Igår kväll var vi ut en repa. Vi åkte till stadens stora motionsområde. Inte en enda j-vla spårkarta såg vi, men små fykantiga färgmarkerade skyltar samt lite markeringar på asfalten hittade vi. Nu är det ju så att på förhistorisk tid - typ jura- så sprang Camilla ibland där så hon hade lite koll, vilket var tur för jag hade fasen inte hittat hem. Vi gav oss iväg på vad vi trodde var en 5km runda, men vi var bara borta i knappa 20 min så vi missade nog en loop någonstans. Men vi hade en bättre tempo än i söndags. Nu vet ju både kroppen och jag att det går att springa 5 km och överleva - det var ett stort mentalt hinder som jag nu passerat...
Det blev väl kanske typ 4km, men det bästa är att ingen av oss ville ut och trots det var det skönt när vi väl var där. Vad håller på att hända?! Börjar jag gilla att späka min kropp?
Fortsättning följer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar