Ja, det är sant. Fast jag vet inte hur mycket skidåkning det blir. Ärligt talat är jag lite nervös. Inte så mycket för min skull utan för sonens. Han har sin första slalomträning ikväll. Och det är ingen skidskola (som kanske varit bättre) utan slalomträning. Och kanske att han inte är tillräckligt bra. Ser du vad jag skriver - det är ju knäppt! Han har varit iväg en gång med pappa och åkt och det gick bra, men eftersom fadern och jag vet att han inte är så himla bra än så har vi lovat (både sonen och tränarna) att vara med i backen, åtminstone de första gångerna. Men jag är ju inte heller så bra (på att åka lift) så vi får väl se hur det går. Det är tur att tränarna är desamma som på fotbollen så att de känner sonen och kan pocka och locka där det behövs och pressa lite där det behövs. Annars hade vi nog inte "vågat" sätta honom i gruppen.
Jag ser ju nu när jag läser igenom det jag skrivit att jag visst är nervös för min egen skull! Tja, med lite tur så klarar han sig själv ganska på en gång och jag kan joina de andra föräldrara på caféet och sitta där och diskutera hur fantastiska barn vi har!
Sa jag förresten att klubben känns jävligt snobbig och att det verkar vara av vikt att ha rätt efternamn eller vara väldigt duktig för att riktig räknas? Och detta trots deras vackra ord i sina stadgar om att alla oavsett ursprung eller utrustning ska få vara med! Återkommer kring detta.
Ikväll ska jag susa ner för backen på lillasysters skidor - wish me luck!
Frutto
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Som ni kanske redan räknat ut så gick det alldeles lysande. Han åkte lilften med sina polare och jag fick åka med tränarna. Nästan gång är det jag som står nere med de andra föräldrarna och fruser om fötterna!!
Frutto
Skicka en kommentar