjar om en kvart." Det var inte riktigt läge att fråga vad i hälleflundra det var för något, så jag sa bara att:" Tack, men nej tack, jag gymar bara idag..." Jag tjuvkikade naturligtvis in och döm om min förvåning när jag såg fullvuxna män och kvinnor studsa upp och ner på sådana där bollar som man hade när man var liten. Enda skillnaden var att dessa bollar var större och hade varken ansikte eller handtag! Aldrig kunde jag väl tro att jag 10 år senare skulle pumpa upp en likadan boll - hemma i vardagsrummet och tycka att det är den mest naturliga sak i världen...

Denna boll ska hjälpa mig med min core-träning och min tanke är att sitta på den istället för soffan när jag tittar på tv. Snacka om att förena nytta med nöje!

Jag ska tillbaka till kiropraktorn i slutet på november och då ska jag ha tränat på hållning både liggande, sittande, stående och liggade på sidan (båda förstås). Dessutom sa hon att man kan lura hjärnan att frigöra endorfiner genom att le/skratta även om det är fejk. Så nu jävlar ska här skrattas. Hoppas på äkta vara i större och större utsträckning bara...

seeya
Frutto