Stockholmshelgen

Jisses vad tiden går, valrörelse och heltidsarbete och två barn har satt tydliga spår i vår familj. Vi är trötta och morrar mest, men på söndag är ju åtminstone valrörelsen över...

Jag har ju lovat att berätta om helgen. Nu minns jag bara godbitarna, men det är ju mer än nog.

Vi satte oss på flyget med en hel hög andra kvinnor, det var ju trots allt över 20 000 kvinnor som skulle springa Tjejmilen så det säger sig självt att det var fler från stan. Väl framme i huvudstaden låste vi in bagaget och gav oss ut på stan. Vi hade några viktiga saker som vi var tvunga att göra. Förutom nummerlappen som skulle hämtas så skulle Camilla ha skor (köpte sedan de hon såg först, men det efter vi varit runt i alla skoaffärer i city). Vi skulle oxå köpa löparlinnen - likadana förstås. Det blev ingen logga eller reklam på, men ändå. Vi ville köpa presenter till våra barn och så skulle jag ha ett par Cheap Monday-brallor. I Danicahallen fanns en del reklammontrar, men bästa stället var massagen. Jag fick både fot och underbensmassage gratis. LYX! Dessutom fick jag lite tips hur jag skulle strecha för att senan under foten skulle må bättre. Efter det hann vi med lunch och skor och Hötorgshallen där vi köpte lite plockmat till kvällen och en flaska vin. Vi kom på rätt sent att vi skulle boka bord på Terrenos Vinotek, så det var fullt och det fanns bara obokningsbara platser kvar. Mest tryck mellan 19 och 21 så vi planerade att gå vid niotiden.

Väl hemma var vi helt slut och fnittriga. Såå härligt att bara vara vi och jag tror att ingen av oss särskilt mycket längtade hem (ok, skjut oss!). När vi väl satt oss i soffan och börjat äta av fänkålssalamin (himmelskt god) och buffelmozzarellan och vinet kändes det nästintill omöjligt att resa sig. Men vi hade bestämt att vi skulle iväg och vi var på resturangen vid 21. Liten och mysig och med god mat (ja, vi orkade klämma i oss lite till). Vi köpte var sitt kort laddat med 100kr och de drack vi upp. Kul grej faktiskt. Rekommenderas!

Väl hemma resorbade vi (brustabletter för vätskeförlust, men ska tydligen funka lika bra efter alkoholintag).

Vi resorbade igen på morgonen och sedan tog vi det djuriskt lungt. Camilla var inte riktigt sig själv. Vi (jag mest) åt frukost och så småningom bestämde vi oss för att åka till Barkarby och outleten där. Men först stannande vi till på Weekday och jag köpte mig ett par svarta stuprör. Camilla hade fixat ett extra stopp på Telefonplan och den platsen kommer för alltid vara förknippad med Resorb och Camilla. Barkarby sög musten ur oss och vi kom hem till lägenheten helt matta utan att egentligen handlat något alls. Vi hade inhandlat färsk pasta och lite frukt. Hälsopedagogen ni vet, hade sagt att vi skulle resorba och äta mycket (kolhydrater) och dricka mer än vanligt dagen före. Jag flinade väl när hon sa det och kontrade med att hon skulle titta på hur jag ser ut och fatta att jag knappast hade legat i hårdträning inför Tjejmilen. Hon kontrade hon oxå och hävdade att det vore väl dumt att inte maxa det man hade i alla fall. Så halvt flinande så satt vi i soffan och åt vår färska ravioli till middag. Det roligaste av allt är att vi lät lilla ICA i närheten få sälja alla sina sorter av sportdryck (4 st). Vi drack upp tre av dem på kvällen. Fy fan va' äckligt. Vi hotade med att stämma tillverkarna av detta piss om vi inte gjorde jävligt bra ifrån oss på loppet (tur för dom att RSM IK klarade sig med hedern i behåll) Den sista tog vi till frukosten.

Tyvärr fick jag ett riktigt stort yrsel, ett sån't med torrkräkningar och hela kitet. Fy fan vad bedrövlig jag kände mig. Jag somnade vid midnatt...,

DAGEN T
Upp till en god frukost (förutom sportdrycken) och vi kände oss på hugget faktiskt. Vi och några till förflyttade oss till Karlaplan och vidare mot Gärdet. Köerna till bajamajorna var ringlande långa så det var ju bara att ställa sig i en. 11.50 fick jag ett yrsel till och var nära att bryta ihop. Hur skulle det nu gå, men jag satte mig ner och vilade tills det var över. Kissade och sedan gick vi till fållorna. Vi makade in oss i fålla 4. Kände oss som banditer eftersom vi visste att vi inte sprang på den tiden som den fållan önskade. Men insåg rätt snart att fler tänkte som vi. Framför oss stod ett gäng tanter i mintgröna eller rosa plasthalmhattar. En av dem hade hopp-i-helvete-skor utan häl och ryggsäck. Dem ville vi förbi snabbt. Starten gick 12.30 och vi lunkade iväg, ganska långsamt. Vi visste ju inte riktigt vad vi hade att vänta oss. Bävade lite för att vi skulle krokna i den långa uppförbacke vi läst om i banbeskrivningen. Det var lite trångt, men det gick ändå bra. Några sura kommentarer hördes, men de flesta var glada. Ungefär vid 6km skulle backen komma och vi var beredda. Snacka om antiklimax! Vi tog oss upp för en liten kulle och vi sa till varandra att nu var vi tvunga att hålla igen i nerförslutet så att vi skulle orka upp sedan, men det blev inget sedan och vi började ta ut stegen lite mer. Vi började springa om folk. Och vi hade tom så mycket kraft kvar att vi log mot kameran (photomotion.se) och dessutom spurtade vi in i mål. Vilken lycka! Allstå vi hade gjort det!! Ingen trodde väl detta, eller??? Det var två saker som grämde oss ganska mycket faktiskt. Det ena var att vi faktiskt kunnat sprungit ännu fortare än de 1.10 (som vi trodde då) vi sprang på. Vi var ju faktiskt inte helt slut. Det andra var att ingen (!) hissade oss och vår bedrift. Var var alla ryggdunk och "Ni grejade det!"??? Kändes förvånande att ingen fattade vilken bedrift vi gjort. Vi gick runt och åt lite ostkaka och en banan. Camilla drack kaffe. Försökte lokalisera min kollega, men hittade bara hennes familj. Vi drog oss så sakteliga inemot stan och kände oss oövervinnerliga. Hade tidigare bestämt oss för att åka förbi BR leksaker och inhandla liteprylar till ungarna. Tänk att vi gick där i Gallerian svettiga, men lyckliga, och brydde oss inte för fem öre att vi spred en odör som får en att tänka på ett omklädesrum efter en hockeycup. Vi åt en glass oxå innan vi åkte hem till lägenheten. Då slår det oss plötsligt att vi har jävligt bråttom.

Vi hade knappt packat ihop våra prylar, det var diskning kvar att göra, bädda ihop våra sängar och lite annat plock. VAR SKULLE VI GÖRA AV SOPORNA??? Vi ringde lägenhetsinnehavaren och frågade (i sopnedkastet visade det sig...vilken överraskning...) och talade om att det fanns lite mat kvar i kylen och en liten present i frysen (mylta). Vi tackade så JÄTTEMYCKET för lånet. Vi började nu inse att vi inte skulle hinna åka flygbuss till Arlanda. Sa jag att vi skulle duscha oxå - båda två. Kom nu ihåg att jag inte ville stressa så mycket så att jag skulle yrsla igen. Vi bestämde oss för att offra returbiljetten på flygbussarna och ta en taxi till Arlanda Express. Jag ringde och bokade en. Vi snabbade oss så mycket vi kunde, kände väl att vi kunnat röja lite bättre i lägenheten, men jag bad om ursäkt samtidigt som jag frågade vart soporna skulle.

Vi baxade ut våra, nu ännu tyngre, väskor till den väntade taxin. PUH, vad skönt det var att sätta sig. Ganska snart insåg vi att det skulle vara jätteskönt att åka taxi ända ut. Vi frågade om priset. Det var ett enhetspris på 500 kr. TAGET!, sa jag och sedan lutade vi oss tillbaka och vilade hela vägen ut. Taxichauffören körde i och för sig som en galning, men fram kom vi! Kände oss lite lyxiga faktiskt, mem taxichuffören talade om att om man var två eller flera så lönade det sig att ta taxi istället för Arlanda Express. Så nu vet jag det!

Vi småsprang in och checkade in väskorna, vi hade inte ätit middag och nu när klockan började närma sig 17.30 så bröjade det märkas. Vi satte oss vid gaten och såg en röd, istället för en grön linje under vår flight. "New information 18.30" Det var då vårt plan skulle lyfta. Lite matt blev vi då faktiskt. Vi fick så småningom reda på att det var nå't fel på vårt plan... Men vi lyfte med ett annat plan (som egentligen skulle till Göteborg, stackars dem) 45 min försenade.

Det var en helg jag sent kommer att glömma det lovar jag!

seeya