Den 22 augusti

Jag tog djävulsspåret x2 en gång till. Denna gång själv. Det funkade inte för Camilla. Jag stack iväg när det var fotbollsträning för storkillen. Camilla sa att spring för mig oxå och jag sa att när jag kände att jag ville ge upp och börja gå så skulle jag springa för henne. Och det gjorde jag faktiskt. Jag sprang två varv utan att stanna!! Kändes mig oövervinnerlig. Men det var ett stappel utan like. Och det var nära att jag la av, men det jag gjorde inte!!! Naturligtvis var jag tvungen att ringa till Camilla efteråt och säga att det faktiskt gick att springa två varv. "Rub it in!", blev svaret.

Nu var det bara några dagar kvar till Dagen T. Kändes helt ofattbart och det mål som jag satte upp var att jag skulle springa hela loppet. Precis som förra året. Tid tänkte jag inte ens fundera på. Och att jag inte skrivit på kontraktet med Tjejmilen på att jag skulle under 59 minuter kändes bra (även om det liksom inte innehåller några repressalier om jag inte följer kontraktet och att det egentligen är gällande eftersom de skickat ut det på min uppmaning...). Nu skulle jag bara packa och förebereda mig på jobbet lite innan det var dags att ge sig av.

Jag återkommer
Frutto