Jag har sprungit!

Jo, det är sant. Igår på vår bröllopsdag sprang jag när storkillen hade fotbollsträning. Jag sprang rundan som jag och Camilla brukat springa. Vi är ganska säkra på att det är 5km. Jag satte av i trav. Efter 4 minuter ville jag sluta. Men jag fortsatte och på de 23min och 30sek det tog att ta sig runt så gick jag sammanlagt 2 ½ minut fördelat på tre tillfallen. Känns bra ändå. Men att springa en mil känns väldigt långt borta (förvånad?) Jag bör nig ta det lite lungare för att orka hela loppet.

Men jag har nytt hopp. Fick dessutom infon från tjejmilen häromdagen. Där stod det att man ett par veckor innan loppet skulle trappa ner på träningen. Vad ska jag göra då?! Skita i att stiga upp på morgonen? Be maken bära mig till bilen? Jag tror nog att jag istället ska försöka springa några gånger till. Antingen blir det på lördag eller på söndag. Och till veckan får vi se...

I samma info stod det att nästa år är Tjejmilens 25-årsjubileum - då kanske det blir extra kul, eller?

Denna gång får jag se Tjejmilen som en koll för att se om jag kan springa en hel mil och som ett sätt att få lite gratis ostkaka. Sedan kommer jag att fortsätta träna. Förstås. Sa att en av mina (manliga) kollegor idag frågade: "Har du gått ner i vikt?"


Frutto