Jorå, det är sant. Kan det vara så att en personlig tränare är detr som behövs för att jag ska få min lekamen att se mer mumsig ut och att mitt liv ska bli längre?
Hur som helst så frågade jag Camilla om hon kunde tänka sig jobbet som min PT. Sms:et som kom tillbaka löd: "Taget." Och idag har hon dragit mig runt Djävulsrundan. Jag sprang först med sedan så kom blodsmaken. Det var ju inte läge då att påpeka att Colting säger i sin bok att blodsmak inte är ett tecken på att man faktiskt har tränat utan på att intensiteten är för hög. Framför allt inte som farten skulle få en snigel att sträcka på sig! När backarna kom på allvar så gick jag. Funderade samtidigt på om jag någonsin skulle få en normalt dunkande puls igen. Då sa hon att nu springer vi lite så få du gå i nästa backe. Hon påpekade också att jag slösade med energi i löpsteget i backarna utan skulle springa lägre alltså inte lyfta fötterna så högt.
Jag tror att hon kommer bli perfekt! Hon berömde mig oxå. Lät lite ihåligt, men ändå. Hon springer ju samma runda två varv nu för tiden. Men hon sa att nu så har du ju börjat igen.
Och så är det!
Frutto
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar