Ja du... nära nog 88 kilo. Det vägde jag senast (förutom gradiviteter) innan jag blev gravid första gången. Tror jag, sån't här är lätt att förtränga. Men med dödsförakt iklädde jag mig baddräkt i fredags och gav mig iväg med grabbarna till badet.
Jag har inhandlat en riktig tantbaddräkt. Svart (naturligtvis) och hög i ryggen (man måste ju försöka dölja granen en aning (och vet du inte vad jag menar så har du ingen - grattis!)). Jag ålade mig i den och sträckte lite extra på mig när jag stegade ut i den lilla simhallen. Ja, jag höll in magen lite extra oxå. Man vet ju att belysningen i en simhall ofta är lik den på en patologavdelning. Badvakten var typ 17 och de i bassängen typ 10, så det hade man ju inget för. För dem var man ju bara en blekfet tant som skulle komma och bada med sina barn. Jag minns när jag simtränade (OBS! la av med det när jag var 15). Då kunde jag inte fatta hur kvinnor med celluliter ens tänkte, när de kom i sina svarta (!) baddräkter och dallrande lår till badhuset. Hade de ingen spegel hemma?! Nu tänker jag: "Far åt helvete vad bastant och ofärgad jag blivit - men skit i de ru! Titta åt ett annat håll om du mår illa!" Tänka sig vad livet kan förändra sig...
Bada kommer jag göra flera gånger, fär även om jag inte simmade längd på längd, så ger ju vattnet i a f lite motständ när man jagar runt med sina barn. Och det måste ju oxå räknas som träning...
seeya
Frutto
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Eller så här:
"Far åt helvete vad spinkig och äckligt slätstruken du ser ut - men det skiter väl jag i! Titta hit så fåru se en RIKTIG kvinna, haru tur bliru likadan!" Och sen hoppar man i, erfaren och vis i svart baddräkt. Och julgranar kan pyntas. Det är mode med tatueringar.
Krampåre.
Ojsan va fort det går när man har roligt. Eva A, ska det stå, inte Ev.
Jag har redan tänkt ut min/a tatuering/ar. Vet bara inte var jag ska sätta den/dem...
Skicka en kommentar